Dagis igen.

Hela veckan har varit deppig och konstig med en jobbig blandning av förvirrad och ändå rolig. Peders bortgång sitter liksom i mig men jag tror inte jag riktigt fattar. Det är svårt att ta till sig och förstå. Speciellt här nerifrån Sahara. Allt känns väldigt främmande.

Chefen pratar om mitt kontrakt, hur vill jag göra? Hur vill jag göra? Kan liksom inte ta till mig det heller. Jobbet går bra, det är roligt men jag börjar stressa över tiden. Det är jobbigt! Men skoj. Jag vill hem och träffa alla mina fina men jag vill bli klar med jobbet också. Det är lite "pressure's on" nu.

Igår hade vi middag hos Diek. En tjej från London och Landmine Action är här på besök och vi hade middag med avdelningen. Under lunchen på jobbet försökte ett gäng buda in sig och till slut blev det lite konstig stämning. Folk pratar om vår sammanhållning och vill vara med och ha roligt. Väl hos Diek bjöd vi in några fler och hela middagen blev väldigt lyckad.

Efter alla gått så ville Diek ha ett lite allvarligt snack med oss. Tydligen, på gott och ont, är hela jobbet avundsjuka på vår avdelning, vår sammanhållning, hur kul vi har det osv. Det går massa skitsnack runt på jobbet, om oss alla, i grupp, rykten, mm. Det är ju trist att höra...samtidigt är det lite patetiskt om folk inte har bättre saker för sig. Det hjälper inte att vi är unga, sociala och har väldigt kul. Samtidigt får man väl ta till sig det som en komplimang, the big minurso chef har sagt till Diek att vi är den bästa och mest professionella avdelningen han har. Det är kul. Men hela grejen är ju töntig. Diek bad oss ignorera det hela men vara medvetna om att det kommer bli värre. Suck. Att vuxna människor inte kan växa upp??

Jag drar till stranden istället.