Peter kom hit och spenderade de snabbaste 10 dagarna i historien i Laayoune. Vi hittade tyvärr inte på så mkt som jag hade hoppats, men all in all var det obeskrivligt skönt att få ner plutten hit. Det är skönt att han kan veta vilka alla är, se hur staden funkar, sett mitt jobb osv. Vi hade det mysigt och åt på Laayounes hetaste restauranger (lol), drack draftbeer i kafeterian, hade små get-togethers hos kollegor och lagade mat hemma! Nu är det tomt. Och jag vet inte ens när jag kommer hem. Det är en lite smådeppig dag, så nu berättar jag om Tindouf istället.
Vi spenderade första delen av den här veckan i Tindouf, södra Algeriet. Tindouf, eller rättare sagt FN-basen där, är det långsammaste ställe i universum.
((Utanför Tindouf ligger flera flyktingläger, sen många många år, för Saharier som inte längre är kvar i Västsahara pga konflikten. Saharierna har ett område utanför Tindouf som är "deras" och inte egentligen en del av Algeriet. När vi lämnar basen får vi militäreskort av den algeriska militären, men bara till Polisario-kontrollerade området, sen får vi röra oss ensamma. Minurso har en liaison office i Tindouf där vi var, och UNHCR (som också har kontor i Laayoune, har flera människor som jobbar i Tindouf, eller rättare sagt Rabouni som ligger inom Polisarios område, 30 min bort. UNHCR jobbar mycket med Confidence Building Measures, och har projekt där de försöker återförena familjer (med family visits) som bor på olika sidor av konflikten (dvs. saharier från Laayoune och de som sen 20 år bor i de olika flyktinglägrena utanför Rabouni). Lägrena är egentligen små byar, folk bor inte i tält och det är mycket mer permament boende än man förväntar sig av läger. Barnen går i skolor, det finns affärer och museum, samt små craftshops där man kan köpa "turist"-souvenirer.))
När vi åker till Tindouf och besöker så bor vi på basen. Det är ofantligt tråkigt. Förra gången vi åkte var det smått oroligt och vi fick inte åka och besöka några flyktingläger, och på det blev chefen och jag total magsjuka, så det här besöket var överlag mycket bättre även om basen är stället gud glömde. Vi spenderade kväll ett med vin och darts. Måste erkänna att det, alltså darts, är jäkligt kul, i alla fall i brist på annat. Kväll två blev filmkväll och kväll tre Emma-däckade-tidigt kväll.
Anledningen till av vi åkte var för att hålla i ett mine action coordination meeting mellan flera olika organisationer. Mötet gick bra och det är alltid intressant att få höra vad de olika inblandade organisationerna håller på med. Utöver mötet hade vi inte mycket för oss under de tre dagarna, så sista dagen fick jag följa med Mike (som också åkt till Tindouf på brand-inpektions-någonting arbete) till UNHCRs "kontor/bas" i Rabouni, utanför lägren. Jag känner sen tidigare en del av UNHCRs personal, och det är många unga som jobbar för dom och andra NGOs runt om i området.
Efter besök där fortsatte vi till ett av flyktinglägren. Där besökte vi deras "nationalmuseum", en jättefin liten mattfabrik där kvinnor sitter och väver mattor och väskor osv, och äntligen har jag nu fått en bild i huvudet av hur folk verkligen bor i dessa läger. Ingen vet säkert hur många det är som bor i de olika lägren, men det talas om tio, eller hundratusentals.
Igår kom vi tillbaka till Laayoune, hann med en öl på happy hour och riktig mat på Luigis. Sen sova i riktigt säng!! Den lyckan blir kortvarig då vi imorgon bitti (eh, klcokan 04.50 på morgonen) ska bege oss iväg till Tifariti. "Vi" är mine action, minus Captain Mine Aschon. Vi ska bila hela vägen, vilket med FN-speed limits blir en resa på ca 8-10h. Genom öknen. Utan riktig väg. Med eskort.
Tifariti är huvudstaden på östsidag av bermen, a.k.a the liberated territory. Där ska SADR fira sin proclemation day, typ. Vi åker dit för att få ta del av en stor stockpile destruction med Landmine Action på måndagen. Jag tycker personligen det ska bli askul att bila genom öknen för första gången men jag har blivit försäkrad om att det enbart är kul i ca 20 minuter. Inte 8h. Jag får ta med kudde, iPod och tacka SL för att jag inte lyckats ta mitt körkort ännu. Sööömn....!
Lördagkväll blir det camel-BBQ ute i öknen. Sen får vi se vad som händer.
Det här får räcka som update for now. Här är lite bilder:
Kollegor i öknen, mellanstop i Mahbas
Kollegor inför möte
Coke?
Världens finaste klocka i äkta plast
Rabouni - UNHCR
Fin väggmålning i ena flyktinglägret
Vi spenderade första delen av den här veckan i Tindouf, södra Algeriet. Tindouf, eller rättare sagt FN-basen där, är det långsammaste ställe i universum.
((Utanför Tindouf ligger flera flyktingläger, sen många många år, för Saharier som inte längre är kvar i Västsahara pga konflikten. Saharierna har ett område utanför Tindouf som är "deras" och inte egentligen en del av Algeriet. När vi lämnar basen får vi militäreskort av den algeriska militären, men bara till Polisario-kontrollerade området, sen får vi röra oss ensamma. Minurso har en liaison office i Tindouf där vi var, och UNHCR (som också har kontor i Laayoune, har flera människor som jobbar i Tindouf, eller rättare sagt Rabouni som ligger inom Polisarios område, 30 min bort. UNHCR jobbar mycket med Confidence Building Measures, och har projekt där de försöker återförena familjer (med family visits) som bor på olika sidor av konflikten (dvs. saharier från Laayoune och de som sen 20 år bor i de olika flyktinglägrena utanför Rabouni). Lägrena är egentligen små byar, folk bor inte i tält och det är mycket mer permament boende än man förväntar sig av läger. Barnen går i skolor, det finns affärer och museum, samt små craftshops där man kan köpa "turist"-souvenirer.))
När vi åker till Tindouf och besöker så bor vi på basen. Det är ofantligt tråkigt. Förra gången vi åkte var det smått oroligt och vi fick inte åka och besöka några flyktingläger, och på det blev chefen och jag total magsjuka, så det här besöket var överlag mycket bättre även om basen är stället gud glömde. Vi spenderade kväll ett med vin och darts. Måste erkänna att det, alltså darts, är jäkligt kul, i alla fall i brist på annat. Kväll två blev filmkväll och kväll tre Emma-däckade-tidigt kväll.
Anledningen till av vi åkte var för att hålla i ett mine action coordination meeting mellan flera olika organisationer. Mötet gick bra och det är alltid intressant att få höra vad de olika inblandade organisationerna håller på med. Utöver mötet hade vi inte mycket för oss under de tre dagarna, så sista dagen fick jag följa med Mike (som också åkt till Tindouf på brand-inpektions-någonting arbete) till UNHCRs "kontor/bas" i Rabouni, utanför lägren. Jag känner sen tidigare en del av UNHCRs personal, och det är många unga som jobbar för dom och andra NGOs runt om i området.
Efter besök där fortsatte vi till ett av flyktinglägren. Där besökte vi deras "nationalmuseum", en jättefin liten mattfabrik där kvinnor sitter och väver mattor och väskor osv, och äntligen har jag nu fått en bild i huvudet av hur folk verkligen bor i dessa läger. Ingen vet säkert hur många det är som bor i de olika lägren, men det talas om tio, eller hundratusentals.
Igår kom vi tillbaka till Laayoune, hann med en öl på happy hour och riktig mat på Luigis. Sen sova i riktigt säng!! Den lyckan blir kortvarig då vi imorgon bitti (eh, klcokan 04.50 på morgonen) ska bege oss iväg till Tifariti. "Vi" är mine action, minus Captain Mine Aschon. Vi ska bila hela vägen, vilket med FN-speed limits blir en resa på ca 8-10h. Genom öknen. Utan riktig väg. Med eskort.
Tifariti är huvudstaden på östsidag av bermen, a.k.a the liberated territory. Där ska SADR fira sin proclemation day, typ. Vi åker dit för att få ta del av en stor stockpile destruction med Landmine Action på måndagen. Jag tycker personligen det ska bli askul att bila genom öknen för första gången men jag har blivit försäkrad om att det enbart är kul i ca 20 minuter. Inte 8h. Jag får ta med kudde, iPod och tacka SL för att jag inte lyckats ta mitt körkort ännu. Sööömn....!
Lördagkväll blir det camel-BBQ ute i öknen. Sen får vi se vad som händer.
Det här får räcka som update for now. Här är lite bilder:
Kollegor i öknen, mellanstop i Mahbas
Kollegor inför möte
Coke?
Världens finaste klocka i äkta plast
Rabouni - UNHCR
Fin väggmålning i ena flyktinglägret
