Små, lätta moln.

Jag har hittat (ännu) ett nytt kall i livet. Inte hundvalpar, vikingar eller minor. Jag får ju infall titt som tätt men det här är verkligen något som jag inte kan förstå och känner att jag på någon nivå måste hjälpa till att stoppa. Det kanske inte går längre en ett litet, oviktigt bidrag och då får jag helt enkelt vara imponerad över de människor som gör mer än så. Den systematiska krigsföringen i DR Kongo är så grym och omänsklig och jag läste idag en (till) artikel i DN Debatt om våldet och våldtäkterna i landet. Jag skulle länka till den men jag skickade den till Micke tidigare idag och förstörde hans dag sa han, så jag skiter i det.

Det är ju inga nya nyheter, men lika chockerande varje gång man läser om det ändå. Hur kan man låta folk hålla på så här och våldta som krigsföring? På många sätt, som det står i artikeln (okej, jag länkar), är det värre än att döda då man verkligen förstör samhällets uppbyggnad från grunden. Jag vet inte ens hur man ska börja hjälpa till? Vad kan man göra? Och hur kan man inte göra något? Jag blir så arg, ledsen och illamående av människor som gör så här. LE POO! Vad gör man!?!? Och detär ju självklart inte bara i DR Kongo smo det här pågår, men man måste väl börja någonstans? Skulle ni läsa skulle ingen lämnas oberörd. Inga små, lätta moln där inte.

Jag har för mycket tid till att läsa sånt här här nere när det är brist på ytliga nöjen. Jag vet inte om det är bra eller dåligt, det vore skönt att bo i en liten låda och inte besväras av världens hemskheter känner jag. En annan, för mig helt okänd sak jag lärt mig om, i brist på nöjen, är Liberias historia...den är ju också väldigt konstig. Att folk orkar kriga? Och göra samma misstag som begåtts om och om igen...

Fan, det kröp precis in en relativt stor spindel i min dator. IN i den. Undrar hur spindeln / datorn mår av det? Jag har nog med data issues som det är.