Hem igen

Nu sitter jag på flyget till Istanbul. Har haft riktigt bra sista dagar i tripoli. I torsdags hade vi tjejer en fest i vårt hus. Vi bjöd in hela delegationen, nationella och expats. Vi fick göra festen alkoholfri, gick ganska snabbt dock att få fram grappa-flaskan. Det kom inte jättemånga, som flest runt 20, men vi hade massa trevligt. Jag hittade en likasinnad med liknande erfarenhet (dock fler) som jag, som blev mitt pratsällskap för kvällen. 

Andy, han som rekryterade mig från Geneve kom i onsdags på Libyen besök. Han är väldigt trevlig och rolig, det var kul att få träffa honom igen! Sist var under rapid response övningen i somras. 

Efter alldeles för lite sömn åkte vi igår till Sabratha, en till gammal fenisisk-grekisk-romersk stadslämning som ingick i Tripolitania, tillsammans med Leptis Magna och Tripoli. Sabratha är mindre till ytan än Leptis men har otroligt fina lämningar, mosaikgolv och en fantastisk amfiteater. 

Ja, jag har haft en otroligt lyckad månad både jobbmässigt och som erfarenhet. Hade lätt kunnat stanna längre men det hade ju inte på nåt sätt varit lättare att lämna alla om ytterligare ett par veckor eller månader. Kommer sakna flera, hittade tex en fin vän i Lidia som inte alls var glad att jag skulle åka. En annan som gjort min vistelse roligare än förväntat var Jonas. Alla imsma-issues blev roliga när vi var två. Jag har skrattat så tårarna runnit flera gånger. Nördhumorn har varit på topp! 

Nu ska det ändå bli skönt att komma hem, såklart. Saknat alla massor. Veckan hemma lär spenderas med stress och nerver. Ska bli spännande dock. Kongo. Exotiskt! 

-nu på flygplatsen i Istanbul-

Jag undrar lite. Alltså, jag har inte flyttat runt så mkt (mer än vissa, men mkt mindre än de flesta man träffar ute). Ändå tycker jag att det är svårt att lämna folk. Visst, lättare efter en månad än ett år kanske, men jag undrar hur folk orkar egentligen. Nya liv, ny folk, om och om igen. Så lever ju de flesta i humanitära biståndsvärlden. Måste man helt enkelt sluta tycka om folk så mkt när man träffar nya vänner? Alltså, så många jättebra vänner fick jag ju inte i Tripoli, men det är skittrist att lämna ett par, tre stycken. Kanske fyra. Så ska man sitta och tänka på hur trist det är tills man kommer hem och inser hur metan älskar hemma och sen ha ångest för att åka igen och sen få nya vänner och träffa nytt spännande folk i Kongo för att sen lämna dom osv, osv? Är det så livet kommer vara? Man kommer ju ha bitar av sitt hjärta utspritt som konfetti över jordklotet. Får fundera vidare på det här, några timmar till. Sen, vid midnatt, då är jag på svensk mark igen, and how I love that!

poo

Blir ledsen när det blir som det blir. Jag vill vara hemma en vecka emellan Libyen och Kongo. Punkt. Jag förstår att det är ett glapp mellan hon som åkt hem och jag som inte är där. Men jag vill ha en vecka. Jag missar för sjutton min Ungern-resa med Peter för att jag åker ner. Och ändå blir jag pushad att åka flera dagar innan jag själv har sagt att jag kan....sju dagar mellan missioner borde väl inte vara för mycket att begära...?

Skiter i om det sitter huvudet

Men jag känner mig fjantig och bortglömd. Jag har noll kontakt med de hemma, jag försöker men det känns som att tiden är lite pausad och att ingen riktigt bryr sig att jag är borta. Typ, what's the point att småchatta eller maila. Jag mailar egentligen bara med en kompis och sen Peter. Jag låter töntig, jag vet, men när man är långt borta är det lätt att känna sig ensam och bortglömd, sådetså. Jag vet att allt är normalt när jag kommer hem, men ja, det suger lite att sitta här utan riktig kontakt med alla jag pratar med och träffar hemma.

To Mac or not to Mac?

Alltså, jag är så less på att släpa min dator. Man ska ha den, sen ibland jobbdatorn på det, och det blir tungt och jobbigt i handbaggaget. Och man har ju typ inget val....och tydligen så reser jag en del. Så, nu är frågan, investera i ny dator? En lätt och smidig? En MacBook?

Är det värt det?? Dom är dyra, men jag har råd. Prioriteringar.

Min dator funkar "okej" (den är buggig och jävlig men den lever) men är stor och klumpig. Stor är grymt om man kollar serier....men behöver man ha stor?

Jag hatar att ta beslut själv, kan inte nån bestämma?

Inget är klart ännu

Men det verkar som att jag åker till Kongo. Jobb hemma blir först av efter sommarsemester (om allt går som det ska, träffar dem nästa vecka), och om inte MSB fått ja ikväll av någon annan så verkar det som om jag åker till Kongo ca en vecka efter jag kommit hem från Tripoli. Jag tycker det ska bli spännande även om det kanske inte var det jag mest av allt hoppats på. Spännande och såklart läskigt. Som allt annat i livet. Imorgon får jag väl besked av MSB om det blir såhär eller inte.

Om jag nu lyckats fixa hemma-jobbet och får börja i september som de föreslog och åker på Kongo-jobb till mitten på juni så får jag en "ofrivillig" semester mellan mitten på juni och början på september. Precis så långt att jag skulle ha totalstress om det var "arbetslöshet"....så håll tummarna på att jag har ett jobb att börja på efter sommaren. Då kan jag med intjänade pengar samt skatteåterbäring vara ledig med "gott samvete". Utan jobbstress. Utan inkomst också, men jag får ha råd. 

Jag tror det känns bra. Faktiskt. 

Nu ska jag skriva listor och sen sova. Imorgon är en ny dag med slutgiltiga besked och nya äventyr. Puss på alla.

well that's a first!

Igår tog kallvattnet slut hos oss! Vi hade gott om varmvatten (hett hett hett inte varmt) men inte en droppe kallt. Skumt. Tydligen hade vattenpumpen överhettats och kollapsat. Det säger mig inte mycket men i morse funkade det igen. Jag ska inte försöka lista ut varför ens.

Igår fick jag springa på hästbanan...woohoo! Efter några kilometer ville jag dö lite men en kille som jag sprungit jämsides i ca 3km vände sig om och hälsade samt vinkade på mig lite, för att få upp mitt tempo. Tack random tunisier! Jag sprang mina snabbaste 5km någonsin. Sen mådde jag illa. Ikväll hoppas jag att vi får lite mer tid på oss så man kanske kan springa lite längre...det är så skönt att får bli varm och svettig (om man kan duscha sen alltså,om vattnet hemma funkar).

På torsdag ska vi ha fest. Hört rykten om fester här i stan där expats varit lite för högljudda eller så och fått besök av beväpnade brigader som snällt hälsar på. Vi är lite nervösa men får väl se till att folk beter sig!

Sista veckan

Precis som jag misstänkt.....det har gått jäkligt fort!! 

Förra veckan var lite småvärdelös, folk var sjuka och jag fick skjuta på det jag skulle göra. Fick massor gjort på egen hand och jag tror det kommer kännas lugnt att åka om en vecka. Jenny har frågat om jag vill vara kvar ytterligare två veckor men just nu är allt mycket oklart från min del. Imorgon, bukra inshallah (helt rätt läge), så får jag besked från "kanske-jobb" hemma, om jag ska ut på nya äventyr eller om jag kanske kan förlänga här en stund. Jag är med på allt så länge jag slipper vara arbetslös hela livet. Helst vill jag åka hem om en vecka och jobba hemma. Går inte det vore det ju inte fel med ytterligare en utlandsvistelse på CV:t. Men jag vet ingenting, MSB har andra kandidater till samma mission men de har inte heller möjlighet att åka förra veckan eller svara idag, så ja, all I can do is wait. 

 

Torsdag kväll var jag på bbq hos Jonas och drack hans hembryggda öl som faktiskt var grym. Ska sno hans recept och indhandla det som behövs för att kunna göra egen hemma :) Träffade massa smarta människor och fick lyssna på långa intressanta utlägg om  världspolitik. Inget får mig att känna mig så ytterst puckad som sånt, men om inte annat lärde jag mig en hel del.

Fredag morgon var det solande på hög nivå, efter lunch åkte jag till Palm City på bbq-häng (som tack vara sandstorm blev inomhus öldrickande) med två tjejer från jobbet och ena tjejens gamla maltesiska chef som bor i Palm City. På kvällen FN fest som var riktigt trevlg. Jag har nog gått tillbaka till mitt gamla (pre-Åhlens) jag och gillar folk igen. Alla är så intressanta och det är ju visst sjukt kul att träffa massa olika människor. 

Igår var jag småbakis och spenderade dagen med att kolla på x antal timmar med Alcatraz. Vet inte om jag gillar den men jag tror det. Ikväll blir det ut och springa. Woop! Min rygg suger och jag har inte rört på mig på en vecka. Det är dags. Annars händer inte mkt. Solen skiner (jag känner mig grymt snuvad på sol, hela helgen förutom 2h fredag morgon var det sandstorm och man såg ingenting). 

Så, tråkigt blogginlägg, check.