Hur tänkte jag nu?

Jag tror att jag har försatt mig i en jobbig situation...det känns sådär.

Nu har jag i alla fall delat med mig av min oro för MSB och om det möjliga jobbet. Det jag egentligen undrar är om just det här jobbet är läskigt och ångestladdat eller om alla jobb de erbjuder kommer vara det. Jag tror helt enkelt att allt har låtit coolt och spännande (jag menar vem vill inte resa runt och jobba med minröjning ;-) ), så jag har bara verkat intresserad och sagt "ja"till allt och tänkt att jag få deala med det jobbiga sen. Guess what? Nu är det sen.

Vad har jag gett mig in på egentligen?

Jag hoppas det hittar någon mer lämpad för just det här jobbet, så får jag deala med nästa ångest sen. Det är väl så det egentligen fungerar?

Ångest

Lätt variant av den värsta ångesten någonsin? Vet inte vart jag ska ta vägen, ingen verkar riktigt förstå. Men en sak är säker, håller det här i sig måste jag ju få hjälp?

Hihi

Känner mig nästan löjlig, är bubbligt glad på något sätt :) Kanske är det för att det är fredag och jag slipper Åhlénsjobb i helgen (och alla andra helger)? Kanske är det bara för att jag slutat oroa mig och ha ångest över sånt jag inte kan råda över?

Det känns nästan som omvänd PMS, för jag vet inte exakt varför jag är upprymd, bubblig och löjligt glad :) men mer sånt här säger jag!!

Jag tror jag vet vad jag är mest rädd för.

Och det är inte att åka till läskiga länder, det är att bli bortglömd när jag är borta.

Det är jättekul att andra blir glada över min framtida framgång

Men den är ju fortfarande framtida...jag har fortfarande kvar att bevisa att jag kan.

Även om jag inte själv vet om jag kan är det jättekul att få höra att man blivit varmt rekommenderad för dessa läskiga jobb och jättekul att andra tror man är kompetent nog! I am my own biggest critic.

Nyhet: Västra Sahara?

Jobb

Jag vet ju inte vad som händer med mitt liv om några veckor, men nu har jag sökt ett jobb. Jag kommer inte få det, och för ett år sen hade jag inte velat ha det.

Det ligger i Visby. Jag vet inte hur jag känner inför det...men det är närmre än mycket mycket annat. Och vackert är det.

:(

Två av mina vänner som var tillsammans är nu inte det. Sånt händer. Men, jag trodde på dem, på att de skulle vara tillsammans, på att de var perfekta ihop. Det värsta är att jag tror att de vill vara tillsammans men inte orkar satsa mer på det.

Man kan aldrig veta vad som händer i någon annans förhållande eller liv. Man kan bara utåt sett tolka eller tro att man vet. Man vet ju aldrig. Hur som helst visste jag att det inte var felfritt (vilket förhållande är det???), men jag trodde inte att det skulle ta slut.

Sad bunny.