Solen skiner och jag sitter på kontoret och försöker fokusera. Det är rätt tomt här och min rygg gör ont (quelle surprise). Rätt less på det här faktiskt, är det inte knät är det ryggen, är det inte ryggen är det nåt annat - i morse haltade jag hela vägen till jobbet för jag hade ont i foten!? Sen försvann det när jag kom fram. Sjukt ointressant dock.
Helgen har varit som en helg ska vara. Lite sol, lite grilla, lite hänga, lite slappa i soffan. Hade tänkt ta tag i mitt liv och städa, träna och äta nyttigt. Känns rätt tjatigt för inte gjorde jag det. Men skit samma. Kanske handlar det om att släppa alla "måsten" och bara acceptera att man gör det.
Kollade klart på första säsongen av "Orange is the new black" igår. I nåt av avsnittet säger nån Adventure is just hardship with an inflated sense of self. Det fastnade hos mig. Kändes rätt träffande. Jag vet inte riktigt varför men min jakt på nya äventyr, även om de är jobbiga, känns rätt själviska. Jag är ute efter nåt att ta mig bort från den "tråkiga vardagen" för att få mig att tillfälligt känna mig lite modig och häftig. Att få göra nåt som inte alla får. Eller vill. Jag vet inte var det kommer ifrån, kanske är det just för att jag är en sån mes, att jag är rädd för allt. Kanske är det för att jag bara vill känna att jag vågar, för min egen skull, eller är det för att jag vill vara annorlunda och speciell utåt? Jag vet inte ens själv. Men vad ger det mig i längden? Förutom allt det positiva (erfarenhet, chansen att göra nåt som kanske gör lite skillnad, personal growth) kanske det bara är själviskt. Och dumt? Jag vet inte. Orden kändes i alla fall ganska passande. Nu svamlar jag. Skitsamma. Självklart sitter jag här och längtar mig ut på äventyr men det kanske inte är så fel att vara hemma och försöka lista ut hur jag ska må bra innan jag ger mig ut på nya uppdrag igen.
