Det här med nerver...

Jag börjar bli nervös. Jag visste att det skulle slå till, men inte att det skulle det igårkväll. Jag är nervös över Geneve-resan även om jag verkligen vill ner. Nervös över flyget ner. Nervös över en töntig presentation jag ska göra om "me and my organisation/project". Jag har inget projekt eller organisation. De menar MSB men det här är ju det första jag gör i samband med min anställning där...

Jag är nervös över att inte ha något jobb efter augusti...ännu mer nervös över att ha ett jobb. Tanken på att åka utomlands och troligtvis göra det själv till ett läskigt land gör mig kallsvettig. Ändå har jag ju varit medveten om att det är målet jag haft ett tag nu, det är bara det att ju närmre hösten vi kommer, ju mer påtagligt blir det. Jag känner mig för liten och vilsen för att våga mig ut i världen ensam. Samtidigt är det ju otroligt spännande och jag har ett mål!

Ikväll är det John Fogerty-konsert på Grönan och det ska bli superkul. Är helt slut och tröttare än någonsin precis hela tiden, men i helgen är det mina sista arbetsdagar på Åhléns (någonsin, håll tummarna) och allt känns bara roligt. Kommer kanske en rolig blanding av kompisar ikväll, kan bli riktigt lyckat! Plus, vädret äger för tillfället!!

Dagdrömmar om bläck

Jag sitter och lyssnar på gammal rock (Joe Cocker precis nu), tänker på vad och när jag ska tatuera mig och är inte alls jätteambitiös på jobbet. Det handlar inte om låg arbetsmoral eller att jag är lat och dålig egentligen... I just really drift off precis hela tiden. Det är arbetsuppgiften som är så upprepande och monoton att jag, utan att jag vill, kommer på mig själv sitta och rita på post-its istället för i VA-kartan.

Så nu är frågan: vad blir min nästa tatuering? Och var? Jag har på allvar en lista med saker jag vill få gjorda, satsar man på de man vill ha mest eller de man vet att man kommer göra? De jag är helt hundra på är körsbärsblommor på ryggen runt den jag har nu samt en old school-svala på revbenen. Jag drar mig lite för svalan för den kommer göra så sjukt ont. I hate pain. Sen är jag precis nu inne på två-tre citat, men vet att jag inte kan tatuera in all text jag vill ha om jag inte vill se ut som ett klotterplank. I och för sig så utesluter ett citat ett annat osv. De flesta är inne på samma spår. Och en går nog att kombinera ihop med svalan. Har även en kompistatuering på g, men den är ju inte helt beroende på bara mig.

Jag har även en idé som skulle kunna vara jäkligt snygg om någon kunde rita upp den bra. Inte jag. Jag kan inte. Och jag kan inte för hela världen lista ut hur jag ska komponera ihop alla olika element i den...jobbigt.

Tja, sen har vi ju som alltid gamla Pepe, som fortfarande är min drömtatuering, men som troligtvis får förbli det, en dröm. Saknar verkligen mod och pengar för honom. Lite synd, han är ju så så fin ♥. Och de här ídéerna är inte de enda jag har. Suck.

Sen gör det ju ont också. Kanske inte blir något alls.

Back.

Ja,
jag är tillbaka i Stockholm efter Indo och Ornö, tillbaka på Stockholm Vatten och tillbaka i verkligheten.

Det är skönt och jag är trött men det gör ingenting. Jag är så fullkomligt klar med allt att jag får vara trött! Inget mer plugg, inga fler rester och efter helgen inget mer Åhléns!! Världsbäst!

Om drygt två veckor blir det Geneve, sen mer vatten, sen Karlstad på kurs i september. Efter det, vem vet? Intresseanmält tjänst i Kongo och hört rykten om Irak...det är skitaläskigt och spännande och jag vet fortfarande inte hur jag ska lyckas med något. Undrar när folk kommer call my bluff och inse att jag inte kan något- but why not fake it 'til you make it?

Solen skiner, det är Sveriges ultimata väder ute :D I like!

Varför är det så svårt?

Det känns verkligen som att jag är stuck in an abusive relationship. Jag och varuhuset...vi har varit ihop i nio år och jag har haft så mycket bra och dåliga upplevelser där. Jag har skapat fantastiska relationer, haft det roligt, skrattat, gråtit, skakat av ilska, förstört min kropp, förstört mitt humör, skaffat ett stort ego tack vare, ogillat folk, gillat folk.

Jag har i kanske sju års tid ogillat arbetet. Kanske i 2 års tid låtit det göra mig till en sämre människa och låtit det få mig att må psykiskt dåligt. Det är dags nu att för en gångs göra slut.

Jag är evigt tacksam till de erfarenheter jag förvärvat där, att jag lärt mig bli stresstålig som ingen annan, fått träffa så mycket olika människor, att jag haft möjlighet till att båda jobba somrar, vintrar och helger under mina studieår. Jag är tacksam att jag kunde jobba mer när jag inte fick annat jobb. Jag är tacksam.

Jag tror att jag vill bort från stället mer än någon annan, på riktigt. Jag är bitter, less och klar med det där nu. Det borde vara en period i mitt liv som nu kan avslutas. Ändå har jag så svårt. Jag kan inte. Hur gör man slut med Åhléns?

Å ena sidan är det en säkerhet, jag är fast anställt även om jag bara har mina helgtimmar. jag vet att jag nästan är garanterad mer timmar om det skulle behövas. Jag kan i alla fall få in pengar så det täcker min hyra i höst. Jag vill inte säga upp mig om jag måste g tillbaka, sluta och sen behöva börja igen. Det klarar jag inte. Slutar jag så slutar jag.

Samtidigt vet jag ju att jag har ett heltidsjobb i sommar. Det kanske till och med finns chans att det finns jobb i höst. Annars har ju minröjningen och det ryktas om jobb där nu, då borde det finnas jobb där i höst.

Hur kan det vara så svårt!?

Rykten

Jag blir glad när min pappa på sitt jobb hör rykten från sin kollega på en annan myndighet om att en tredje part vill att jag ska jobba med dem i ett spännande land, när jag inte ens är klar att arbeta för dem...

Känns bra :D

cute...!

Allting faller på plats...

Jag har alltid vissa mål. De är aldrig helt galna och ouppnåliga. Oftast mest sånt där ångestframkallande som saker jag inte gjort klart sedan tidigare och som ligger på mig men är fail för jag är lat.

I år (Året) så har jag haft massor med ångest över just sånt. Uppsatsen med stort U. Småsaker. Fix. Trix.

I går blev den klar. Godkänd. I dag skall den skrivas ut och lämnas in på uni. Jag gjorde även klar den tråkiga restuppgift jag hade från KYGIS. Skrev också klar min rapport till skolan. Jag har, officiellt, ingenting som ligger och gnager!!

Idag fick jag mitt kontrakt till i sommar, jag har jobb till och med 27e aug, sen "får vi se om jag kanske kan komma in som extra, det kan ju behövas". I september blir det utbildning i Karlstad, sen kan jag skickas iväg ut i världen och rädda folks ben och armar. Det är verkligen nu det händer. Det är sjukt hur man kan ha så mycket flyt. Eller så har jag jobbat mig hit, men det är så svårt att tänka så.

Den enda ångest jag har kvar nu, som verkligen skulle vara livsförändrande rent psykiskt, är att säga upp mig från varuhuset. Sen skaffa körkort. Suck. But, nothing can get me down now.

4 dagar kvar...Bali! Utan ångest!