Jaha, då är det väl dags att sluta äta eller något. Grannen kallade mig tjock igår :P vilket han i och för sig gör med all rätt. Nej, nu ska jag ta mig i kragen och gå ner allt plufs. Hehe, de som inte har mage att kalla mig tjock säger att jag "ser stark ut", haha. Ikväll blev det yoghurt och äpple till middag. Jag ska försöka förflytta mig ända till mattan snart och "träna" bäst jag kan här hemma. Kondition kan jag ju glömma, men lite good-old sit-ups, utfall och pilates kan man ju göra...jag kanske börjar i helgen istället.
Annars, förutom det faktum att jag är tjock då, så är det allmänt en skitdag. Jag vill gråta. Jag vill ge upp. Hur kan jag varit här så länge som jag har, trott att jag fattat, fått ETT uppdaterat dokument av folket i öknen och sen pang! går ingenting ihop längre.....INGENTING. Inga ID-nummer på olika bombgrejer stämmer, inga siffror går ihop, ingenting funkar. Jag vill dö. (Men helst snygg då, så jag får väl träna lite innan jag klappar ihop totalt.)
Och on top of fetman och skitdagen känns det som jag drunknar långsamt. Helena sa innan jag åkte hit att man "ångrar det man inte gjorde, inte det man gjorde när man tänker tillbaka". Jag tror absolut på det, därför åkte jag hit. Men nu då, kommer jag ångra att jag åkte hem om jag inte blir kvar? Jag vill vara kvar, jag vill avsluta jobbet och göra det bra och vet inte om jag hinner på 2 månader. Jag vill vara hemma. Jag vill INTE ta ett beslut. Vem kan göra det åt mig? Om man ändå kunde anpassa lite...typ, vara kvar, men inte såå länge? Till sommaren, inte till hösten? Men nej, så funkar det inte. Jag har till och med så svårt med att släppa stressen och ångesten, tömma huvudet, att somna och sova, att jag köpte en flaska vin till mig själv. Det är deppigt med vin ensam. Jag får väl googla tavlor eller skriva haiku eller något samtidigt, så kan vi kalla det kultur.
Men äh, det skiter sig ju ändå, jag köpte rosé och inte rödtjut. Rosé är som värst fjortis-vin och som bäst en-fin-vårdag-på-uteservering. Tyvärr lutar det åt det första när man sitter inne i sin smelly lägenhet (som verkligen luktar får ännu mer i år) i öknen.
I believe in the power of tomorrow.
Annars, förutom det faktum att jag är tjock då, så är det allmänt en skitdag. Jag vill gråta. Jag vill ge upp. Hur kan jag varit här så länge som jag har, trott att jag fattat, fått ETT uppdaterat dokument av folket i öknen och sen pang! går ingenting ihop längre.....INGENTING. Inga ID-nummer på olika bombgrejer stämmer, inga siffror går ihop, ingenting funkar. Jag vill dö. (Men helst snygg då, så jag får väl träna lite innan jag klappar ihop totalt.)
Och on top of fetman och skitdagen känns det som jag drunknar långsamt. Helena sa innan jag åkte hit att man "ångrar det man inte gjorde, inte det man gjorde när man tänker tillbaka". Jag tror absolut på det, därför åkte jag hit. Men nu då, kommer jag ångra att jag åkte hem om jag inte blir kvar? Jag vill vara kvar, jag vill avsluta jobbet och göra det bra och vet inte om jag hinner på 2 månader. Jag vill vara hemma. Jag vill INTE ta ett beslut. Vem kan göra det åt mig? Om man ändå kunde anpassa lite...typ, vara kvar, men inte såå länge? Till sommaren, inte till hösten? Men nej, så funkar det inte. Jag har till och med så svårt med att släppa stressen och ångesten, tömma huvudet, att somna och sova, att jag köpte en flaska vin till mig själv. Det är deppigt med vin ensam. Jag får väl googla tavlor eller skriva haiku eller något samtidigt, så kan vi kalla det kultur.
Men äh, det skiter sig ju ändå, jag köpte rosé och inte rödtjut. Rosé är som värst fjortis-vin och som bäst en-fin-vårdag-på-uteservering. Tyvärr lutar det åt det första när man sitter inne i sin smelly lägenhet (som verkligen luktar får ännu mer i år) i öknen.
I believe in the power of tomorrow.
No comments:
Post a Comment