Byter inriktning

På innehållet här. Jag vet inte om det kommer intressera någon men sen mitt korsband gick av har jag spenderat väldigt mkt tid på att läsa om andras historier. Jag tror jag både för min egen skull, men också om det kan ge nåt för nån annan, ska skriva om hur det här kommer gå.

Jag har fått ja till operation men vet inte när den är ännu. Troligtvis inom 12v men hoppas på att det blir relativt snart. Är nervös men glad för jag är så trött på att ha det som det är nu.

Även om det kommer kräva jobb och tid måste jag komma ihåg att om ett år kommer förhoppningsvis allt vara värt det.

Så. Nu får jag också be om ursäkt för det kommande tråkiga innehållet för de som läser här ibland och inte alls bryr sig om mitt korsband :)

det här med att vänta

Jag är så rastlös och irriterad och deppig idag. Ja, det stavas nog PMS. Som en tjatig papegoja är mitt knä typ allt jag tänker på. Kommer jag få operera, vill jag, hur lång tid måste jag vänta, när kan jag springa, osv. Det maler i huvudet. Jag vill inte operera, det är ju på tok för läskigt. Men jag VILL ju operera för jag kan inte hålla på att vara så här rädd för att röra mig. Blir tokig!! 

Nästa vecka åker jag ner till Gbg på konferens om digitalt kulturarv. Två dagar med föreläsning och försök från mitt håll att nätverka. Skulle åkt med jobbfavvo men han kan inte så nu slängs jag ut ur min comfort zone ensam. Vad kan jag komma med? Ingen aning. Eller ingenting är väl svaret, men jag får väl träna på att låtsas kunna skit. Får i alla fall träffa Charlotte igen! Inte setts sen GIS-plugg. Sjukt länge sen. 

Nej, nu kanske jag borde sova bort den här skitdagen och komma en dag närmre knäbeslut. Fan. Panik. Jävlabajsknä. Och ont har jag. Inte så jag tänker på det, har vant mig nu, men ont ont hela tiden. Ibland ONT ont. Ibland ont. 

Korsband suger.