deppigt

Jag sitter och lägger in casualty data in en databas. Det är deprimerande, bara massa ungar som leker med konstiga saker som sen spränger bort deras händer eller ben. Fy fan. 

Jag vill typ inte att tiden ska gå, för då  måste jag ju bestämma mig om jag ska åka vidare efter Libyen eller komma hem och stanna. Och jag vill ut, men jag vill hem. Och vill man dela på sig så är det svårt att ta ett beslut. Nä, jag är trött. Orkar inte tänka. Ute skiner solen och katten hemma är söt. Jag sitter på kontoret och underhålls av Petters extremroliga uttryck på allt. Sportluvor hit och kukars julafton dit. 

Jag är så trött. Och lite trött på att det ska vara krig hela tiden överallt. Låter som en trädkramare, but why can't we all just get along? Seriöst.