det är svårt

Nu har jag varit hemma i en dryg vecka och det är svårt. Det är så skönt att vara hemma, det är här jag vill vara och jag är glad att jag slipper ångesten från öknen. Tyvärr har den ju inte släppt bara bytts ut av hemmaångest.

Jag vet inte hur lång tid det tar att "landa" men jag har mycket mer problem än jag trodde. Det är jobbigt, jag är ledsen, jag saknar jobbet och folket och det är okej...men jag har svårt att greppa att jag inte ska tillbaka! Jag sa ju nej till att stanna för jag ville hem, jag vill vara hemma, jag trodde bara att det skulle vara mycket enklare att återanpassa sig...det är ju hemma liksom! Men det är inte så lätt och jag vet inte vem som skulle förstå. Det låter ju, det är ju, lite konstigt säkert för folk. Hemma är ju hemma, hur svårt kan det vara?

Känner mig dum, ledsen, lat, lite smått värdelös. Lättretlig, men det är inte med flit! Jag saknar öknen, jag visste väl att jag skulle göra det, men inte så här.

Allt som allt är det väldigt skönt att vara hemma! Det kanske inte låter som det men det är väldigt skönt. På så många olika plan. Det tar nog bara lite tid att bearbeta allt, även om det låter töntigt...