det är med blandade känslor

som jag nu åter är nere i Laayoune.

Jag åkte ner via Las Palmas och landade här vid lunchtid idag. Det är konstigt. Tiden har stått stilla och allt är som det brukar. Men min plats är borta. Jag hälsar på allas förvånade "Emma?!" med kramar och leenden och tycker det är kul att få träffa folk igen.

Innan jag åkte ner men efter biljettbokningen fick jag besked av Borys att han inte skulle vara här, han åkte förra veckan till Libyen på krisinsats. Idag fick jag besked av Tania som jag ska bo hos att även hon åker till Libyen, imorgon. Det känns kul för dom men tar verkligen bort mycket från min resa. Inte heller Diek är här, han är på semester i Sydafrika. Jag får fortfarande bo hos Tania, jag har ju folk här nere att umgås med, och Carmen och Navid kommer båda nästa vecka tillbaka efter semester. Samtidigt vet jag inte om det är kul att bo ensam hos T och spendera dagarna själv när alla jobbar i hopp om att få luncha med folk samt umgås på kvällarna. Jag vet att Gine är väldigt upptagen av studier och att hoppas på att Mike ska ha tid eller lust är som att hoppas på att vinna på Triss. Men, ja, plötsligt så händer det.

Ska jag boka om min biljett hem, förlora massa pengar men slippa ökenångest på min (galet valda) semester? På ett sätt är det är ju ett bra att komma hem efter en helvetesvecka i Laayoune med en säkerhet att jag inte kommer sakna det eller vilja återvända.

Ja, det är många blandade känslor. Mina närmsta är inte här och de som är kvar kanske inte är så pepp på att underhålla mig. Jag kommer ju ihåg fredagsångesten så väl, ångesten inför en hel helg ensam...

Alternativt kan jag ju ta mig till Las Palmas på solsemester, men då måste jag ju betala boende en vecka. Känns också jäkligt ovärt när jag nog är den sämsta på att semestra ensam. Skulle vara bra träning, men efter 8 månader i Laayoune vill jag inte ha ensamträning mer.

Det är nog bra att jag kom hit hur som helst, det känns ju inte hemskt egentligen. Jag hinner plugga körkortsteori, jag hinner ju catch up med fina bekanta. Men, är det värt det? Jag har ju lite ångest efter nästa ensamma övernattning i Las Palmas, hur blir en hel vecka här?

Det hjälper inte att jag knarkar ca 10 smärtstillande per dag för att bara kunna må bra nog att andas utan smärta (vilket ändå aldrig hjälper på nätterna då jag håller mig sömnlös) och inte mår helt hundra. I kroppen. Kommer jag må hundra i huvudet efter det här?

Det skulle bli min "closure"-trip, ett återbesök för att få klart hur det egentligen är här och komma på att jag egentligen inte saknar det...hade bara andra förhoppningar om hur det hela skulle go down typ.

Men, vad är livet om inte fullt av överraskningar. Kul för Libyen i alla fall. Där får de Tania och Borys.

Om något lär ju bloggen bli uppdaterad för en gångs skull!