Jag har stressat och jobbat och inte sovit och saknat och panikat och gjort allt det jag visste att jag skulle göra. Självklart är den första veckan jobbig, nytt jobb, ny stad, nya intryck osv. Alla har sagt att jag borde tagga ner och "njuta av - erfarenheten, -Geneve, -ensamheten, osv", men jag njuter inte. Inte förrän nyss.
Jag är ensam i en ny stad där ingen känner igen mig. Klyschigt nog är det verkligen så att nobody knows my name. Or face. Och det är lite underbart.
Satt själv på ett fik och drack kaffe, medan jag väntade sällskap jag aldrig träffat förr. Gick till kaféet härifrån och har aldrig gått i det området förut. Allt nytt. Jag kom tidigt och satte mig med en kaffe och en bok och bara njöt. Av alla ljud och intryck och människor. Till och med av franskan. Blandat med musiken och människorna och lamporna lät det faktiskt inte läskigt. Alla satt och drack vin och socialiserade. Så som man gör "hemma". I skrivande stund förstår jag folk som reser själva.
Jag är ensam i en ny stad där ingen känner igen mig. Klyschigt nog är det verkligen så att nobody knows my name. Or face. Och det är lite underbart.
Satt själv på ett fik och drack kaffe, medan jag väntade sällskap jag aldrig träffat förr. Gick till kaféet härifrån och har aldrig gått i det området förut. Allt nytt. Jag kom tidigt och satte mig med en kaffe och en bok och bara njöt. Av alla ljud och intryck och människor. Till och med av franskan. Blandat med musiken och människorna och lamporna lät det faktiskt inte läskigt. Alla satt och drack vin och socialiserade. Så som man gör "hemma". I skrivande stund förstår jag folk som reser själva.

1 comment:
låter underbart ju, avundsjuk :) lilla du ensam i stora världen, att sitta ensam på e café, ensam i ett franskt talande land, med en bok, å en espresso kanske.. skulle kunna var min mest utopiska & romantiserade bild av vad som e frihet! :) NJUT!
Post a Comment