Det kunde jag konstatera igår när vi åkte förbi en hel gata där de brände olika varianter av avfall i stora högar. Inte så kontrollerat, inte på nån soptipp, inte helt okej grejer (tänk: släng in lite bildäck bland hushållssoperna så får man ju fjutt på elden)....this is Africa.
I morse steg vi upp sådär okristligt tidigt för vi skulle iväg runt halv sju. Nu kom ju inte bilden förrän sju och när vi kom fram till Sector 4 där vi skulle sammanstråla med Demeter så hade de inte kommit ännu för stackars Michel (boss Demeter) fortfarande stod och väntade på sina morgontrötta militärer. Tolkarna var alla sena på sina håll så vi fick klara oss bäst vi ville utan.
Vid typ åtta ish-någon gång kom vi i alla fall iväg. Vi skulle följa med Demeter ut till Bambou, den site där man spränger all ammunition och bomber man hittar under veckorna, för att de skulle hålla EOD training. Halvvägs dit dör vår superhäftiga amerikanska tatuerade superbuss. Putt putt putt och sen ingenting. Vår lilla lilla chaufför hoppade runt för att lista ut problemet och sen kom även hela busslasten med Demeters militärer för att kolla. Nånting var i alla fall fel med växellådan. Jag kan ju för övrigt meddela att ju fler män man slänger in i en situation (tex att fixa en bil eller något annat supermanligt) gör ju bara att ingenting alls löser sig. Är de dessutom militärer, smått odisciplinerade, men mer än nåt vill visa vad de kan så...ja...suck.
Big car, small man.
Vi hoppade in i Demeters refugee-van (eller Land Cruisern, som även om den är sjukligt obekväm i alla fall nästan aldrig ger upp) och lämnade den lille chauffören med den stora bilen på vägen i väntan på att nån med mera koll skulle komma och hjälpa till.
Väl på plats fick vi se hur de lärde sig allt från hur man knyter fast olika varianter av kablar med andra varianter av kablar (sånt med explosiva grejer i, eller elektricitet, inte sjutton kommer jag ihåg nåt just nu bara för det) och sen titta på när de detonerade små charges. Jag vet att det är fjantigt men det är sjukt kul när det smäller. Även om det smäller smått. Platsen Bambou är i alla fall levande bevis på att det ibland smäller jäkligt stort. Stora, nej enorma, kratrar ligger utspridda från deras bulk demolitions!
Nu är vi hemma igen och kvällen spenderas på restaurang och sen hemma med ofantligt många liter vin som man kan hoppas inte dricks upp ikväll allihop. Imorgon bitti är det jobb som vanligt men måndag är det helgdag så vi får en ordentlig helg (med Eurovision och allt).
No comments:
Post a Comment