Ångestpanikstress

Jag kommer på mig själv sitta med panikgråten i halsen och märker hur pulsen stiger. Bara så där. På jobbet. Jag kan helt plötsligt utan förvarning känna mig matt och yr som fan, i sängen eller vid datorn eller vart som helst. Jag har suttit och googlat KBT och hypnos och fobibotningsmetoder hela morgonen och är hela tiden nära att börja gråta för bara tanken på att jag måste genomlida de här flygresorna själv gör min till ett vrak.

Det är orimligt att hålla på så här. Det är inte kul för mig eller min omgivning (Peter har lessnat rejält och säger bara "sluta tänk så mycket" även om det är helt omöjligt). När jag kommit hem och overlevt de här flygresorna, vilket statistiken gör klart för mig att jag kommer göra, ska jag ta tag i det här. Den här dumma, orationella fobin ska väck. Och jag ska lista ut var den kommer ifrån. Jag ska testa luftfartsverkets DVD-häfte-grej, funkar inte det blir det hypnos eller KBT. Funkar inte det får jag väl i alla fall höra av mig till läkaren och få lugnande i tid, det här är som sagt orimligt.


Och jag ska sluta kolla på katastrofdokumentärer med flygplansolyckor. På allvar.