Nu kör vi då!

Ja, och vi skiter i det här med engelska. 

Nu sitter jag på ett av Charles de Gaulles flygplatshotell. För ett par år sedan skulle allt jag gör nu varit i stort sett omöjligt. Tanken då på att ha tagit ett flyg ner till Paris, hittat hotell själv, sovit ensam en natt för att vakna och flyga ensam 8h ner till Kongo hade ju inte bara varit otänkbart med egentligen bara låtit som ett dåligt skämt. Men nu sitter jag ändå här. Ensam. Utan så mycket ångest men det beror nog mest på att jag inte riktigt fattat att jag ska åka. Jag kör på mest. Skönt med så lite tid emellan, man slipper ligga vaken och grubbla halva nätterna och vara nervös. Nu slog nervositeten mest till igår och i morse, men hann liksom inte riktigt ta till mig av den. Jag mest åkte iväg. Och sitter här. Och undrar lite allmänt vad jag sysslar med egentligen. 

Jag tycker det ska bli sjukt spännande och roligt, men är samtidigt nervös över att jag ska flyga i morgon, kanske få malaria eller galna parasiter i ögon och mage, kanske inte fixa jobbet (undrar vad jag ska göra egentligen?) och allt annat man kan tänkas vara nervös över. Men också kul. Mycket kul. Eller hoppas det ska bli mycket kul! 

Sen blir det väl en till omgång med att sätta mitt tålamod på trial, då jag vet hur bra det går att få saker gjorde när inte alla delar samma arbetsmoral eller arbetsvilja. Sen hjälper det väl inte heller att jag har en jäkla arbetsload som väntar där nere. Tydligen har den jag ersätter kanske inte gjort allt som skulle ha gjorts, men det är inget jag vet något om nu eller borde stressa över förrän jag vet vad som gäller. 

Nu blir det en kopp te, sen totaldecka och upp tidigt. Frukost ingick tydligen inte och jag vill knappast betala 25€ för frulle på hotellet, så jag drar väl in till flygplatsen asap och äter där. Flyget går typ 10:45 ish och ja, vad kan man annars pyssla med? Läsa och äta efter incheckning. Gud sånt trist flyga-snack. 

I'm out. Nu sova. Sovit kasst i flera dagar due to omedveten ångeststress...