Sol och en dålig rygg

Vilket underbart sommarväder!! Solen skiner och det är varmt på riktigt. Hänger på Reimersholme och dricker alkoholfri öl för sånt gör man som vuxen. Eller så vill man inte blanda alkohol med alla starka smärtstillande jag knaprar i mig. Min rygg är kaos och får mitt knäont att framstå som ett väldigt litet irritationsmoment i mitt liv. 

Idag är en av sommarens finaste dagar men mitt depp i kombo med min rygg är ingen riktig hit. Försöker tänka mig glad och sola mig pigg. Går sådär. Men varmt är det. Och livet kunde varit värre. 

Och sen sitter ett gäng idioter bakom mig och pratar massor med strunt som provocerar mig till max. Jag ska försöka hålla käften. 

m c r

These are the nights and the lights that we fade in

These are the words but the words aren’t coming out

They burn ‘cause they are hard to say

For every failing sun, there’s a morning after

Though I’m empty when you go

I just wanted you to know

That the world is ugly

But you’re beautiful to me

Are you thinking of me

Like I’m thinking of you

I would say I’m sorry, though

Though I really need to go

I just wanted you to know

Det brukar hjälpa att knarka MCR men nu känner jag mig bara ännu mer fjantig, emo och deppig. 

Varför finns dom inte när man behöver dom? 

DJ ease my mind

Jäkligt emo...

Men bra låt! ♥

drömmar

Jag drömmer otroligt mycket när jag sover. Långa, många och konstiga drömmar. Jag har tidigare haft perioder med mardrömmar varje natt men det är inte fallet nu. Nu är de inte läskiga utan mer knäppa och oroliga, kanske lite obehagliga. Jag vaknar trött och har svårt att gå upp och det känns som att de är alla dom här drömmarna. Känns inte som att min hjärna får vila. Sjukt jobbigt är det, och jag som brukar tycka om att drömma. 

Jag hoppas i alla fall på att den här dagen blir lite mindre kass än igår. Det är så nedslående när knät beter sig så fuckat som igår. Jag kanske borde ta det som motivation och träna ännu mer för att det ska bli bättre, men det är svårt. Jag är inte där. Jag är fortfarande i "tycka synd om mig"-fasen. Mindre än i våras, men en dag som igår tycker jag ordentligt synd om mig själv. Sjukt oproduktivt. Men så är det. 

Nu skiner solen (något bättre än det ihållande mörka regnet igår) och efter jobbet idag ska det bli picknick i Rålis, med kollegor och annat bra folk. Kanske kan bli kul. Jag får fake a smile tills det blir kul om inte annat.

Dagens djur är fossan, sjukt söt är den och något scary...

  

Blir så arg jag vill gråta

Jag orkar inte med skitfanhelvetesknät mer. Kan inte ens springa långsamt i en minut utan att det gör kukont. Jag orkar inte!!! Jag orkar inte ha sån lång väg framför mig tills jag blir bra. Jag orkar inte motiveras av att jag kan styrketräna. Eller gå. Jag vill springa och det nu. Jag vill sluta vara en lat tjockpropp men jag har noll motivation och jag vill bara inte. 

Faaaaan!! Jag blir så jävla ledsen. 

jo nu saknar jag

Var är alla äventyr?? 

 

älskar sommarregn

Jag tycker det är skönt när det regnar på sommaren (speciellt kanske när man är ledig) och alla "måsten" om att vara ute i solen försvinner. Idag är jag inte ledig, sitter på kontoret och är helt ensam på min sida av huset. Det är tyst, för tyst, och grått. Lite kallt till och med. Jag blir nästan mer deppig av regnet idag än lättad. Eller så är det deppen som bara förhöjs av vädret, jag vet inte. 

Jag känner mig omotiverad och rastlös. Sitter med jobb som aldrig tar slut, men inte kräver så fruktansvärt mycket fokus heller. På gott och ont. Kan lyssna på sommarprat eller P3 dokumentär samtidigt. Vet inte riktigt om det hjälper. Fortfarande rastlös. Och deppig. Och ensam. Jag vet inte vad jag vill göra "istället" heller. Vill inte häcka hemma, där finns massor med måsten. Inte så suger på landet. Eller att fly fältet till nåt varmare ställe med bomber och minor. Inte så sugen på nåt. Inte ens glass. Jag saknar inte ens idag. Och jag som alltid saknar nån eller nåt...suuuuuuck. Nu skulle psykologen säkert rekommendera nåt gott att äta för att få upp humöret (bästa tipset ever iofs) men då får man ångest för den växande korsbandsfetman jag så hårt arbetar på. Den är inte heller upplyftande (rätt betungande istället, ha ha...). 

Nä. Idag är inte världens bästa dag. Men. Kan i alla fall dela med mig av mitt nya favvodjur - meet the margay!