vad gör man?

Solen skiner, jag kan gå från jobbet tidigt, jag ska fika med en kompis senare, jag har sovit lite för lite men är inte så trött och anledningen var grymt grill och balkonghäng i Fredhäll igår, jag har dragit mig till gymmet igår och i förrgår och gillat det (!) och ja....vad har man att klaga på idag?

Jo, jag vet. Min förbannade rygg. Det tar ifrån allt det som är bra och förstör mitt humör och hela min dag. Den gör konstant ont. Smärtan har flyttat upp sig, eller rättare sagt spridit sig, upp mot mitten av ryggen. Testade igår att höja skrivbordet och stå istället för att hänga i stolen men efter typ 3 minuter hade jag så ont jag inte pallade stå mer.

Jag måste fixa. Skaffa dyra skoinlägg? Gå till naprapat? Träna mer, sova mer, stå mer, röra på mig mer, jag vet inte? Jag har ju verkligen försökt må bra och allt annat är ju så fint idag...varför ska ryggen komma och förstöra? So not okay. Lite sad panda över mig idag.

Update: Har tid på måndag hos en sjukgymnast!! Jag hoppas på hårt arbete och mirakel och en fungerande rygg inom en snar framtid...

a case of...

framtiden

Jag tror jag ska börja plugga igen, jag tror jag har bestämt det nu. Antingen till logistiker och gå ekonomprogrammet med inriktning logistik eller en KY-utbildning kanske? Nu vet jag att även om KY är asbra (tack GIS för mitt roliga 2010/2011) men en riktig examen som ekonom är nog bättre. Ekonomer finns det gott om men jag vill ju just fokusera på logistik för att kunna arbeta humanitärt. Läkare Utan Gränser, WFP, etc?

Mitt andra alternativ är Försvarshögskolan och statsvetenskap med antingen inriktning mot krishantering och internationell samverkan eller politisk säkerhet. Jag har mailat FHS om antagning osv, ska även kolla om det går att kombinera med mina tidigare kurser till en examen? Så bra att jag aldrig plockade ut någon! Kanske 3 terminer statsvetenskap tillsammans med socialantropologi och projektledning och ngt mer från innan? Sen är det massor sökande på den här linjen men jag ska försöka. Kanske. Båda alternativen kräver ju att jag väntar minst till i vår! Det är nog bra att tänka igenom och kolla arbetsmarknaden.

På ett sätt önskar jag att jag kom på det här vid typ 23 och när jag hade lite CSN kvar, men nu har jag ju i alla fram arbetat fram de här alternativen från arbets- och livserfarenhet (senaste året, jaja) och vet vad jag vill göra med dem. Men ändå. 6 år uni sen innan, 1 år högskola....plus 1.5-3 år till? Är det smart? Eller ska jag kämpa på för arbetslivserfarenhet?

Jag tror jag kan lära mig det mesta om jag bara kommer in på ett jobb, men det är svårt i Sverige utan rätt examen. Jag vet inte vad jag ska göra. Men chanserna att halka in på ett drömjobb på ett museum känns små och hade jag fått välja om idag hade jag det, jag tror idag att det var dumma val jag gjorde när jag pluggade 12 terminer humaniora...Medvetna dumma val. Suck...

tru dat

Monday blues

Idag är en hemsk dag.

Jag har haft en supertrevlig helg på landet med tennis, fotboll, bad och trevligt sällskap. Ville inte alls åka in till stan igår. Hamnade på soffan igårkväll och mådde blä, huvudvärk och illamående och trött som ett djur.

Idag vaknar jag och har ont i varenda muskel i hela kroppen, vilket enbart påminner mig om att jag är i världens sämsta form fortfarande, även om jag försöker röra på mig massor. Nu sitter jag på jobbet, ont i kroppen men har även gått och blivit illamående igen och deppar mig lite allmänt. Jag tycker man har all rätt till att göra det även om jag inte svälter eller bor i krigsdrabbat land. Idag känns som en blandning av en asjobbig baksmälla och pms. Sinnesstämning på topp alltså.

Jag har alltid alltid intalat mig själv att det är bra att jag spendera hundratusentals i studielån på att läsa ämnen jag "brinner för" och inte bara läst "smarta-jobb ämnen". Att jag valde det jag ville. Det här är nog bevis på hur ytterst puckad jag är. För första gången i livet har jag fått totalångest över mina studieval och nu är det ju kört och för sent att göra något åt det. Det enda smarta jag gjorde var att läsa GIS men det är ju enbart bra som komboämne med något annat bra (alltså, inte arkeologi) eller om man har en teknisk examen i ämnet. Vilket jag såklart inte har.

Hade jag fått välja om nu hade jag nog läst roliga ämnen på fritiden eller som pensionär och blivit någon smart kombination av GIS-ingenjör och ekonomisk logistiker. Låter iofs inte så upphetsande men hade nog varit väldigt kul och gett en chans till en bred blandning av yrkesval och utlandsjobb inom det humanitära. WFP är ett drömjobb.

Men nej, en antikvetande arkeolog med inriktning på museiform och lite egyptologi känns ju jäkligt givande i dagsläget, vi kör väl på det istället.

Helvete att man inte kom på det här med GIS innan man hade pluggat upp ALLA studiemedel med roliga ämnen...eller helvete att det inte finns några jobb inom det jag kan och brinner för.

Helvete för idag. Om en månad är jag arbetslös och att hoppas på att bli skickad utomlands igen börjar bli läskigt igen...och jag skulle ju vilja vara hemma i alla fall en stund till innan det blir öken eller liknande. Samtidigt vill jag ut. Äventyr. Fast jag vet inte, idag vill jag mest ligga hemma och tycka synd om mig själv och äta glass och få ångest över det och kolla på dåliga avsnitt av typ Top Model och Oprah. Och sova bort idag.

synd att dumma människor förstör så mycket

Här kommer mitt försök till att hålla igång bloggen, tyvärr blir det nog varken roligt eller intressant. Läste en artikel i DN om att vi i Europa (eller västvärlden) har svårt att kalla islamofober för rasister, en artikel som hade massa kommentarer om hur islamofobi handlar om "rädslan för islam" och inte rasism, eller om yttrandefriheten osv. Ja jo, fine, jag förstår where people are coming from med sina idéer och tankar. Jag tycker personligen att artikeln har rätt. Varför är det så svårt att förstå att detta hat mot islam, dessa snabba antaganden om islamistiska extremister så fort någonting händer, även den här "rädslan" för islam som religion eller muslimer som folk (som alla tydligen feltolkar Koranen) leder till rasism och fördomar? Allt handlar väl till en början om okunnighet. Eller rädsla för det annorlunda...även om jag själv inte tycker människor är ju så jäkla annorlunda. Jag känner ett gäng muslimer, inte en enda av dessa skulle spränga folk i luften. Inte mer än någon annan jag känner, spelar liksom ingen roll vilken tro de har eller inte har. Folk som spränger varandra i luften är ju idioter. Idioter hittar man väl överallt..? (Sen att vissa gör det "in the name of religion" är väl kanske inget som gör saken bättre.)

Jag har svårt att förstå varför vi har ett sådant behov, från alla håll, att dela in folk efter religiös tro? Eller färg, eller nationalitet, eller kön, osv. Nu kanske det är ett naivt tankesätt att vi alla bara borde "vara lika" och jagvetintevad, men vi är väl alla människor med samma needs and urges? Äh. Jag är både ledsen och glad att han den där i Norge, han som inte ska få så mycket uppmärksamhet, var blond och blåögd, även om många diskussioner nu leder åt samma håll...(hade inte Norge tyckt om 'olika människor' hade inte blabla...).

Hur som helst, med risk för att låta klyschig, så tycker jag att vi borde behandla varandra med respekt. Vara snälla. Kramas mera. Allt sånt hippie-snack tror jag på. Även om vi ser ut eller tycker olika. Inte för att jag vill kramas med rasister, men ni förstår min tankebana?

En annan lite läskig sak är ju att det finns många människor som aldrig i livet skulle tro eller tycka att de är rasister. Folk som verkligen tror sig vara toleranta och öppna...men som helt okunnigt slänger ut sig saker som "invandrare vet ju inte ens hur man spolar när de kommer hit"...som att alla invandrare som kommer hit är hitflugna från ställen där man använder ett hål i marken. Så är det inte. (Vi har mer än 10% icke-svenska i Sverige, de flesta från Finland och övriga Europa). Sen om de nu kommer från ställen där man inte använder samma toa-system som vi, så är det väl inte så himla konstigt heller? Det gör väl inte folk till varken mer korkade eller elaka? Utom kanske de som yttrar dessa idiotiska kommentarer.

Ja ja, nog om det. Man kan väl aldrig formulera sig som man vill om det här ämnet och för det mesta så har ju allt sagts tidigare. Anyways.

Igår kraschade ett plan med marockans militär på väg norrut från mitt gamla hem. Läskigt. Det är väl naturligt egentligen efter så många månader där, men allt som rör Laayoune eller ens nämner staden får mig att känna "något" jag inte kan sätta ord på. Det var ju ett hem, det var ju ett liv. Det fanns så mycket jobbigt med det hemmet, med det livet, men så många detaljer som jag saknar. Billiga skitiga grönsaker på gatan. Marknaden där nån snubbe sålde 5,000 olika fjärrkontroller. Sopbilen som var häst och vagn. Alla små charmiga detaljer som gör att det alltid kommer ha varit mitt hem.

Okej, nu ska jag ta tag i det här igen

Ta tag i att skriva. Lägga ner några minuters energi i veckan i alla fall. För min skull.

Jag har börjat på Stockholm Vatten igen, inte mycket nytt att komma tillbaka. Det är skönt med eget kontor, med flextid och nära hem. Jag har äntligen, efter drygt två månader, kommit tillbaka till mitt liv. Hemmalivet.

Har lagt ner energi på att fixa till hemmabiten så det inte ser ut som en soptipp. För att inte gå sönder i kroppen efter min dåliga livsstil i öknen har jag börjat röra på mig. Det resulterade i en dags sjukskrivning förra veckan då min rygg inte tillät mig stiga ur sängen.

Svåraste utmaningen är nog att äta bra. Jag har börjat räkna kalorier, något som jag som tonåring lovade mig själv att aldrig göra. Det är lättare än jag trodde men jag får i mig för lite (!) mat. Ska fokusera på att äta mer men bra. Jag äter massor med gott, skippar sockret och pastan, men jag har absolut inga problem att byta ut det mot tonfiskfilé och sallad och gott!

Jag saknar fortfarande Sahara. Har kontakt med många och om de inte alla ljuger så är jag saknad. Det känns bra och gör det svårt. Men, ja, med tiden blir allt lite lättare och det jag egentligen borde spendera min tid på nu är att oroa mig över "efter augusti"...men jag tar det sen. Har faktiskt sökt lite jobb (jag inte kommer få).