vad händer här då?

Som det händer saker! Nä, jag ljuger. Det händer inte alls mkt. Jag har fortfarande ont i min rygg, heja! Smärtan flyttas runt lite, ibland är det mindre, ibland är mer. Knät har fått mig att gråta på gymmet flera gånger nu, men idag kändes det lite bättre! Jag hade inte ens ont när jag gick i trappan på vägen hem. Som dom säger, "it's the little things". Har igen bestämt här att nu jävlar ska jag ta tag i allt. 

Snart är det semester, men jag har ändå lite tur som "jour"-jobbar just nu och inte har helt tokigt mycket. Hinner med lite fix hemma inför semestern. Det ska bli obeskrivligt skönt att få komma iväg, jag hoppas på sol så jag kan hänga på stranden, både på Gotland och i Danmark, med en bok och bara chilla. Det behövs. 

Snart är det ju höst. Tjohej så upplyftande ;) Hoppas på att det blir en fin höst! Med mkt glada, spännande äventyr!!! 

skriver för att skriva

Ja, en till dag. En rätt ok dag tror jag. Jag har lite pyssel på jobbet, solen skiner och jag fick äta lunch på taket med stans finaste utsikt. Jag är lite imponerad över hur långsamt timmarna tickar på när man sitter helt ensam på kontoret. Jag längtar iofs inte så värst härifrån, hemma är det för mkt jag borde fixa med för att orka vara där! Jobbet passar bra. 

Jag önskar jag hade nåt kul att skriva. Nåt smart och roligt men nej. Kan berätta att jag färgade håret orange igår. Inte med flit, men hade väl inte heller förväntat mig nåt annat resultat när jag blekte ett mörkrött hår. Som tur är så är jag ensam på jobbet och bryr mig inte heller så mkt. Ikväll slänger jag på en annan färg så får vi se om det blir nåt resultat eller om allt kanske trillar av! 

Trasig

Men tacksam att det finns hjälp att få. Och för att man känner folk som hjälper en! 

Fick nu tid hos en sjukgymnast direkt tack vare fin kompis! 

Annars är det här med trasigt knä, trasig rygg, trasigt psyke lite tröttsamt. 

insikt

Solen skiner och jag sitter på kontoret och försöker fokusera. Det är rätt tomt här och min rygg gör ont (quelle surprise). Rätt less på det här faktiskt, är det inte knät är det ryggen, är det inte ryggen är det nåt annat - i morse haltade jag hela vägen till jobbet för jag hade ont i foten!? Sen försvann det när jag kom fram. Sjukt ointressant dock. 

Helgen har varit som en helg ska vara. Lite sol, lite grilla, lite hänga, lite slappa i soffan. Hade tänkt ta tag i mitt liv och städa, träna och äta nyttigt. Känns rätt tjatigt för inte gjorde jag det. Men skit samma. Kanske handlar det om att släppa alla "måsten" och bara acceptera att man gör det. 

Kollade klart på första säsongen av "Orange is the new black" igår. I nåt av avsnittet säger nån Adventure is just hardship with an inflated sense of self. Det fastnade hos mig. Kändes rätt träffande. Jag vet inte riktigt varför men min jakt på nya äventyr, även om de är jobbiga, känns rätt själviska. Jag är ute efter nåt att ta mig bort från den "tråkiga vardagen" för att få mig att tillfälligt känna mig lite modig och häftig. Att få göra nåt som inte alla får. Eller vill. Jag vet inte var det kommer ifrån, kanske är det just för att jag är en sån mes, att jag är rädd för allt. Kanske är det för att jag bara vill känna att jag vågar, för min egen skull, eller är det för att jag vill vara annorlunda och speciell utåt? Jag vet inte ens själv. Men vad ger det mig i längden? Förutom allt det positiva (erfarenhet, chansen att göra nåt som kanske gör lite skillnad, personal growth) kanske det bara är själviskt. Och dumt? Jag vet inte. Orden kändes i alla fall ganska passande. Nu svamlar jag. Skitsamma. Självklart sitter jag här och längtar mig ut på äventyr men det kanske inte är så fel att vara hemma och försöka lista ut hur jag ska må bra innan jag ger mig ut på nya uppdrag igen.

Sol och en dålig rygg

Vilket underbart sommarväder!! Solen skiner och det är varmt på riktigt. Hänger på Reimersholme och dricker alkoholfri öl för sånt gör man som vuxen. Eller så vill man inte blanda alkohol med alla starka smärtstillande jag knaprar i mig. Min rygg är kaos och får mitt knäont att framstå som ett väldigt litet irritationsmoment i mitt liv. 

Idag är en av sommarens finaste dagar men mitt depp i kombo med min rygg är ingen riktig hit. Försöker tänka mig glad och sola mig pigg. Går sådär. Men varmt är det. Och livet kunde varit värre. 

Och sen sitter ett gäng idioter bakom mig och pratar massor med strunt som provocerar mig till max. Jag ska försöka hålla käften. 

m c r

These are the nights and the lights that we fade in

These are the words but the words aren’t coming out

They burn ‘cause they are hard to say

For every failing sun, there’s a morning after

Though I’m empty when you go

I just wanted you to know

That the world is ugly

But you’re beautiful to me

Are you thinking of me

Like I’m thinking of you

I would say I’m sorry, though

Though I really need to go

I just wanted you to know

Det brukar hjälpa att knarka MCR men nu känner jag mig bara ännu mer fjantig, emo och deppig. 

Varför finns dom inte när man behöver dom? 

DJ ease my mind

Jäkligt emo...

Men bra låt! ♥

drömmar

Jag drömmer otroligt mycket när jag sover. Långa, många och konstiga drömmar. Jag har tidigare haft perioder med mardrömmar varje natt men det är inte fallet nu. Nu är de inte läskiga utan mer knäppa och oroliga, kanske lite obehagliga. Jag vaknar trött och har svårt att gå upp och det känns som att de är alla dom här drömmarna. Känns inte som att min hjärna får vila. Sjukt jobbigt är det, och jag som brukar tycka om att drömma. 

Jag hoppas i alla fall på att den här dagen blir lite mindre kass än igår. Det är så nedslående när knät beter sig så fuckat som igår. Jag kanske borde ta det som motivation och träna ännu mer för att det ska bli bättre, men det är svårt. Jag är inte där. Jag är fortfarande i "tycka synd om mig"-fasen. Mindre än i våras, men en dag som igår tycker jag ordentligt synd om mig själv. Sjukt oproduktivt. Men så är det. 

Nu skiner solen (något bättre än det ihållande mörka regnet igår) och efter jobbet idag ska det bli picknick i Rålis, med kollegor och annat bra folk. Kanske kan bli kul. Jag får fake a smile tills det blir kul om inte annat.

Dagens djur är fossan, sjukt söt är den och något scary...

  

Blir så arg jag vill gråta

Jag orkar inte med skitfanhelvetesknät mer. Kan inte ens springa långsamt i en minut utan att det gör kukont. Jag orkar inte!!! Jag orkar inte ha sån lång väg framför mig tills jag blir bra. Jag orkar inte motiveras av att jag kan styrketräna. Eller gå. Jag vill springa och det nu. Jag vill sluta vara en lat tjockpropp men jag har noll motivation och jag vill bara inte. 

Faaaaan!! Jag blir så jävla ledsen. 

jo nu saknar jag

Var är alla äventyr?? 

 

älskar sommarregn

Jag tycker det är skönt när det regnar på sommaren (speciellt kanske när man är ledig) och alla "måsten" om att vara ute i solen försvinner. Idag är jag inte ledig, sitter på kontoret och är helt ensam på min sida av huset. Det är tyst, för tyst, och grått. Lite kallt till och med. Jag blir nästan mer deppig av regnet idag än lättad. Eller så är det deppen som bara förhöjs av vädret, jag vet inte. 

Jag känner mig omotiverad och rastlös. Sitter med jobb som aldrig tar slut, men inte kräver så fruktansvärt mycket fokus heller. På gott och ont. Kan lyssna på sommarprat eller P3 dokumentär samtidigt. Vet inte riktigt om det hjälper. Fortfarande rastlös. Och deppig. Och ensam. Jag vet inte vad jag vill göra "istället" heller. Vill inte häcka hemma, där finns massor med måsten. Inte så suger på landet. Eller att fly fältet till nåt varmare ställe med bomber och minor. Inte så sugen på nåt. Inte ens glass. Jag saknar inte ens idag. Och jag som alltid saknar nån eller nåt...suuuuuuck. Nu skulle psykologen säkert rekommendera nåt gott att äta för att få upp humöret (bästa tipset ever iofs) men då får man ångest för den växande korsbandsfetman jag så hårt arbetar på. Den är inte heller upplyftande (rätt betungande istället, ha ha...). 

Nä. Idag är inte världens bästa dag. Men. Kan i alla fall dela med mig av mitt nya favvodjur - meet the margay! 

Jag har haft tur

De flesta chefer jag haft de senaste åren har varit väldigt bra ledartyper, folk med vett och som man kunnat prata med. 

Min chef idag är ännu bättre. Så smart, så fantastiskt snäll och hjälpsam, förstående och uppskattande. Jag vill klona honom och ge bort honom i present. Alla skulle må bättre med lite Gabbe i livet. Jag har sån tur att jag har honom som chef!! 

höjden av lathet

Att man aldrig ska orka dra ut hyllan i diskmaskin för att ställa in sitt glas/sin tallrik, nä, hellre krypa in med halva överkroppen och huvudet för att lyckas. 

En annorlunda roadtrip

Eller så annorlunda var den inte. Dock var den rätt händelserik. Jag och Cissi begav oss ut på äventyr med packad bil och hund, med sikten inställd på Eksjö. Vi kom fram med ett lappat däck efter en punka utanför Boxholm. Snälla män på landet som kan det där med bilar och däck hjälpte oss vidare hur snabbt som helst. 

På vägen hem exploderade hela avgassystemet på E4:an. Så nu har man varit med om en bärgning. Lite spännande. Dock besökte vi för få loppisar och badade inte ens en gång på vägen, men jag skyller på det kassa småländska vädret. 

Knät är trasigt fortfarande, har inte hört nåt mer och vet inte vad som händer. Gissar på att det i alla fall inte bli operation innan sommaren ;) Hoppas på första veckan i september, men bara tokiga spekulationer från min sida. 

Sommaren är här och solen skiner när den har lust. Jobbet är lite lugnare än vad jag själv skulle vilja men jag håller mig sysselsatt med att drömma om nya insatser, insikten av att de inte kommer bli några på ett tag och genom att försöka ta tag i mitt välmående. Det här med träning och skit har ju legat lite på is pga min depp över det trasiga knät. Försöker ta tag i saker för att det är ju bara jag som mår sämre av att inte göra det. 

Annars har jag verkligen ingenting spännande eller av värde att skriva. Livet flyger ju förbi, alla dagar rörs ihop till en lång grå oidentifierbar massa....sjukt upphetsande det här med livet.