I natt vaknade jag av att det sköts hejvilt. Tydligen happy shooting för någon gifte sig. Tack för den, vaknade tröttare än när jag la mig! Men jaja, det är väl sånt som är vanligt här och ovanligt hemma helt enkelt. Bättre det än att de skjuter för att någon är sur.
Igår hade jag en minst sagt tråkig men händelserik dag. Eller spännande men ohändelserik kanske! Vi får se hur det går under dagen men har jag tur så har jag fått ett jobb hemma i Sverige. Har jag inte den turen så har jag bestämt mig för att säga ja till en annan utlandstjänst, men för MSB. Nu kanske det blir så att jag inte får den heller, jag har inte direkt stressat med att svara. Den skulle bara vara kort också, till mitten på juni, och jag vill verkligen säga ja! Samtidigt vill jag ju absolut mest av allt få ett jobb hemma!! Håll tummar att någonting löser sig under dagen.
Jag har alltid tyckt att framtiden känns ok, inte stressat mycket över den. Jag försöker vara realist men har en starkt tro att allt löser sig med tiden. Ja, det klart att det har varit omotiverande och deppigt att gå arbetslös under höst/vinter men jag vet ju att allt löser sig nån gång. Förhoppningsvis sooner than later, men någon gång. Största problemet med att gå sysslolös samtidigt som man har en kompetens är att ens ego får sig en liten smärre törn. Man känner sig till slut ovärd och useless och det är verkligen inte kul...
Hur som helst, igårkväll fick jag nån form av framtidspanik! Haha, från ingenstans kändes det läskigt att kanske få jobb hemma, på samma sätt jag känt inför utlandsjobb. Och tanken på att "missa" ett utlandsjobb blev minst lika läskig som att "missa" ett jobb hemma. Självklart när det kommer till kritan är min första prioritet att hitta fast jobb hemma, ett kort uppdrag utomlands kan ju inte tävla med att få vara i underbara Stockholm med familj och vänner. Men jag är förvirrad, gaahaha. Låter ju skitfjantigt! Och jag är väl alltid förvirrad egentligen? Om det inte är det här är det nåt annat. Borde vara van vid det här laget.
Jaja, vad som än händer blir ju allt bra, om inte nu så sen! Utlandet finns alltid kvar. Hemma också om man har tur.
Igår hade jag en minst sagt tråkig men händelserik dag. Eller spännande men ohändelserik kanske! Vi får se hur det går under dagen men har jag tur så har jag fått ett jobb hemma i Sverige. Har jag inte den turen så har jag bestämt mig för att säga ja till en annan utlandstjänst, men för MSB. Nu kanske det blir så att jag inte får den heller, jag har inte direkt stressat med att svara. Den skulle bara vara kort också, till mitten på juni, och jag vill verkligen säga ja! Samtidigt vill jag ju absolut mest av allt få ett jobb hemma!! Håll tummar att någonting löser sig under dagen.
Jag har alltid tyckt att framtiden känns ok, inte stressat mycket över den. Jag försöker vara realist men har en starkt tro att allt löser sig med tiden. Ja, det klart att det har varit omotiverande och deppigt att gå arbetslös under höst/vinter men jag vet ju att allt löser sig nån gång. Förhoppningsvis sooner than later, men någon gång. Största problemet med att gå sysslolös samtidigt som man har en kompetens är att ens ego får sig en liten smärre törn. Man känner sig till slut ovärd och useless och det är verkligen inte kul...
Hur som helst, igårkväll fick jag nån form av framtidspanik! Haha, från ingenstans kändes det läskigt att kanske få jobb hemma, på samma sätt jag känt inför utlandsjobb. Och tanken på att "missa" ett utlandsjobb blev minst lika läskig som att "missa" ett jobb hemma. Självklart när det kommer till kritan är min första prioritet att hitta fast jobb hemma, ett kort uppdrag utomlands kan ju inte tävla med att få vara i underbara Stockholm med familj och vänner. Men jag är förvirrad, gaahaha. Låter ju skitfjantigt! Och jag är väl alltid förvirrad egentligen? Om det inte är det här är det nåt annat. Borde vara van vid det här laget.
Jaja, vad som än händer blir ju allt bra, om inte nu så sen! Utlandet finns alltid kvar. Hemma också om man har tur.
No comments:
Post a Comment