Okej, 2010 vare ju som tidigare nämnt otaligt många gånger ett fantastiskt år. Vad var det som var så bra? Jag har nog aldrig listat det men tänker nu göra det för att sen stapla upp mina förhoppningar för det här året.
Well, here it goes:
Under 2010 åkte jag, osäker, nervös, rädd och motvillig till Geneve på praktik. Det var nog bland det bästa jag gjort. De människor jag fick träffa, allt jag fick lära mig både personligt, samt gis- och min-relaterat, staden, GICHD, allt...allt blev fantastiskt. De första veckorna kämpade jag, men mest med mig själv och ensamheten. Jag kämpar fortfarande med ensamheten och kommer väl aldrig riktigt bli bästis med den, men vi kanske kan bli bekanta och gilla varandra. Ja, sen kanske jag inte älskade att bo på kloster heller.
Jag hade det riktigt bra i Gävle med mitt fina kollektiv. Jag hade en bra praktik på Stockholm Vatten, en praktik som sen ledde upp till det bästa som hände 2010. Tack vare Stockholm Vatten och det sommarjobb jag fick kunde jag sluta på varuhuset.
Jag fick åka till Bali med ett stort underbart gäng vänner på en sån där resa man aldrig gör. Lycka, semester, stress (massor), sol, bad, storm, men allt som allt, skitkul!!
Jag slutade på Åhlens. Jag fick åka tillbaka till Geneve på IMSMA-kurs. Jag blev anställd av MSB. Fick gå på kurs i Karlstad för MSB. Jag blev skickad till Västsahara. Eller, först lärde jag mig att Västsahara fanns och vart det låg. Jag fick åka till Algeriet med jobbet. Åka helikopter. Massor med helikopter. Jag åkte till Gran Canaria och lekte pensionär och fjortis under samma helg. Fick besök av Linda i öknen och fixade FN-kepsar. Grillade på stranden i december.
Jag blev klar med allt mitt efterhängande plugg, jag publicerade en artikel, jag blev expert on mission, jag blev blond, jag kämpade och skrattade, jag grät och saknade, jag växte.
Ja, så hur kan 2011 slå allt det här? Och det här är bara en del av allt som hände under 2010.
Jag vet inte ens vad jag hoppas på. Coolare än jag känner mig nu går väl inte. Cool för att jag vågade mig iväg, för att jag slogs mot mina demons och vann, cool för jag gjorde det. Det, alltså allt som jag är rädd för.
Jag hoppas väl på att få komma hem till Sverige igen och njuta av min underbara lägenhet. Min underbara Peter. Mina underbara vänner. Skaffa ett jobb. Alltså, ett jobb som jag söker och vill ha och får. Det här känns svårt...är det inte svårt? Jag skulle anställa mig, men skulle andra det? (Suck, jag börjar redan idag med personliga brev.) Det enda jag egentligen vill ha är mer tid. Mer tid till alla omkring mig. Men det kan man väl inte be om så här?
2011, om du beter dig som 2010 så är jag mer än nöjd. Jag har egentligen ingenting att be om, but be nice.
Well, here it goes:
Under 2010 åkte jag, osäker, nervös, rädd och motvillig till Geneve på praktik. Det var nog bland det bästa jag gjort. De människor jag fick träffa, allt jag fick lära mig både personligt, samt gis- och min-relaterat, staden, GICHD, allt...allt blev fantastiskt. De första veckorna kämpade jag, men mest med mig själv och ensamheten. Jag kämpar fortfarande med ensamheten och kommer väl aldrig riktigt bli bästis med den, men vi kanske kan bli bekanta och gilla varandra. Ja, sen kanske jag inte älskade att bo på kloster heller.
Jag hade det riktigt bra i Gävle med mitt fina kollektiv. Jag hade en bra praktik på Stockholm Vatten, en praktik som sen ledde upp till det bästa som hände 2010. Tack vare Stockholm Vatten och det sommarjobb jag fick kunde jag sluta på varuhuset.
Jag fick åka till Bali med ett stort underbart gäng vänner på en sån där resa man aldrig gör. Lycka, semester, stress (massor), sol, bad, storm, men allt som allt, skitkul!!
Jag slutade på Åhlens. Jag fick åka tillbaka till Geneve på IMSMA-kurs. Jag blev anställd av MSB. Fick gå på kurs i Karlstad för MSB. Jag blev skickad till Västsahara. Eller, först lärde jag mig att Västsahara fanns och vart det låg. Jag fick åka till Algeriet med jobbet. Åka helikopter. Massor med helikopter. Jag åkte till Gran Canaria och lekte pensionär och fjortis under samma helg. Fick besök av Linda i öknen och fixade FN-kepsar. Grillade på stranden i december.
Jag blev klar med allt mitt efterhängande plugg, jag publicerade en artikel, jag blev expert on mission, jag blev blond, jag kämpade och skrattade, jag grät och saknade, jag växte.
Ja, så hur kan 2011 slå allt det här? Och det här är bara en del av allt som hände under 2010.
Jag vet inte ens vad jag hoppas på. Coolare än jag känner mig nu går väl inte. Cool för att jag vågade mig iväg, för att jag slogs mot mina demons och vann, cool för jag gjorde det. Det, alltså allt som jag är rädd för.
Jag hoppas väl på att få komma hem till Sverige igen och njuta av min underbara lägenhet. Min underbara Peter. Mina underbara vänner. Skaffa ett jobb. Alltså, ett jobb som jag söker och vill ha och får. Det här känns svårt...är det inte svårt? Jag skulle anställa mig, men skulle andra det? (Suck, jag börjar redan idag med personliga brev.) Det enda jag egentligen vill ha är mer tid. Mer tid till alla omkring mig. Men det kan man väl inte be om så här?
2011, om du beter dig som 2010 så är jag mer än nöjd. Jag har egentligen ingenting att be om, but be nice.
1 comment:
Tjohooo 2010! O jag finns med på bästa listan! Öken, helikopter och kamel med dig finns väldigt högt på min lista :)
Smile and laugh more, 2011!
Massa massa kram!
Post a Comment