Jag väntar på magnetröntgen och ber väl nästintill till Gud att man hittar något. Det är inte normalt det här. De måste hitta problemet. Och jag som är så trött. Trött i natt. Trött på att ha ont. Är det inte ryggen så är det knät. Inte knät så ryggen.
Jag pallar inte mer. Vill liksom inte heller bli den som "alltid har ont" eller "alltid klagar". Men vad gör jag när jag sitter här i sängen, sömnlös, i hopp om att utmattningen ska vinna över smärtan.
No comments:
Post a Comment