Jaha, öken.

(Skrivet igår på kontoret)
Sitter här nere nu på mitt nya kontor. Jag huserar på andra våningen i en barack-byggnad :) Jag har hälsat på en hel del ansikten, inte uppfattat många namn, och ska få gå på otaliga genomgångar och briefingar om hela MINURSOs arbete. Väntar på mitt FN-leg och mailadress, sen ska jag runt till alla olika sektioner här och lära mig allt. Vi kan ju snacka overwhelming.

Jag hade en bra resa (jag kom fram) men jobbig. Mycket turbulens, både på flyget och inombords. Jag reste i ungefär 13h och resan var ju som sagt inte helt smooth. Inflygning till Laayoune var dock något helt galet. Det är svårt att veta hur högt uppe man är när man ser ner på sanddyner och inte vet hur stora sanddyner är! Man kunde varit 30 meter eller 300 eller 1500 meter upp...Vi flög över Laayoune mot kusten och vände tillbaka. Att se Atlanten breda ut sig i slutet på öknen var obeskrivligt vackert. Jag önskar jag hade fotat, men genom ett skitigt fönster hade det ändå inte varit jämförbart med verkligheten. Väl på flygplatsen stod många FN-flyg och någon FN-helikopter på flygfältet. Allt blev väldigt påtagligt i det ögonblicket.

När jag kom fram fick jag stå alldeles för länge i en passkontroll för att sen få reda på att min väska inte kommit fram. Det är jättekul att sitta i gårdagens reskläder sin första dag på nytt jobb. Blev väl mött av min chef på flygplatsen, som efter vi anmält väskan gav mig en rundtur i sin stora FN-bil av Laayoune samt hjälpte mig till mitt hotell.

Kan väl inte påstå att jag är coolast i stan för tillfället, smått uppriven och hispig är en underdrift. Jag vet inte riktigt hur eller vad jag känner och det kommer nog ta sin lilla tid att komma in i allt. Både i boende, hitta runt i stan utan bil och ensam, veta var man fixar mat och annat, att känna sig säker på sig själv. Och detta är ju allt exklusive språksvårigheter. Och arbetet. Där är jag fortfarande lite små-osäker på vad jag skall göra, men det kommer väl fram så småningom. Jag vet inte heller hur ofta eller hur länge jag kommer resa runt i landet. "Så snart som möjligt" är inte lätt att tolka. Allt känns fortfarande ganska jobbigt och att folk tycker jag är modig som åker hjälper inte i dagsläget. Känner mig otroligt icke-modig. Att vara ensam har hittills inte varit min starka sida. Men man klarar nog mer än man tror...jag får i alla fall hoppas på det.

Jag kommer inte skriva någonting som är politiskt eller rör arbetet för mycket när jag är här. Lika bra att skippa allt känsligt.

Övning

I förrgår fick vi en bunt med information som vi skulle plugga in till gårdagens övning. Vi satt uppe, vi i grupp Bravo, på mitt rum och drack öl. Det blev inte så mkt planering.

Igår efter lunch fick alla grupper åka ut till MSBs lager i Kristinehamn där vi fick en genomgång av dagens uppdrag samt radiokontroll. Efter det åkte vi ut på uppdrag. Jag hade förväntat mig massor med olika saker, såsom beväpnade läskiga killar som kidnappar en eller mediarapportering osv. Det jag inte förväntat mig var det mest grundläggande. Det jag borde fattat. Vi fick ju till och med en första hjälpen väska med oss...bilolycka. Vi kör upp på en väg och ser (tja, jag missade det) en bil som krockat mot ett träd. En kille kommer stapplandes mot oss med blod över händerna och kläderna. Vi får inte springa ut och hjälpa honom för han kanske egentligen bara låtsats och vill råna oss. Till slut kunde vi iaf få ur människan att han var FN och vi kunde hjälpa till. Hans "lokala" chaufför hade spräckt huvudet mot fönstret i bilen och var halvt vid medvetande. Efter mycket fix och trix var den övningen över.

Nästa hade med en minolycka att göra, relativt obehaglig den med, men utan blodet. Den sista övningen var den jag hade förväntat mig. AK47:or, läskiga snubbar och hotfull situation. Allt var sjukt lärorikt, läskigt och kul. Dagen avslutade vi ed brandövning där man fick testa släcka eld på människa (docka) och släcka brand med alla olika sorters brandsläckare. Sjukt kul!

Overall en grym dag, jobbig på alla sätt men bland det roligaste hittills...

Det konstigaste var hur obehagligt det var fast man visste att det inte var på riktigt.

ICRC, IFRC, OCHA, UNICEF och WASH

Det har varit min dag. Nu mos i skallen, trött, stressad och vet fortfarande ingenting.

SUCK.

Radiokommunikation och första hjälpen.

Idag har varit jättekul! Vi har snackat radiospråk, ringt med satellittelefon och lärt oss stoppa blödningar och hur man drar ut folk ur bilar. Har varit helt slut i huvudet men lärt mig massor och skrattat och lekt :) Visste ni att främsta dödsorsaken bland FN-personal är bilolyckor, den andra är minolyckor? Det visste inte jag, den första kan man gissa men att minor orsakar näst flest dödsolyckor är lite galet.

Efter den ganska långa dagen gick jag och några andra på promenad, sen var det (min första) gemensam middag med alla. Det är verkligen kul att alla har så otroligt olika bakgrund men är här för samma sak. Man kan lära sig massor bara genom att prata med folk. Det är sjukvårdare, minröjare, vatten och miljö-folk, undp-människor, brandmän, konfliktlösnings-personer, militärer, piloter, osv. Jag är enda arkeologen ;-)

Nu är jag trött och ensam igen. Kul att Peter kunde komma hit över helgen, desto tråkigare nu när han åkt igen...hoppas verkligen att jag kan somna, SOVA och sen vakna utvilad...detta utan depp, oro och ångest.
Nej, nu ska jag testa sömn. Låter kul.

Over.

MSB

Idag har jag gått första dagen på kursen "introduktion till internationella insatser". Vi är många på kursen som inte varit utomlands ännu och ännu fler som varit ute massor och jobbat för olika FN-organ eller på olika insatser. Det kommer bli kul att få lära sig massor om allas erfarenheter. Själv går jag som på nålar och väntar på slutgiltig svar om Västsahara. Måndag. Alltså måste jag genomlida hela helgen utan att veta...........jobbigt.

Hihi

Åkte med 0615 tåget till Kristinehamn i morse. Blev mött av sådana trevliga MSB:are som åkte ut med mig till deras lagerlokaler. Fick kläder, väska, jacka, medic kit, dator, hårddisk, satellittelefon, VHF radio, osv, mm. Efter det fick jag en rundtur av alla mine action grejer de hade där, explosiva saker, icke-explosiva saker, metalldetektorer, osv. Spännande och roligt.

Efter material genomgång åkte vi vill Karlstad (via den "kända" Picasso-statyn i K-hamn) till MSBs kontor. Där fick jag genomgång med säkerhetsrådgivare som berättade att om jag blir kidnappad så har MSB, precis som FN, en avdelning som skulle hjälpa mig. Jag fick också träffa personalstödet som jag kan ringa till om jag vill gråta eller prata, en väldigt trevlig och förstående kille. Efter det fick jag en genomgång av rekryteraren där vi gick igenom försäkringar och prel. kontrakt. Slutligen träffade jag med medicinsk koordinator som berättade att de inte alls hade allt hemskt i Sahara, olikt Kongo där de har allt utom bra sjukvård. Han var den 5e i raden av läkarpersonal jag träffat den här veckan.

Innan jag gick fick jag även en genomgång i massa roliga veckorapporteringsdokument och liknande. På väg tillbaka till hotellet hittade jag ett par skinnkängor som kanske blir bra i öknen. De enda de hade på Naturkompaniet kostade 3000:- och var fruktansvärt hemska.

Nu sitter jag i mina nya MSB-kläder och kollar på tv / datorn. Ikväll blir det middag ute och förhoppningsvis ett glas vin om jag lyckas köpa utan leg. Glömde leget på MSB. Yay. Ibland är det surt att se ut som 15. Men idag känner jag mig i alla fall både vuxen och lite professionell. :)

Förberedelser

En läkare för prover, en annan för sprutor, en tredje för recept, en fjärde för diverse annat och man är så gott som frisk :)

Jag vet inte hur jag ska hinna, igår spenderade jag kvällen med Lana och Karita ute i Gamla Stan och ikväll kommer folk på middag. Jag åker med tåget 0615 imorgon till Karlstad och ska då ha packat för nästkommande vecka och för nästkommande halvår. Hur ska det gå till? Jag sitter på soffan och skriver mina listor, men kommer inte närmae att vara färdig. Jag borde ta tag i det typ nu, snart är det för sent. Om jag inte vore så sjukt trött skulle jag panika.