MARRPE 2011

Idag är andra dagen jag deltar i årets övning för rapid response inom mine action, ett samarbete mellan UNMAS och MSB.

Igår flög vi upp till övningsområdet och sen dess har det varit många timmars jobb! Vi är ett bra team med blandat folk...jag är IMSMA Officer.

Här uppe i Norrland är det ljust på riktigt hela dygnet och nu ska jag i mitt lilla tältrum somna till fågelkvitter!!

Det vi gör är väl egentligen någon form av krigs-lajv men kul och spännande är det!
More to come...

en del av mitt hjärta lämnar jag kvar

Jag har fortfarande svårt. Med allt. Kom hem från Ungern igårkväll efter några dagar med god mat, gott vin, utflykter och Micskisar. Det är skönt att komma hem, igen, men samtidigt längtar jag till Rapid Response och Hazardous Environment Trainingen uppe på Sandö. Komma iväg och göra mitt minröjskör. Hänga med Borys och Ginevra.

Hemma är skönt, men det är svårt att alla har sitt och hittills har jag inget. Blir enklare med jobb efter midsommar, tills dess sitter jag hemma ensam med mina tankar och mina frågor. Osäkerheten inför framtiden. Vart vill jag? Vill jag? Jag vet ingenting...

Nu kom solen fram, antar att jag borde dra in mot stan och göra sånt jag borde. Imorgon är fixar-dag. Like all the other ones.

det är svårt

Nu har jag varit hemma i en dryg vecka och det är svårt. Det är så skönt att vara hemma, det är här jag vill vara och jag är glad att jag slipper ångesten från öknen. Tyvärr har den ju inte släppt bara bytts ut av hemmaångest.

Jag vet inte hur lång tid det tar att "landa" men jag har mycket mer problem än jag trodde. Det är jobbigt, jag är ledsen, jag saknar jobbet och folket och det är okej...men jag har svårt att greppa att jag inte ska tillbaka! Jag sa ju nej till att stanna för jag ville hem, jag vill vara hemma, jag trodde bara att det skulle vara mycket enklare att återanpassa sig...det är ju hemma liksom! Men det är inte så lätt och jag vet inte vem som skulle förstå. Det låter ju, det är ju, lite konstigt säkert för folk. Hemma är ju hemma, hur svårt kan det vara?

Känner mig dum, ledsen, lat, lite smått värdelös. Lättretlig, men det är inte med flit! Jag saknar öknen, jag visste väl att jag skulle göra det, men inte så här.

Allt som allt är det väldigt skönt att vara hemma! Det kanske inte låter som det men det är väldigt skönt. På så många olika plan. Det tar nog bara lite tid att bearbeta allt, även om det låter töntigt...

Labour Day

Ja, jo, det var igår men här så har de skjutit på helgdagen så vi kan vara lediga. Personligen är det trist, jag hatar ju lediga dagar, men inte har jag släpat mig till kontoret heller så jag kan ju bara vara tyst.

Helgen har väl varit relativt händelselös, även om det varit fest, fika, lunch, film...känns inte som något har hänt. Jag sitter här och stirrar på datorn. Osama bin Laden är död. Jahapp. Jag tror inte det gör någon större skillnad i världen? En man är ju inte "terrorism" i sig. Terrorist javisst men inte sjutton gör det någon större skillnad nu? One down...? Whatever. Är inte insatt, inte så intresserad.

Märkte också att Sverige tappat intresset för Libyen. Jag förstår ju grejen, hemma hade jag ju aldrig följt konflikter såhär mer än några dagar, sen kommer ju nya nyheter. Fick scrolla långt ner både på dn.se och aftonbladet.se för att läsa om Gaddafis son som dog. Men, ja, är inte så insatt.

Annars är det kallt här. Varmt i solen, mitt på dagen, men annars kallt! Ont i halsen, trött och ensam. Har supertrist...ingen som vill leka idag. Borys häckar hemma hela dagen. Mike upptagen med kontraktfix, Ginevra i Spanien, Carmen i öknen. Ska visa min lägenhet för nya italienskan, hon ska kanske flytta in här efter mig. Sorgligt. Kommer hon och tar min plats?

Borys sa så snällt att det bara är en som kommer sakna mig. Han. Han sträckte sig så långt som till två, han och Carmen...men inga andra. Alla andra kommer ha glömt mig inom tre dagar. Jag blev skitsur. Så lätt är jag väl inte att glömma!? Diek kontrade med att alla som jag haft kontakt med här nere kommer sakna mig...Borys är bara putt på mig att jag ska åka. Han tycker redan illa om den nya "Emman" som inte ens kommit än...

Leia

Official member of the Beer Appreciation Society of Minurso. (Princess) Leia.

Stolt :)

Kungabröllop, regn och glass till frukost

Här är det regnigt och småtrist. Jag sitter hemma och bråkar med datorn, kameran, foton. Samma gamla visa. Senare idag ska jag till jobbet och vid 17 är det Camerone Day BBQ celebration. All the french officers, the 1st Saharan Armoured Regiment och the Beer Appreciation Society ska fira (commemorate kanske) massa fransmän som dog i Mexiko i något slag. Jag och Borys blir invalda i the BAS idag, är tanken...

Jag är stressad och även om jag längtar hem hur mkt som helst hela tiden är jag ledsen att dagarna tickar på och att jag snart ska lämna Laayoune. Jag ville inte, jag vill inte, stanna kvar i månader....tror jag. Jag vill hem, vet jag. Samtidigt kanske jag skulle tackat ja. Det är ju för sent nu, men ja, jag känner mig ångestig över att åka. Såklart, story of my life, eller hur?

Här får ni njuta av en bild jag lyckades konvertera till rätt format, en bild på lite av det vackra här som jag kommer sakna...