impact zone

Hur har min första dag på jobbet varit då? Organiserad kaos kanske man kan kalla det. Jag dyker upp på kontoret med mitt team (som inte alls jobbar med mig egentligen) och hälsar på han som är ops chef och han som har hand om allt här. Ops chefen är en gammal militärpolare till Diek och han som är in charge of the whole karusell är en brit som egentligen är stationerad i Cote d'Ivoire. Både är trevliga och tyckte väl småsynd om mig när de pekade på den enorma hög med rapporter jag ska ta tag i. Vi snackar hundratals, kanske uppåt tusen. Woop!

 

Kontoret är ett rum på bottenvåningen på ett militärhus av nåt slag som ligge i utkanten av impact zone. Resten av huset är urblåst men vi delar alla på ett stort rum. Med vi alla så kan jag ärligt talat inte ens säga vilka de är. Handicap International, FN, Mine Advisory Group, MSB, och flertalet snubbar i militärutstyrsel osv. Vad folk gör kan jag inte heller svara på. Jag körde väl igång med min datainmatning direkt, inget sådär sjukt spännande att berätta om det. IMSMA är IMSMA.

 

Vid lunch åkte vi iväg och växlade pengar, köpte mat, fixade och trixade lite, sen åkte jag tillbaka till kontoret medans Karin åkte på medic möte. Resten jobbade hemifrån "vårt kontor" i esternas lägenhet. Lite lugnare där. På väg hem åkte jag en vända med Karin och hennes tolk Alphons till impact zonen. Jag har bara sett på youtube och hört hur det ska se ut där men inte riktigt fattat exakt hur förstört det är. Alltså, snacka krigszon möter naturkatastrof. Själva ground zero är helt platt. Man kan knappt förstå vilken smäll (eller det var ju flera, 3-4 st) det var. Officiellt är det 200 döda men det finns en anledning till att det är en så låg siffra men politiskt snack är ointressant. Vi kan ju iaf konstatera att jag håller med Karin. Villken siffra de än slänger ur sig tar man gånger tio. Minst. En kyrka som låg granne med depån var fullsatt vid smällen och är nu ett husskelett. Ingen har ännu lyckat ta sig in för att börja röja ground zero än för det är för farligt fortfarande, ingen som röjt bort allt som kan säga pang, eller allt skrot som ligger i vägen. Vägarna är rensade så man kan gå runt inne i området men alla hus och en skola som ligger där inne är tokförstörda och man kan ju tippa på att handgranater, annat skrot, husdelar och folk ligger där inne lite hipp som happ. Karin säger, "Idag luktar det mer lik än på länge"...och jag tackar gudarna att jag inte kan identifiera en sån lukt. Nog om hemskheterna.

 

Jag vet inte hur mkt bilder man ska lägga upp men här får ni i alla fall en liten bild av hur det ser ut. Träden har, oförklarligt nog, överlevt! (För övrigt charmade Kongos internet mig rejält dag ett och två för att sen få mig att slita i  håret dag tre...de här uppladdade bilderna innebar blod, svett och tårar för min del. Uppskatta!)

 

In mot ground zero.

Kyrkan bredvid depå ett.

En skola som är helt förstörd.

Skolan.