onödiga onsdag

Jag förstår inte hur jag funkar. Ena sekunden vill jag hoppa upp och ner för är glad och sprallig och full av energi. Sen säger det pang. Nästan på riktigt "pang", och jag känner mig om den mest misslyckade och mest ensamma ihopdeppade personen i hela världen. Det vore ju skönt om man kunde kombinera känslorna lite bättre eller? Okej om man är totalt misslyckad med glad eller ensam men sprallig. Men nej, de hänger ihop som page och pannband, de negative känslorna tillsammans, de positiva för sig. Jag undrar om jag var så här rörig när jag var hemma? Eller är det nu i öknen det blitt så här? Eller är det så enkelt så att det bara är hormoner? Jag kan inte lista ut det, men vad det än beror på är jag less på det.

I morse skulle jag fått följa med Captain Mineaschon på spännande monitoring of a destruction of 9 mortar shells, men nej, han som godkände det igår ångrade sig på morgonen. Bara militärer får. Jag som sett fram emot "BOOM!" så mycket. Skitsamma egentligen antar jag. Det är en smäll och ett dammoln 1km bort.

Ikväll ska jag på fest. Några militärer åker hem till helgen och ställer till med middag och dans på Al Massira. Ginevra åker till Rom ikväll så jag sa ja till fest för att slippa sitta ensam. Hola-Carmen ska dit och när jag sa att jag sagt ja lovade även Fabio att hänga på som livvakt...nu känner jag inte ens lite för att gå. Dumma onsdag. Idag är verkligen en skitdag. Till och med stackars kattmamman här tycker det, hon blir förföljd av Killer, pappan till alla kattungar, som inte vill annat än mysa med henne. Han är stor och en riktig råtuff katt...kattmamman is having none of it. Inte hennes favoritonsdag heller kan jag lova.

Det enda jag kan hoppas på är att imorgon är bättre eller att den här dagen på ett magiskt sätt bara blir helt lysande...