När uppskattning blir patetiskt.

Med risk för att låta som en självupptagen idiot....det finns en gräns när komplimanger och uppskattning övergår till något lite smått desperat och patetiskt. Det finns FÖR FÅ tjejer här, ja, det har jag sagt förut. Det finns för få unga tjejer, trevliga och snygga tjejer, sociala tjejer. I brist på det här blir jag den. Det klart det är kul att folk gillar att umgås med en men när det blir en tävling om vem som får dansa med en eller när de ska ta kort på mig blir det ju nästan lite töntigt. Vad får folk energi ifrån. Jag ska lägga ner att vara social och bli en gnällkärring istället. På något sätt får all konstig uppmärksamhet en att känna sig ännu mer ensam, hur det går ihop vet jag inte. Men vad tror folk egentligen?

Jag kommer ihåg hur jag kunde tycka det var jobbigt att aldrig få uppmärksamhet hemma när man var ute, som om jag hade "gift med barn och villa"-stämplat i pannan på mig, men det ska bli skönt att komma hem och vara sådär tråk-average i land med riktigt snygga människor så ingen lägger märke till mig.

Idag i bilder:




(1st Saharan Armoured Regiment har tank-battle...)