Alla har vi olika läggningar och personlighetsdrag. Jag har i alla fall sett mig själv som rätt öppen och glad. Inte positiv kanske men lite uppåt mer än neråt. Vet att andra ofta kommenterar på hur jag alltid är glad etc. Jag vet att många kanske inte är så, en av mina närmsta vänner har sedan ung ålder gått och burit på nåt "mörkare" och ofta mått sämre. Fortfarande en varm och underbar person men som kanske har en annan läggning mot något mörkare som jag aldrig förstått. Nu låter det som jag beskriver nåt ur Dexter, men nej hon är ingen styckmördare.
Hur som helst har jag tidigare haft svårt att reflektera över de här olikheterna. Jag förstår dem bättre idag än när jag var yngre. Kanske mognad kanske åldersfråga eller så kanske jag helt enkelt förstår bättre idag.
Jag vet inte vart jag vill komma med det här riktigt. I morse satt jag ensam på tbanan och kände mig lite "ett" med mitt mörka. Det var både lite deppigt och lite befriande. Att jag kanske har ett nytt personlighetsdrag som inte alls jag gillar. Eller som jag kanske kan lära mig hantera? Jaja. Svammel.
No comments:
Post a Comment