Just ja, jag är ju bara tjej.

Och snabbare än någon kunde säga tjolahopp var min självständighet här som bortblåst. Helvete. Ju mer jag reflekterar över det ju ledsnare blir jag. Jag hade hört att allt var så säkert och att det inte var någon fara att gå runt själv här som tjej osv. Jag trodde verkligen jag hade struck jackpot när jag flyttat så nära kontoret just för att jag slapp vara beroende av alla killar med bil, utan kunde klara mig ensam och gå till och från jobbet själv. Stan är ju liten så även helger hade jag tänkt gå överallt. Bäst av allt var ju genvägen till jobbet som går bakom stora vägen precis från där jag bor.

Men nej, på väg från lunchen nu gick jag min lilla genväg ensam. Precis övanför mig och jobbet ligger en kulle upp till en annan del av stan...en stor, lång ökenkulle, där man bygger hus längst med där uppe. Massa ungar och sånt leker uppe på kullen i husen, även om det ser småfarligt ut om allt skulle rasa. Det är ju brant och sand, liksom. Nu på vägen när jag gick står det två små skitungar uppe på kullen och häckar. När jag går förbi och de ser mig så ropar de lite, eller stojar, jag bryr mig inte så mycket. Kanske inte på mig, eller på mig, vem vet. Jag fattar ju ingenting så jag mest ignorerar allt. Men då dunsar det till bakom mig och de små jävlarna har kastat en stor sten som landar bakom mig. Jag tittar upp och de smågömmer sig bakom en husknut. Jag fortsätter gå och hör hur de skrattar lite. Sen smäller ytterligare en stor kakel-tegelbit-sten-grej ner precis framför mig. Jag har tur att de inte träffar, vi snackar en rejäl bit större än en knytnäve. Jag blir mest irriterad och skyndar mig bort och beklagar mig för Borys som blir skitsur och ringer Mike som ber mig komma till hans kontor där han ringer chiefen av security som jag måste göra en anmälan hos and so on and so forth. Jag vet att det bara är småungar som har tråkigt. Jag vet att de borde vara i skolan eller ha lärt sig att inte kasta stenklumpar på folk, blabla. Poängen är att det suger, för nu berättar security-killarna att det här visst händer oss konstiga annorlunda tjejer här. De säger att jag egentligen inte borde bo där jag bor för det inte är ett bra område, att jag inte borde gå min genväg, att jag inte borde vara ute själv på kvällen eller helgerna (för då är det tydligen massa fotbollshuliganer i området), att jag borde bli skjutsad överallt...........och vips, så var min självständighet som bortblåst.

Nu är jag tjejen som måste be killarna om skjuts och hjälp hela tiden. Jag ville ju vara tjejen som slapp det. Men ja, key word är ju "tjej". Det är tydligen skillnad på att vara tjej hemma och att vara tjej här. Jag blir lite ledsen.