Geodesi

Not for me?

Allt känns sjukt omotiverande idag. Jag vill så mycket, men inget av det jag gör just nu. Gävle, räkningar, snöslask, jobbet. Jag vill det andra! And do I want it. Skitjobbigt ju.

Måste. Fixa. Livet.
Nu.

Näe, idag är en så där dag. Haft kul och det är ju inte en dålig dag egentligen, men en sån där dag. Där allt är lite skit ändå. Brukar ju gå hand i hand med att betala räkningar. Speciellt när man inser att det inte alls blir middag imorgon, eller dagen efter det, eller efter det. :S När vänder det?

När faller det på plats? Det finns ju faktisk 8 månader kvar av 2010. Vill helst inte vänta mer än två.

Fan.

I'm so sick of

struggling every month. It's shit. I hate it.

Flyg inte full.

Det är jobbigt. Men efter en superlyckad hejdå-emma-fest (eller allmänt supande egentligen, men jag är lite ego) kom jag hem i lördags. Direkt från klubben via flygplatsen i stort sett. Peters kommentar på Arlanda är ganska talande, "Oj!" istället för "Välkommen hem älskling".

Ja, hemma. Jättekul och jag vill tillbaka. Kluven igen. Eller nej, tror inte det. Älskar hemma, älskar Peter och vännerna och allt sånt bra. Men vill tillbaka. Vilken otroligt lyckad praktik, vilka otroliga människor, vilken mysig stad. Vilket otroligt yrke. Jag vill mer.

Mindre otroligt är ju Gävle. Superkul att träffa Lotta och co igen, men nej, Gävle. Vill inte mer. Vi får väl se hur det blir i framtiden, en sak som är säker är att jag inte släpper det här med mine action så lätt. Det finns nog inget annat just nu....det är allt jag vill.

Vad som än kommer my way kommer jag utnyttja. Jag skiter i om det är läskigt eller jobbigt eller svårt eller krävande. Det är ju att föredra!! Go crazy, I'll take it.

Give me six months...

And I will have made something of myself. How exciting is that!??!


Superexcited...the whole time. I'm about to burst!!

Hjärndöd.

Trött.

Image Server.

Fattar ingenting.

Ja något är ju fel...

när jag lämnar kontoret efter 11.5h iklädd högklackat och på väg hem till min ensamhet i Geneve och TRIVS med det. Och vill tillbaka hit. Och inte vill hem. Ja, jag saknar alla massvis och mer, men åh vad rätt det här är!

♥

Synd att jag inte hunnit med något annat än jobb. Får väl komma tillbaka....

Titta, en motivationsblogg!

Idag var en mycket bra dag. Det är skumt hur saker och ting ter sig i livet. Jag har inte fått några svar eller lösningar, däremot kanske lite hjälp på vägen. Eller om jag har tur, väldigt mycket hjälp på vägen. Jag ska se till att jag gör det bästa jag kan av det!! Det känns som om lite faller på plats, baby steps, men ändå. Fröken Pessimist ser ljuset i tunneln, det är ovanligt!

Jag har ju sedan tidigare bestämt mig att 2010 är året, The Year, då allting ska hända (med allting menar jag nytt jobb). Jag har full tilltro till detta även om det kräver arbete och uppoffringar. Men 2010 är iaf året då jag släpper min största ångest i livet, Varuhuset. Det måste bli det. Det är iaf med på min lista på 43things.com som jag fanimej SKA fullfölja. Allting annat kan komma sen.

Om jag skulle sätta mig ner och skriva en lista med mål i livet, för att prioritera, får jag bara upp en punkt av värde, "nytt jobb". Allt annat man borde värdera, i mitt fall hund, sen barn och familj (jag har ju redan min Peter ♥) och pengar och hus och massa annat jag inte egentligen längtar efter känns så otroligt sekundärt. Varuhuset knäcker min själ, min kropp, mitt humör och mitt psyke. Och det är ju upp till mig att ändra på det, det vet jag. En ond cirkel jag inte kunat bryta, om jag inte hittar något nytt. God knows att jag har försökt. Och kämpat. Och utbildat. Och jobbat. Men i år. I år då jävlar. Och nu har jag ju hittat någonting som betyder något!!

Idag var en bra dag.

Dagens minus: tyvärr finns det ett sånt...min rygg kommer bli min död. Ibland vill jag bara gråta. Kan man inte byta ut den? (Och när man väl håller på, lite annat också.)

Sick of being second guessed

Obviously you don't understand, but stop trying to prove me wrong...

You can't. They're my thoughts and my beliefs and my goals. I might fail miserably and you'll laugh and tell me you told me so, but for now

....

Den eviga tonåringen...

Vill växa upp.

Vet inte vad de gjort med mig här nere. Men jag vill inte längre se ut eller bete mig som en sjuttonåring. Jag vill inte bli gammal och tråkig heller, men det kanske inte är så farligt att vara vuxen. Ja, jag har ju varit vuxen i tio år, om man räknar att bo hemifrån och ta hand om sig själv som vuxen. Men nu kanske det är dags att tänka framåt, inte bakåt på tonåren eller försöka stanna kvar i en evighetscirkel av studier och skitjobb?

Nu jävlar. Nu växer jag upp. Cool, rolig och vuxen? Det slår väl omogen, rastlös och barnslig?

Tänk vad ett mål kan göra med en. Nu ska jag bara definiera det där målet.

Wanna jump out of my skin

Sitter här och är grymt rastlös, kan inte fokusera på någonting. I vilken ände börjar man? Vad ska jag fråga chefen om? Vad vill jag? Varför är jag ledig, borde jobba jobba jobba. Och var är min kastrull?

I miss

my peeps. :P
Yes I do.


Happy Birthday Jeppe.
(Wish I was there singing bad karaoke for you.)

I don't

But I do, and I did. Sing karaoke. Twice. Yay...yes, that was me, in the bar, that sucked. After failing at "Runaway Train" why not fail at Metallica? Whatever. At least I didn't sing in French. (All French music sounds like elevator music.)

I can really understand that people don't speak English in non English-speaking countries. I get it!! But come on, this is Switzerland, and Geneva. Isn't this the most Englishspeaking Frenchspeaking country ever? I don't speak much (by this I mean none) French, but...I can say one, two, maybe 50 words! And I can catch the main gist of your conversation. How can some people not know ONE WORD of English?! And I mean young people, 15, 18, 2o years old? No shit I think you're the obnoxious one.

Had enough. Want to go home to my place, my city, my language, my currency. I'm sick of converting everything in my head the whole time, just to find out that "why yes, it's fucking expensive here". Still, I wanna stay.

I want to learn more.

One step forward, two steps....?

Jag är kluven.

I juni åker jag till Bali i drygt två veckor. I juni kommer även en internationell övning i krisberedskap och minhantering äga rum i norra Sverige. Jag har lagt ut alla mina sparpengar på Bali. Jag får inte betalt för övningen, men är medbjuden att delta. Det borde vara enkelt.

Bali har stränder, vi är ca 13 kompisar (och vi ska möta upp med en av mina bästa kompisar jag inte sett på åratal där nere) som åker och ska ha kul på bröllop, på stranden, på äventyr och utflykter. Vi ska bo tillsammans i bungalows och vi har kock. Vi ska till Jakarta och mina barndomstrakter. Det är varmt. Det är fint. Det är min första semester på mer än 2veckor sen 2001.

Sandö ligger utanför Kramfors, där finns mygg, det är säkert ganska kallt och regnigt om man har otur, det är smutsigt, man får bo i tält och äta mikromat. Det är jobb hela dagarna, inpå nätterna. Jag missar min första semester på mer än 2v sen 2001.

Varför lutar det mot Sandö??

Här är info om vad övningen är.
Även här.

Someone should discipline me (not in a kinky way)...

När jag kommer hem igen till Sverige kommer jag återgå till Gävle och kygis, Åhléns på helgerna, inga fler möten med intressanta personer med spännande historier och bakgrunder. Jag vill inte. Jag vill vara kvar och delaktig, och förstå, och bli någon, och känna mig meningsfull. Leva som min pappa och resa runt och vara expat (även om jag, hela mitt vuxna liv, inte velat just det).

Jag får inte glömma det här, vad jag gjort här och hur jag känner nu. Om det är någonting jag är bra på så är det att glömma. Inte vanliga saker, jag är inte glömsk, men jag glömmer vad det var jag var så intresserad av förra veckan. (Eller förra timmen.) Jag kan verkligen brinna för något. I fem minuter. Jag är inte envis, jag är inte den som vet vad jag har för mål och kan vägen dit. Jag är tankspridd (tack pappa) och flyktig. Jag må vara idérik men att fullfölja saker är inte min starka sida.

Från och med idag ska jag vara determined, driftig, och målinriktad. Jag ska inte glömma och hitta nya saker, nu ska jag bli något. Och jag ska bli grym.

Minröjande rockstjärna med hundekipage?

Idag satt jag ute i solen under lunchen, det är helt underbart väder här. Självklart längtar jag fortfarande hem, men känner ett sjukt behov av att knyta kontakter och skaffa kunskap för en möjlig vidareutveckling av mig och minorna nästkommande vecka. Stress. Vill egentligen klamra mig fast, vara kvar. Jag skulle nästan kunna acceptera att inte ha ett socialt liv längre och gifta mig med jobbet. Självklart menar jag inte det, men jag är villig att satsa på det här, och på det sätt det kan komma att krävas (dvs vara hemifrån på okända platser med okända människor).

Jag vet bara inte vad jag egentligen vill, tror att det beror på min brist av kunskap. Krisberedskap och minröjning, humanitär hjälp och information management. Vad är allt? Och skillnaden? Och likheterna? Hjälp, måste nog bara börja plugga på på allt. Men i vilken ände ska man börja? Och hur ska jag veta vad jag vill? Ska jag lära mig alla organisationer (UNCHR, ICRC, OHCHR, WFP, IOM, ECHO, OCHA, etc) och deras olika uppgifter (och då bli ännu mer förvirrad) eller läsa in mig på politiska situationer (i Sudan, Afghanistan, Irak, osv?) eller kanske praktiska saker? Eller satsa på GIS och lista ut hur jag blir expert? (Men då kan jag ju inte nog om något....bara lite om mycket.)

På nåt vänster ska jag nå dit, även om jag inte har en klar bild av "dit" ännu. Ut i fält som den arkeolog jag egentligen borde vara :P Eller så kanske man ska hitta en ännu mer nischad och svår inriktning såsom hundförning och minhundsträning. Suck. Jag blir yr. Varför kunde jag inte intressera mig för ekonomi för 10 år sen istället.

I just don't know what to do with myself...

Ok so I feel lost like never before. I think I actually figured out what I wanna do with my life.

And for the first time I wish I was younger or had done things differently. I often kinda feel I might have chosen the wrong thing, but never regretted what I've studied, mainly because I love it. I love my history, I love archaeology, I love museums. And I would wanna stick with it and in the future work with it. But. I think I know what I'd rather work with.

This whole demining thing is superexciting. I think I found what I wanna do but I have absolutely no idea how to pursue it. If I was 18 I could start by doing the military service. I'm not 18. I know nothing about politics. I know nothing about the different NGO's involved in demining. I know nothing about mines. I haven't lived in Sudan or Afghanistan or Kosovo for 80% of my life. I've done nothing and I don't know where to begin. I don't know how to get the experience. I don't know anything. I hate feeling this lost. I could even imagine staying here for another year if that's what it took. Or do to Cambodia for a year, or wherever I'd get the experience needed to even know what it's all about. I'd rather stay in the safety of my home for all time, but I think this is what I wanna pursue.

I know I usually have a thousand different ideas of what I wanna do, and I could imagine doing a whole lot of things, but this is just so...important. I'm having an existential crisis here!!

And I don't understand how people just do things. Some people really just go and get things done. I just feel lost. I hate feeling lost. This time I think I'm just gonna do it, whatever it is. I just have to figure that part out.

(And not all on topic, a guy in a bar I met here didn't think demining was "for women" when I told him where I was doing my internship. He could just go blow up.)

And I don't have my swedish keyboard so that's why it's in english.

Middag och...rave?

Tjohopp.

Igår var vi ute i red light district och åt god middag på mysig restaurand. Efteråt skulle vi träffa Emma, Emilie och Jamie på ett ställe som heter La Parfymerie. Vi visste inte vad det var. Vi irrar runt en del av Geneve vi aldrig sett, bland industriområden och ishockeyrinkar och hör till slut musik och ser folk. Det här är säkert jättekul och coolt för alla andra, meneh, en gammal industrilokal och massa dunkamusik utan text, folk utklädda som nunnor, men uppstoppade fåglar och liknande är för mig...jobbigt? Efter mycket ickedansande från min sida inomhus på en scen hamnade vi utomhus vid en tunna eld (påminde om ett trevligt kvarter för hemlösa med dj). Till slut hade vi nog alla kul ändå, jag var trött och efter en öl och många timmar gick vi hem runt 04. Det var kul, och en ny grej för iaf mig som håller mig borta från allt som är som det igår :P men jag hade trevligt.

Idag var vi i gamla delen av staden, och gick upp längst upp i St. Peters cathedral och satt en stund i solen och tittade ut över hela staden. Väldigt många trappsteg och jag är nog lite höjdrädd. Vädret har varit gudomligt.


Efter alla trappor upp och ner gick vi till museet under som är en bevarad utgrävning av katedralen. Väldigt coolt. Stort som sjutton och visar flera århundraden av olika kyrkor som stått på platsen. Till slut började jag titta närmare på schaktväggarna, och hittade både ben och keramik kvar från utgrävningen. Man kan verkligen se en tydlig stratigrafi, och benen ligger ganska långt ner. De var inte människoben, men jag blev sjukt exalterad...


I ett litet hörn i museet hittade vi till slut en människa!! (Inte på bilden ovan). Kranie, knäled, olika rörben och höftben kunde vi se i en schaktvägg. Så sjukt coolt. Och min dröm är att gräva ut skelett, och här hittade jag ett som inte är utgrävt som jag inte får gräva ut. Irriterande, men otroligt coolt!!


Kolla in hemsidan, mycket coolt.

Patronizing bastard!

Idag skulle jag och Inna, en annan ung tjej på kontoret, byta papper i våran plotter. Rullen är stor och man borde vara två, och det är lite meckigt men vi har gjort det förr och det är inte svårt. Utanför rummet till skrivaren står en gammal gubbe och fixar ngn form av kopiator/fax/maskingrej. Vi börjar fixa med plottern och gubben släpper direkt allt han gör och ska absolut "hjälpa oss". Han har inte bytt papper förut, det blir fel, och han insisterar på att förklara( på franska) vad som händer och varför man ska trycka på en viss spak, och "voila" nu matar den ut papper, och oj nu blev det fel, osv. I tjugo minuter. Jag vet hur man gör. Inna vet hur man gör. Men han slutar inte. KOM IGEN!! Fan vad sur jag blir, varför skulle vi inte klara det själva. Till slut blir jag irriterad och säger att "det ska vara så här", och efter mycket om och men gör vi som jag säger och det funkar. Merci my ass.

On a brighter note, nu är Helena här!!! Ikväll ska vi ut och äta och dricka lite vin, imorgon blir det först tvättid, sen ut på stan och på kvällen går vi nog ut. Kanske med mina nya vänner Emma (som inte vet vad FN är) och Emelie?

För övrigt är jag helt slut. Sover dåligt, sover inte länge nog, och jobbar långa timmar. Äter dåligt, men i helgen ska jag lyxa till det och äta alla dagens måltider :)

Dagens plus: underbart milt i luften, solen tittade fram och det känns (återigen) som vår. Lycka!


Älskar den här bilden, även den är lycka.

Finaste Apan.

Grattis!!!!


Saknar dig ♥

(btw, säg till om jag ska ta bort bilden, den är ju den
bättre av dom vi har från den
kvällen vilket säger en del, hahaha.)

Anonymous in the city...

Jag har stressat och jobbat och inte sovit och saknat och panikat och gjort allt det jag visste att jag skulle göra. Självklart är den första veckan jobbig, nytt jobb, ny stad, nya intryck osv. Alla har sagt att jag borde tagga ner och "njuta av - erfarenheten, -Geneve, -ensamheten, osv", men jag njuter inte. Inte förrän nyss.

Jag är ensam i en ny stad där ingen känner igen mig. Klyschigt nog är det verkligen så att nobody knows my name. Or face. Och det är lite underbart.

Satt själv på ett fik och drack kaffe, medan jag väntade sällskap jag aldrig träffat förr. Gick till kaféet härifrån och har aldrig gått i det området förut. Allt nytt. Jag kom tidigt och satte mig med en kaffe och en bok och bara njöt. Av alla ljud och intryck och människor. Till och med av franskan. Blandat med musiken och människorna och lamporna lät det faktiskt inte läskigt. Alla satt och drack vin och socialiserade. Så som man gör "hemma". I skrivande stund förstår jag folk som reser själva.

Satt på det här fiket.

Too tired to be determined.

Oh. My. God.

De på min avdelning är inte mänskliga. De är någon form av cyborgrobotaktigt. Idag jobbade jag bara 10 timmar, och då gick jag hem tidigt. De är på allvar där från typ 08:00-00:30 eller ngt så sjukt. Jag beundrar dem för att de orkar. Kanske inte varje dag, men 12-13 timmar är ju regel mer än undantag. Antar att det blir så med ett jobb som betyder något för en själv och för andra.

Gick tidigt idag så jag skulle hinna till mataffären och handla, och laga middag, för igår var min middag en kopp ljummet te. Hann till affären, kom hem, helt slut. Blev ingen middag, eller jo, mackor och en yoghurt.

Nu ut igen, orkar egentligen inte, men ska träffa en tjej på ett fik. Känner henne inte, men hon är svensk, min ålder, bor här och har praktiserat på UD med min pappa. Tydligen väldigt trevlig. Kanske kan få bra Geneve-tips till helgen. Då kommer Helena :D

Trött.

Har det ok. Jobbat för många timmar på för få dagar, vilket egentligen är bra.
Vill ha vår, sovmorgon och längtar efter nästa zombiewalk. Då ska jag va en grym zombie.

Too determined to be defeated!

Hade sjukt kul idag. Jobbade 12 timmar, och fick lite panik stundvis, men hade roligt roligt roligt. Lekte lite mest hela dagen, med layout och kartor och sånt. Två kartor fick jag göra, som ska blåsas upp till A0 storlek och hänga på kontoret inför the National Directors Meeting nästa vecka. Lite kul.

Anne-Li, min handledare, träffade jag för första gången. Trevlig, med döskalle runt halsen och i öronen :D Hon berätta om vad vi ska göra och jag fick väl lite andnöd. Men men, jag SKA klara det och vara grym och lära mig asmycket.

För övrigt är det istid och storm i Geneve, höll på att blåsa bort på väg till bussen efter jobbet. Galet.

Chill.

Jag har märkt en sak! Jag är inte stressad! Även om det har sina downsides att vara i Geneve måste ju ändå det största plusset vara att jag inte är stressad. I vanliga fall stressar jag över allt, smått och stort, ligger gärna vaken halva natten med ångest över allt jag inte gjort, gör eller kommer göra följande dag. Även om jag gjort allt jag ska brukar jag stressa, för då är jag övertygad om att jag glömt vad det är jag ska stressa över. Friskt? Nja. Men här tror inte jag att stressat någonting. Ok att jag fortfarande sover dåligt, men det beror ju på annat. På något sätt kan det vara skönt att släppa all vardag hemma, för jag kan ju inte göra något härifrån.

Fanfanfanhelvete.

Bob Bryar har lämnat MCR. :( Det är så otroligt tråkigt, inte bara för att han lämnade bandet, men för att det ryktades om att det inte var på de bästa terms. Sen är det otroligt bajs för att de hade ju så mkt problem redan med nya skivan, Gerards röst osv. Nu undrar jag om den ens kommer komma ut i höst. Skithelvete. Sen suger det ju apa för att det betyder väl troligtvis att de inte kommer hinna ersätta honom (vem kan ersätta Bob?) innan sommaren och alla festivaler och spelningar. Detta innebär väl då att jag inte kommer få se dem nästkommande halvår heller. Om jag har tur kanske de hinner komma till Europa i höst, då kommer jag inte ha sett dem live på tre år. Tre år!! :'(

♥ Bob.

Vill ha...

Jag vet att jag alltid försöker tro att man inte blir lyckligare av materiella saker, och jag ÄR verkligen jättepank, men jag vill ha allt härifrån, och det är ju bara en av många etsy-stores jag vill ha allt från.

http://www.etsy.com/shop/roadkill

Jag menar, hur söt är den här från Where the Wild Things Are?

Det blir jobb!!!

Weeeheeeey :-) Brukar aldrig vilja jobba helg, haha, Åhlens kanske borde flytta till Schweiz.

Hur svårt ska det vara?

Att ha lite ensamt? Att vara uttråkad? Att inte känna någon? Att inte ha råd att gå ut och göra saker? Det borde ju inte vara så jobbigt, eller svårt. Man borde ju kunna sitta och rulla tummarna i tre veckors tid utan att gå under egentligen. Vet inte varför dagen blev så här deppig. Började ju bra med tanke på att jag nu har mindre än 3 veckor kvar, alltså drygt 2. (Två veckor och lite mer än 6 dagar... :P )

Idag träffade jag (en till) Emma W (Australien), Emilie (Kanada) och Jamie (Kanada) och gick runt i gamla delen av Geneve. Vi gick upp till katedralen och in på ett museum, åt middag på ett pasta-ställe och till sist in i några butiken (H&M ser likadant ut överallt).

De är alla snälla, även om den andra Emma W visste inte vad FN var för någonting :S men Emelie är gullig. Emma är rolig, men undrar om hennes glömska och disträa drag egentligen kanske är dumhet. Hon vet inte vad som är norr, öst, syd eller väst. Eller vad clockwise är. Jaja. Jamie är den som bott här längst. Han är bara ett år yngre än mig, och väldigt trevlig.

Imorgon vet jag fortfarande inte vad planen är. Hoppas på jobb. Annars sova, läsa, museum? Troligtvis själv.

Kul

Det var kul igår, kom hur mycket nytt folk som helst till den engelska puben, vissa trevligare än andra. De som drog igång ståhejet var ett gäng brittiska tjejer, men till slut så hamnade jag med en kille från Kanada som varit här i flera år, en tjej från Kanada som varit här en månad och en tjej från Australien som varit här i typ två veckor. Alla yngre än mig, men det förstod de inte förrän jag sa hur gammal jag var. Men det är ju inget nytt att jag ser ung ut. Vi skulle höras under dagen och kanske ta en fika på stan.

Jag har nog iaf bestämt mig för att jobba under morgondagen, för sysselsättningens skull. För att inte ruttna bort på rummet går jag nog en liten sväng i Genève snart.

Finally Friday

Och en vecka har gått. Jag blir nästan ovan med min egna laptop när jag suttit en hel dag med schweiziskt tangentbord. Men tacka vet jag å, ä, ö.

Jag har sett på pubgrejen jag ska på ikväll att det kommer 28 pers dit, varav en är svensk och flera britter. Iaf någon där som kommer förstå mig :) Känns skumt att alla bara glor på mig när jag pratar engelska, och sen snackas det om internationella Geneve där alla kan engelska. Maybe not.

Med tanke på att jag bor på ett kloster kanske jag borde fråga en av the sisters hur sent man får komma hem ikväll ;-) Sen får jag inte heller glömma att köpa mat imorgon för på söndag är ALLT stängt. Att köpa två piroger kostar på Coop här 70:- är inte det lite sjukt. Vi snackar fastfood piroger. Jag lever på flingor och mjölk och yoghurt. Synd att man inte har råd med ost och choklad när man är i landet ost-och-choklad.

Om jag hittar någon att hänga med kanske det blir sightseeing och kultur i helgen, annars tar jag mig nog ut till jobbet på söndag och hjälper en tjej med lite grejer. Sen efter helgen, då är det ju veckan Helena kommer, och det blir jättekul. När hon åker hem har jag bara en vecka kvar drygt. Räknar jag så här, känns det bra. Får inte räkna dagar för Peter.

När jag kommer hem igen ska jag på allvar ta tag i saker, måste hitta ett jobb, eller ha en plan, måste kolla in nya praktikplatser och fixa det här med körkort. Borde väl även tjata på handledar-Ingmar om att få godkänt på min gamla magisteruppsats. Sen måste jag även ta tag i annat, såsom att få Helen bort från Hell, eller ja, varuhuset. Nu jävlar ska det bli glada miner och positiva inställningar, vilket alla vet är min grej ;-) They don't call me Emo for nothing.

Idag listade jag dock ut att jag inte är alls negativ. Och inte så bitter. Jag är inte någon positiv romantiker heller, men jag är kort och gott realist. Känner till mina egna begränsningar och potential, och vet att världen inte alltid är underbar men kanske inte heller är ute efter att fuck me over. Vill man något får man ju ta tag i det själv, även om jag vet att jag är expert på att gå runt och inte ta tag i saker. Inget är gratis, och man är ansvarig för sin egen lycka.

Irritation på högsta nivå...

Vet ni vad det är?

När man har ett låst skåp bredvid sin säng, som saknar nyckel, men som har en tickande klocka inuti. Tortyr? Japp.

Here I am...

Rock you like a hurricane!

Varför skriver man fulare på rutat papper? Och varför får man inga mail när man har sin e-mail öppen och glor på den? Loggar man in efter en helg har man massor med mail, men när man vill få kommer inte ens spam :S

Nej, men idag har varit bättre. Kul är det kanske inte ännu, men det är inte jobbigt längre, på samma sätt. Jag tror att allt blir bra efter helgen, när jag kommer in i mitt arbete och vet att Helena kommer till nästa helg!!! Ska bli super. Ska troligtvis jobba nu på söndag för att ha något att göra :) om jag inte träffar roliga människor imorgon på engelska puben.

C'est ridicule!!

Why is everyone so damn serious in this place!? I feel like the most uneducated bum in the world. I really thought that my 19 years of school and university would count for something, but not here. I guess either I'm insanely stupid, or everyone else is extremely intelligent, or that work experience counts more that studies. Which isn't surprising. But still, I'm annoyed at the level of seriousness here. Everyone's all non-profit organizations and UN and WHO and what not. If I had to stay for more that a month I'd drown myself in the damn lake.

Update: Oh I wanna stay more than a month!!!!!! Don't wanna be done here... (March 22nd)

Här jobbar jag. Eller typ.

Jaja, jag fick en släng av "seriös" ambition under dagen och tänkte att ja visst ska jag jobba inom det här med minhantering osv. Sen kom jag på att jag är alldeles för dum för det :( Det insåg jag efter jag intresseanmält mig själv till militären :P Jag tyckte att det var en bra start om jag ska göra karriär inom minhanering, börja på Swedec. Men jag vet inte riktigt vad jag tänker med. Man blir nog dum av den här staden, om man inte är sådär sjukt översmart, fransktalande och ambitiös från början. För övrigt kan ni ju gå in på gichd.org (min praktikplats, länken IMSMA är det jag sysslar med) och mineaction.org om ni tycker det är intressant.

Har även kommit till en annan insikt idag, jag VET nu att jag aldrig kommer förstå min uppgift, min utbildning känns värdelös och alla kan så mkt som jag inte fattar, om konverteringar av olika filtyper, vilka filtyper som innehåller metadata och annat, och olika projektioner och massa skit. På det kan jag inget om minor :(

På tal om inget, Erik Grönwall är grym. Jättegrym. Han besökte mig i en dröm i natt, vilken otroligt trevlig kille! I min dröm var han inte sångare utan tennisspelare. Men gullig ändå!

Idag är ändå lite bättre. Jag fick till och med sällskap vid frukosten av två fransktalande tjejer :P Jag tror iaf det blir bättre. Men fortfarande inte så kul kanske. Annars har jag en helg utan planer, det är väl lite trist, men om vädret är fint kanske jag går på något musem eller bara vandrar runt för att lära mig staden. Vill verkligen till deras etnografiska, naturhistoriska samt konst och historiemuseum. Kan ju inte åka hit och inte gå. Då skulle Lennart bli besviken. Sen har jag ju all tid i världen, och om det kommer bli mkt att göra senare så kanske det är bra med en lugn helg. På fredag ska jag iofs ut till en pub och träffa en grupp människor jag inte känner. Haha som internet dejting men för kompisar :) Känns kanske knäppt, men faktum är att jag inte känner någon och inte kan staden, jag är väl desperat nog att ställa mig på Cornavin (vilket jag lärt mig är deras centralstation, där jag nästan bröt ihop igår när en elak fransktalande kärring vägrade hjälpa mig med ett "SL-kort") med en skylt "I know no one, will you be my friend?". Sen ska jag väl försöka mig på folk där jag bor. (låter trevligt eller hur?)..en tjej är supertrevlig, men så vacker att jag bara känner mig ful och underlägsen runt henne. Sen är hon också en sån där smart tjej som typ jobbar för WHO eller något. Men hon är verkligen trevlig, och vi råkar springa på varandra hela tiden.

Dagens parentes: Jag älskar verkligen militärbåtar och militärflyg.

Dagens minus: Tunna väggar på boendet och jag har inte lärt mig flytande franska ännu.

Jaha, så kul är det här.

Hann inte skriva igår även om det var en händelserik dag. Dag ett på jobbet, första natten på boendet. Eller hann och hann, ville inte för jag hade säkert bara börjat gråta. Så mogen är jag. Lilla jag i stora världen. Egentligen är det ju stora jag i lilla Schweiz...men jag vet inte.

Det började med att min handledare som jag skulle träffa var sjuk, och det var ju kul. Sen gick jag runt och hälsade på alla, och alla snackar franska. Också kul. Slutade dagen med att få panikångest och grät mig genom middagen, servitören fick komma med nya servetter. Överlag var nog dagen inte så hemskt, det är bara det att det jobbiga var jättejobbigt.

Efter superläskiga praktiken, men alla superseriösa läskiga människor, och en massa jag-fattar-ingenting skulle vi till boendet. Mamma o pappa hade varit där och lämnat väskor, och sa att det var supermysigt. Eh, nja det är ju en överdrift. Ser ut som en blandning av kloster och något läskigt ur en skräckfilm, typ där det springer runt galna mördare på natten. Tänker på en blandning av the Shining och det ställe prästen bor på i Excorsisten. Mys.

Där började iaf min panik, men till slut, efter ett par timmar med skit kom iaf en till tjej (kvinna) och flyttade in. Till slut somnade jag efter trevligt msn och skypeande med nära och kära. Tack till er. <3

Idag har jag kommit igång något mer iaf. Daniel var här, jättetrevlig och SVENSK! Inte fransk. Han förklarade briefly om minhantering och organisationen och hur det funkar. Fick massa förkortningar inkörda i huvudet, som SHA, NTS, CHA, RL, TS, DHA och liknande...allt ska jag förstå och kunna :P

Jag tror det blir bra när Anne-Li (handledaren) kommer hit (på måndag) och kör med mig :) Och då kanske jag kan jobba masssor och inte behöva vara ensam hemma.

Vädret rockar! Sol och blå himmel och massa plusgrader och torra trottoarer.

Saknar alla hemma massor och mer. Men antar att om ja går upp och jobbar, överlever dagen så är det bara kvällarna som är jobbiga, och om de går en och en så...kanske till slut jag kommer hem. Och Helena kommer ju! Det ska bli superkul.

Idag åkte mamma o pappa hemåt. Trist. Nu är ja ensam. Lilla jag i stora världen.