Det är grymt. Var på studentskiva i torsdags, och det var kul och allt men...om jag skulle vara tvungen att leva om tonåren och framförallt åren efter studenten skulle jag dö lite inombords. Jag hade jätteroliga gymnasieår, verkligen! Jag älskade det; kompisarna, sammanhållningen, festerna, the crushes, the heartbreak, allt! Även skolan.
Åren efter gymnasiet var också kul, men jag tror det tog ett tag innan jag ens insåg vad jag pysslade med gällande jobb eller studier. Det tog nog till och med flera år att lista ut vad jag gillade när det kom till typ...musik, intressen, kompisar. Nu har det gått så pass länge att jag fortfarande tror jag är 17 om jag inte verkligen tänker efter ELLER umgås med småfolk :P Gud vad skönt att slippa leva om det. Att slippa tro att allting är the end of the world och verkligen på allvar vilja dö över små saker. Att slippa bry sig precis hela tiden vad alla tycker och tänker om en själv eller ännu värre, att de inte ens tycker eller tänker om en.
Det bästa är att nu får man göra vad man vill, när man vill, och att veta att allt kommer lösa sig, det är inte the end of the world, och det är okej att inte veta vad man vill.
Åren efter gymnasiet var också kul, men jag tror det tog ett tag innan jag ens insåg vad jag pysslade med gällande jobb eller studier. Det tog nog till och med flera år att lista ut vad jag gillade när det kom till typ...musik, intressen, kompisar. Nu har det gått så pass länge att jag fortfarande tror jag är 17 om jag inte verkligen tänker efter ELLER umgås med småfolk :P Gud vad skönt att slippa leva om det. Att slippa tro att allting är the end of the world och verkligen på allvar vilja dö över små saker. Att slippa bry sig precis hela tiden vad alla tycker och tänker om en själv eller ännu värre, att de inte ens tycker eller tänker om en.
Det bästa är att nu får man göra vad man vill, när man vill, och att veta att allt kommer lösa sig, det är inte the end of the world, och det är okej att inte veta vad man vill.
No comments:
Post a Comment