hanging in there

Idag har jag jobbat hårt på att inte bara sjappa ur. Det kanske bara helt enkelt är en sån dag, men jag har haft lust att både skrika, gråta och åka hem. Ingen direkt anledning egentligen och det går nog över...det är bara lite mycket. Och tydligen får jag två kongolesiska militärer imorgon, at my service. Som jag tydligen under mina veckor ska lära upp. I vad? Inte fasiken vet jag. "Allt, det du vill, eller det du känner för, det är bara att delegera" fick jag som svar när jag undrade. Kul att de meddelade mig om detta idag. "De kommer vara din skugga, följa efter dig och lära sig allt du gör under dina veckor här"...? Jaha. Kul. De pratar säkert engelska också...nej just det, jag kommer ju ha en tolk också. Så tre personer som inte alls kommer stressa mig i mitt arbete. För det finns ju ingenting roligare än att ha folk som bara stirrar på allt man gör när man försöker koncentrera sig. Och när ska jag hinna lära upp dem mellan allt som jag knappt hinner med?

Merde!

Ja, de är säkert skitkompetenta och jättetrevliga, I have no doubt. Men jag är inte på humör att bli arbetsledare, det är inte det jag kan eller ska göra. Och de kommer säkert tycka det är skitkul att en liten vit tjej som säger åt dem att scanna in 900 rapporter (vilket i dagsläget är det enda som jag inte hinner med själv).

Ikväll ska vi ut på afrikansk restaurang för det är Karins sista kväll. Då ska jag dricka öl. Nu ska jag gå och dö lite.