Varning för klyschigt och töntigt.

Hemma finns det folk som tycker det jag gör är coolt, folk som tycker det är spännande och folk som tycker det är läskigt. Coolt är det väl in theory (mitt jobb är ganska o-coolt och nördigt), spännande är jag absolut och läskigt är det väl mest innan man åker iväg. Det jag måste få fjanta mig och säga om det hela är att jag känner mig så sjukt priviligerad att få göra det här. Jag har väldigt liten erfarenhet om man jämför med de flesta jag träffar ute, jag har inte sett en bråkdel av världen eller varit med om riktigt obehagliga säkerhetssituationer och är inte på något sätt speciellt utsatt.....men det jag har haft är tur och jag är så galet tacksam att få förvärva de här erfarenheterna. Ibland slår det mig, som idag på vägen hem under lunchen. Jag är i Afrika och vilken jäkla tur jag har som får vara i Afrika. It had to be said. Om jag kan så kommer jag fortsätta med det här resten av livet. Precis så känner jag nu. Klyschigt som det låter växer man som person varje gång man sätter sig i nya situationer. Tänk om man får chansen att växa så precis hela livet?

Söta barn som står och vinkar varje dag  när vi åker förbi.

Jag och EOD-grabbarna igårkväll när vi åt middag vid floden,

mitt emot syns Kinshasas små lampor.