"Lonely. But really epic."

Möttes i morse med massa pipande när jag kom till HQ. Jag såg hur något rörde sig i buskarna, kollade in, och ser hur Gusten (mitt namn på en av de många katterna som här har otaligt många namn) fångat en liten mus som inte alls är så glad. Jag vet inte vad som är bäst, glad mus som lever och spinkig katt som inte äter, eller spinkig katt får käk och liten mus som piper in i det sista? Such is life, även om jag själv mest blir ledsen i båda fallen.

Idag flyttade vår boss till ett annat kontor, men vi hann innan dess sätta oss ner alla tre (Borys också) och gå igenom lite hur vi ska jobba. Det kändes bra och jag fick ställa allt mina frågor, reda ut informationsflödet och hur allting egentligen går till samt förstå lite bättre min roll. Det är en lättnad! Efter ett pepp-samtal med min support Inna i Genève och sen samtalet med chefen nu känns det som jag säkert kan fixa det här. Och bra! Sista timmarna innan lunch flög förbi och nu har jag massor med arbete framför mig. Jag kanske kommer förtjäna de julklappar jag har tänkt köpa åt mig själv :P

On a different, more chocking note...jag vill börja träna!! Vet inte när jag ska få ihop det, med tanke på Skype hem och tidskillnad, men kanske på luncherna? Eller bara hemma på kvällen, köra lite styrkeövningar, och köpa ett jäkla hopprep? Jag vet inte, men något måste jag börja göra. Jag känner mig som en lat, plufsig hög. Jag skulle ju komma hem vältränad och snygg men här sitter man bara. Som tur är äter man inte jättemycket men med tanke på hur lite man rör sig borde man knappt äta alls.