Hur svårt ska det vara?

Att ha lite ensamt? Att vara uttråkad? Att inte känna någon? Att inte ha råd att gå ut och göra saker? Det borde ju inte vara så jobbigt, eller svårt. Man borde ju kunna sitta och rulla tummarna i tre veckors tid utan att gå under egentligen. Vet inte varför dagen blev så här deppig. Började ju bra med tanke på att jag nu har mindre än 3 veckor kvar, alltså drygt 2. (Två veckor och lite mer än 6 dagar... :P )

Idag träffade jag (en till) Emma W (Australien), Emilie (Kanada) och Jamie (Kanada) och gick runt i gamla delen av Geneve. Vi gick upp till katedralen och in på ett museum, åt middag på ett pasta-ställe och till sist in i några butiken (H&M ser likadant ut överallt).

De är alla snälla, även om den andra Emma W visste inte vad FN var för någonting :S men Emelie är gullig. Emma är rolig, men undrar om hennes glömska och disträa drag egentligen kanske är dumhet. Hon vet inte vad som är norr, öst, syd eller väst. Eller vad clockwise är. Jaja. Jamie är den som bott här längst. Han är bara ett år yngre än mig, och väldigt trevlig.

Imorgon vet jag fortfarande inte vad planen är. Hoppas på jobb. Annars sova, läsa, museum? Troligtvis själv.

Kul

Det var kul igår, kom hur mycket nytt folk som helst till den engelska puben, vissa trevligare än andra. De som drog igång ståhejet var ett gäng brittiska tjejer, men till slut så hamnade jag med en kille från Kanada som varit här i flera år, en tjej från Kanada som varit här en månad och en tjej från Australien som varit här i typ två veckor. Alla yngre än mig, men det förstod de inte förrän jag sa hur gammal jag var. Men det är ju inget nytt att jag ser ung ut. Vi skulle höras under dagen och kanske ta en fika på stan.

Jag har nog iaf bestämt mig för att jobba under morgondagen, för sysselsättningens skull. För att inte ruttna bort på rummet går jag nog en liten sväng i Genève snart.

Finally Friday

Och en vecka har gått. Jag blir nästan ovan med min egna laptop när jag suttit en hel dag med schweiziskt tangentbord. Men tacka vet jag å, ä, ö.

Jag har sett på pubgrejen jag ska på ikväll att det kommer 28 pers dit, varav en är svensk och flera britter. Iaf någon där som kommer förstå mig :) Känns skumt att alla bara glor på mig när jag pratar engelska, och sen snackas det om internationella Geneve där alla kan engelska. Maybe not.

Med tanke på att jag bor på ett kloster kanske jag borde fråga en av the sisters hur sent man får komma hem ikväll ;-) Sen får jag inte heller glömma att köpa mat imorgon för på söndag är ALLT stängt. Att köpa två piroger kostar på Coop här 70:- är inte det lite sjukt. Vi snackar fastfood piroger. Jag lever på flingor och mjölk och yoghurt. Synd att man inte har råd med ost och choklad när man är i landet ost-och-choklad.

Om jag hittar någon att hänga med kanske det blir sightseeing och kultur i helgen, annars tar jag mig nog ut till jobbet på söndag och hjälper en tjej med lite grejer. Sen efter helgen, då är det ju veckan Helena kommer, och det blir jättekul. När hon åker hem har jag bara en vecka kvar drygt. Räknar jag så här, känns det bra. Får inte räkna dagar för Peter.

När jag kommer hem igen ska jag på allvar ta tag i saker, måste hitta ett jobb, eller ha en plan, måste kolla in nya praktikplatser och fixa det här med körkort. Borde väl även tjata på handledar-Ingmar om att få godkänt på min gamla magisteruppsats. Sen måste jag även ta tag i annat, såsom att få Helen bort från Hell, eller ja, varuhuset. Nu jävlar ska det bli glada miner och positiva inställningar, vilket alla vet är min grej ;-) They don't call me Emo for nothing.

Idag listade jag dock ut att jag inte är alls negativ. Och inte så bitter. Jag är inte någon positiv romantiker heller, men jag är kort och gott realist. Känner till mina egna begränsningar och potential, och vet att världen inte alltid är underbar men kanske inte heller är ute efter att fuck me over. Vill man något får man ju ta tag i det själv, även om jag vet att jag är expert på att gå runt och inte ta tag i saker. Inget är gratis, och man är ansvarig för sin egen lycka.

Irritation på högsta nivå...

Vet ni vad det är?

När man har ett låst skåp bredvid sin säng, som saknar nyckel, men som har en tickande klocka inuti. Tortyr? Japp.

Here I am...

Rock you like a hurricane!

Varför skriver man fulare på rutat papper? Och varför får man inga mail när man har sin e-mail öppen och glor på den? Loggar man in efter en helg har man massor med mail, men när man vill få kommer inte ens spam :S

Nej, men idag har varit bättre. Kul är det kanske inte ännu, men det är inte jobbigt längre, på samma sätt. Jag tror att allt blir bra efter helgen, när jag kommer in i mitt arbete och vet att Helena kommer till nästa helg!!! Ska bli super. Ska troligtvis jobba nu på söndag för att ha något att göra :) om jag inte träffar roliga människor imorgon på engelska puben.

C'est ridicule!!

Why is everyone so damn serious in this place!? I feel like the most uneducated bum in the world. I really thought that my 19 years of school and university would count for something, but not here. I guess either I'm insanely stupid, or everyone else is extremely intelligent, or that work experience counts more that studies. Which isn't surprising. But still, I'm annoyed at the level of seriousness here. Everyone's all non-profit organizations and UN and WHO and what not. If I had to stay for more that a month I'd drown myself in the damn lake.

Update: Oh I wanna stay more than a month!!!!!! Don't wanna be done here... (March 22nd)

Här jobbar jag. Eller typ.

Jaja, jag fick en släng av "seriös" ambition under dagen och tänkte att ja visst ska jag jobba inom det här med minhantering osv. Sen kom jag på att jag är alldeles för dum för det :( Det insåg jag efter jag intresseanmält mig själv till militären :P Jag tyckte att det var en bra start om jag ska göra karriär inom minhanering, börja på Swedec. Men jag vet inte riktigt vad jag tänker med. Man blir nog dum av den här staden, om man inte är sådär sjukt översmart, fransktalande och ambitiös från början. För övrigt kan ni ju gå in på gichd.org (min praktikplats, länken IMSMA är det jag sysslar med) och mineaction.org om ni tycker det är intressant.

Har även kommit till en annan insikt idag, jag VET nu att jag aldrig kommer förstå min uppgift, min utbildning känns värdelös och alla kan så mkt som jag inte fattar, om konverteringar av olika filtyper, vilka filtyper som innehåller metadata och annat, och olika projektioner och massa skit. På det kan jag inget om minor :(

På tal om inget, Erik Grönwall är grym. Jättegrym. Han besökte mig i en dröm i natt, vilken otroligt trevlig kille! I min dröm var han inte sångare utan tennisspelare. Men gullig ändå!

Idag är ändå lite bättre. Jag fick till och med sällskap vid frukosten av två fransktalande tjejer :P Jag tror iaf det blir bättre. Men fortfarande inte så kul kanske. Annars har jag en helg utan planer, det är väl lite trist, men om vädret är fint kanske jag går på något musem eller bara vandrar runt för att lära mig staden. Vill verkligen till deras etnografiska, naturhistoriska samt konst och historiemuseum. Kan ju inte åka hit och inte gå. Då skulle Lennart bli besviken. Sen har jag ju all tid i världen, och om det kommer bli mkt att göra senare så kanske det är bra med en lugn helg. På fredag ska jag iofs ut till en pub och träffa en grupp människor jag inte känner. Haha som internet dejting men för kompisar :) Känns kanske knäppt, men faktum är att jag inte känner någon och inte kan staden, jag är väl desperat nog att ställa mig på Cornavin (vilket jag lärt mig är deras centralstation, där jag nästan bröt ihop igår när en elak fransktalande kärring vägrade hjälpa mig med ett "SL-kort") med en skylt "I know no one, will you be my friend?". Sen ska jag väl försöka mig på folk där jag bor. (låter trevligt eller hur?)..en tjej är supertrevlig, men så vacker att jag bara känner mig ful och underlägsen runt henne. Sen är hon också en sån där smart tjej som typ jobbar för WHO eller något. Men hon är verkligen trevlig, och vi råkar springa på varandra hela tiden.

Dagens parentes: Jag älskar verkligen militärbåtar och militärflyg.

Dagens minus: Tunna väggar på boendet och jag har inte lärt mig flytande franska ännu.

Jaha, så kul är det här.

Hann inte skriva igår även om det var en händelserik dag. Dag ett på jobbet, första natten på boendet. Eller hann och hann, ville inte för jag hade säkert bara börjat gråta. Så mogen är jag. Lilla jag i stora världen. Egentligen är det ju stora jag i lilla Schweiz...men jag vet inte.

Det började med att min handledare som jag skulle träffa var sjuk, och det var ju kul. Sen gick jag runt och hälsade på alla, och alla snackar franska. Också kul. Slutade dagen med att få panikångest och grät mig genom middagen, servitören fick komma med nya servetter. Överlag var nog dagen inte så hemskt, det är bara det att det jobbiga var jättejobbigt.

Efter superläskiga praktiken, men alla superseriösa läskiga människor, och en massa jag-fattar-ingenting skulle vi till boendet. Mamma o pappa hade varit där och lämnat väskor, och sa att det var supermysigt. Eh, nja det är ju en överdrift. Ser ut som en blandning av kloster och något läskigt ur en skräckfilm, typ där det springer runt galna mördare på natten. Tänker på en blandning av the Shining och det ställe prästen bor på i Excorsisten. Mys.

Där började iaf min panik, men till slut, efter ett par timmar med skit kom iaf en till tjej (kvinna) och flyttade in. Till slut somnade jag efter trevligt msn och skypeande med nära och kära. Tack till er. <3

Idag har jag kommit igång något mer iaf. Daniel var här, jättetrevlig och SVENSK! Inte fransk. Han förklarade briefly om minhantering och organisationen och hur det funkar. Fick massa förkortningar inkörda i huvudet, som SHA, NTS, CHA, RL, TS, DHA och liknande...allt ska jag förstå och kunna :P

Jag tror det blir bra när Anne-Li (handledaren) kommer hit (på måndag) och kör med mig :) Och då kanske jag kan jobba masssor och inte behöva vara ensam hemma.

Vädret rockar! Sol och blå himmel och massa plusgrader och torra trottoarer.

Saknar alla hemma massor och mer. Men antar att om ja går upp och jobbar, överlever dagen så är det bara kvällarna som är jobbiga, och om de går en och en så...kanske till slut jag kommer hem. Och Helena kommer ju! Det ska bli superkul.

Idag åkte mamma o pappa hemåt. Trist. Nu är ja ensam. Lilla jag i stora världen.