Jag tror jag vet vad jag är mest rädd för.

Och det är inte att åka till läskiga länder, det är att bli bortglömd när jag är borta.

Det är jättekul att andra blir glada över min framtida framgång

Men den är ju fortfarande framtida...jag har fortfarande kvar att bevisa att jag kan.

Även om jag inte själv vet om jag kan är det jättekul att få höra att man blivit varmt rekommenderad för dessa läskiga jobb och jättekul att andra tror man är kompetent nog! I am my own biggest critic.

Nyhet: Västra Sahara?

Jobb

Jag vet ju inte vad som händer med mitt liv om några veckor, men nu har jag sökt ett jobb. Jag kommer inte få det, och för ett år sen hade jag inte velat ha det.

Det ligger i Visby. Jag vet inte hur jag känner inför det...men det är närmre än mycket mycket annat. Och vackert är det.

:(

Två av mina vänner som var tillsammans är nu inte det. Sånt händer. Men, jag trodde på dem, på att de skulle vara tillsammans, på att de var perfekta ihop. Det värsta är att jag tror att de vill vara tillsammans men inte orkar satsa mer på det.

Man kan aldrig veta vad som händer i någon annans förhållande eller liv. Man kan bara utåt sett tolka eller tro att man vet. Man vet ju aldrig. Hur som helst visste jag att det inte var felfritt (vilket förhållande är det???), men jag trodde inte att det skulle ta slut.

Sad bunny.

Känns konstigt.

Jag är så utmattad.

Jag gick en promenad igårkväll med trevligt sällskap för jag misstänkte att om jag satt mig ner hade jag inte kunnat resa på mig senare. När jag kom hem så hände just det. Efter mat så deckade jag som en klubbad säl. Blev väckt vid halv tolv, släpade in mig i sängen så gott som i sömnen. När jag skulle upp i morse gick det inte. Fick helt enkelt gilla läget och komma till jobbet en timme senare än vad jag ville, och får sitta här längre i eftermiddag. Grejen är att jag varit så här trött i flera dagar. Hade jag haft feber eller kännt mig allmänt sjuk, fine. Men jag tror jag mår bra. Lite hängig och nere, men det kan enbart bero på tröttheten.

Jag hoppas det är brist på motion eller något enkelt, för just nu känner jag mig onaturligt slut i kropp och själ. Även annars när jag är trött brukar jag ha mental energi, eller tvärtom, kunna hoppa upp och ner. Nu, ingenting.

Jag vill...

Kunna skriva ordentligt på ett tangentbord. Med alla fingrar, och snabbt. Nu kan jag enbart skriva "ordentligt" långsamt. Jag lärde mig som barn skriva rätt men har glömt hur man gör typ. Skitirriterande. Jag ska fan tvinga mig själv att skriva ordentligt nu, det är säkert effektivt när man väl kan. Det här tog för övrigt hundra år att skriva.

Trötter.

Jag är helt slut.