Man får träffa så mycket trevligt folk!! Sen finns det vissa tveksamma personer man kommer i kontakt med också såklart, men överlag kommer man väl bara ihåg de braiga. Just nu har jag verkligen inte knytit an någon eller några speciellt mycket, men det kommer väl det med. Är redan nu lite putt på att Karin (roomie) ska åka om några dagar...grejen är ju den att det är sorgligt på något sätt att man träffar så många fina människor i livet (och då har jag ju inte kommit så långt i livet än) och att man inte får behålla alla gör mig lite ledsen, om än i förtid nu.
Jag saknar ju alltid hemma och er alla. Grejen är ju att det läggs på folk hela tiden. Västsahara var ett helt år sen och det är först nu jag kan helt börja släppa och inte sakna det. Nu saknar jag Libyen och Lidia. Och vart man än reser i världen eller livet lär det här bli ett konstant exponentiellt problem. Lyxproblem kanske, träffar för mycket bra folk. Men det är lite bittersweet tycker jag.
No comments:
Post a Comment