Det är lite skumt

Att man måste gå igenom jobbiga saker för att växa. Det är i alla fall det alla säger till mig. Och ja, det är faktiskt jobbigt det här. Spännande, mycket nytt, lärorikt men otroligt jobbigt. Och jag vet att det bara är den typ tredje dagen och det kommer gå fort och det kommer vara kul och att det bara blir bättre osv...men det ÄR jobbigt. Jobbigaste är ändå att vara ensam, eller nej, känslan av ensamhet. Den liksom sväljer en. Jag får småpanik av det, får svårt att andas och vet liksom inte hur man ska hantera det. Andas och tänka på alla som stöttar? Jo, det klart, men det är ju nästan det som på ett snedvridet sätt gör saken ännu värre. Det vore nästan lättare om man inte hade så många fina människor omkring en hemma. Sen är väl jag extra klen-mes-töntig för alla andra verkar klara av sådana här situationer galant. Men men. Så är det.

Allas uppmuntrande ord är fantastiska och viktiga men idag har det nästan blivit jobbigt istället. Varför är jag här och inte hemma om alla hemma är så underbara?

Bara för allt är jobbigt och läskigt utesluter absolut inte att det även är en otrolig upplevelse och erfarenhet jag får här nere. Nej nej, ni får inte tro det. Jag uppskattar utmaningen och kommer ta mig an den bäst jag kan! Och ja, förhoppningsvis kommer jag lyckas också. Grejen är att det negativa och jobbiga är så mycket lättare att känna...vi får ju inte glömma att jag är Emo.

♥ till alla er. Alla som säger så fina saker till mig och tror så fina saker om mig.