End of an era

I helgen jobbade jag min sista helg på varuhuset. Det är underbart och jättekonstigt. Det roligaste (och även lite överraskande) var att så många människor levde sig in hur stort det har varit för mig att säga upp mig. Sen jag bestämde mig till och med igår, den sista dagen, har kollegor, chefer, kompisar och min familj kommenterat och frågat och stöttat och varit glada. Det känns som att det varit lika "stort" för alla dem som för mig! Jag har inte varit med om en sådan uppståndelse kring att någon slutar som nu. Alla verkar lika insatta i hur dags det var för mig att sluta, hur viktigt och hur rätt det är för mig att gå vidare! (Jag antar att det speglar hur tydligt det synts och hörts hur mycket jag har vantrivts de senaste åren, och även kanske i hur dålig jag varit på att jobba). Jag kan ju vara säker på en sak och det är att jag inte tror jag någonsin kommer ha en sån fin grupp kollegor som jag haft där och jag kommer verkligen sakna dem. Utan alla fina arbetskompisar hade man aldrig pallat och det är för dem man har varit kvar. Så tror jag alla känner på varuhuset.

Så, tack för alla år. Jag har mest hatat, tjatat och gnällt men jag har ju ett enormt lager av roliga minnen och fina kompisar tack vare Åhléns. Jag kommer inte sakna jobbet eller arbetspassen men jag har haft otrolig nytta av jobbet och lärt mig massor. Jag hade aldrig kunna plugga så här länge utan helgjobbet och somrarna. Jag hade nog inte börjat plugga om det inte var motivationen att sluta som varit så stor, så länge. Det har inte varit en dålig erfarenhet utan en nyttig sådan och jag har växt massor tack vare alla år, det enda som egentligen varit fel är ju att jag inte passar i rollen som säljare. Alls.

Och jag slutade innan 10:e julen!