Jag saknar inte att vara en tonåring. Får höra så mycket tonårsskvaller om Ginevras lillasyrra och allt drama med killar och kompisar, skola och föräldrar. Det är så skönt att numera veta om att man inte kommer dö om man missar en fest, och ja, mina föräldrar hade rätt, det kommer fler fester/ konserter/chanser att göra allt det där man vill.
Livet är Laayoune är långsamt. Det har varit svinkallt i en vecka men idag är det 26-27 grader och sol. I morse var vi nere på 11 grader men så länge jag inte fryser ihjäl dagtid är jag nöjd. Idag åt jag och några kollegor lunch på ett nyöppnat ställe, en italiensk restaurang som heter Luigi. Keep in mind att det inte finns något riktigt bra matställe här...men oj oj vad imponerad jag är! Service, stilkänsla, bra mat, bra pris, lugn musik och efterrätter that brought tears to my eyes. Nu vet jag var jag kommer hänga. Det enda som saknas är serveringstillstånd, men det får man leva med. Alla saknar ju det här.
I helgen ska jag jobba. Förhoppningsvis kommer något lite mer spännande hända men man vet aldrig. Gine åker till Rabat imorgon, Carmen är i Las Palmas nu, Borys ska förbereda sig inför intervju på måndag och Mike är alltid stand-by på jobbet. Captain Mine Aaschon jobbar alltid. Navid är i Afghanistan. That's it. That's my social circle.
Måste komma ihåg att ta mig över gatan och stock up on lite vin eller liknande utifall. Utifall jag blir ensam eller utifall något roligare skulle hända.
Minus på helgerna här är att om man inte har planer och sitter hemma och häckar brukar även internetuppkopplingen suga extra mycket. Uppkopplingen på helgerna är sämst, de tråkiga helgerna är om man har otur ännu värre.
All in all har det varit en jobbig vecka med jobb, rolig vecka med jobb, halvkul vecka socialt men solen skiner och jag har blitt fnittrig över chokladtårta. Om mindre än en vecka landar min Micski och det ska bli strååålande. Om än skumt. För honom. Laayoune är Laayoune, nu kommer iaf en till förstå. Och Linda förstår, men Linda kan fan ha galapartaj anywhere.
Livet är Laayoune är långsamt. Det har varit svinkallt i en vecka men idag är det 26-27 grader och sol. I morse var vi nere på 11 grader men så länge jag inte fryser ihjäl dagtid är jag nöjd. Idag åt jag och några kollegor lunch på ett nyöppnat ställe, en italiensk restaurang som heter Luigi. Keep in mind att det inte finns något riktigt bra matställe här...men oj oj vad imponerad jag är! Service, stilkänsla, bra mat, bra pris, lugn musik och efterrätter that brought tears to my eyes. Nu vet jag var jag kommer hänga. Det enda som saknas är serveringstillstånd, men det får man leva med. Alla saknar ju det här.
I helgen ska jag jobba. Förhoppningsvis kommer något lite mer spännande hända men man vet aldrig. Gine åker till Rabat imorgon, Carmen är i Las Palmas nu, Borys ska förbereda sig inför intervju på måndag och Mike är alltid stand-by på jobbet. Captain Mine Aaschon jobbar alltid. Navid är i Afghanistan. That's it. That's my social circle.
Måste komma ihåg att ta mig över gatan och stock up on lite vin eller liknande utifall. Utifall jag blir ensam eller utifall något roligare skulle hända.
Minus på helgerna här är att om man inte har planer och sitter hemma och häckar brukar även internetuppkopplingen suga extra mycket. Uppkopplingen på helgerna är sämst, de tråkiga helgerna är om man har otur ännu värre.
All in all har det varit en jobbig vecka med jobb, rolig vecka med jobb, halvkul vecka socialt men solen skiner och jag har blitt fnittrig över chokladtårta. Om mindre än en vecka landar min Micski och det ska bli strååålande. Om än skumt. För honom. Laayoune är Laayoune, nu kommer iaf en till förstå. Och Linda förstår, men Linda kan fan ha galapartaj anywhere.
No comments:
Post a Comment