Jag har ambitioner att skriva massa hysteriskt roliga och smarta klippskheter på bloggen, men glömmer att den ens finns.
Jag har ambitionen att städa, fixa, träna, laga matlådor (nyttiga och goda som fan, gärna gjorde på billiga, kalorifattiga men jädrigt krämiga ingredienser). Jag har ambitionen att hitta min egna vuxna, coola stil. Jag måste ju för fan lära mig passa in på mitt hippa hurtiga kontor (världens trevligaste människor som ger mig världens jävla ångest för jag inte springer 10km på lunchen; jag har ju inte ens lyckats pumpa cykeldäcken så jag kan cykla till jobbet).
Jag ska lära mig allt och inget, gärna nu. Jag har ambitionen att ha ambitioner. Vill ju ha bra grejer att ta upp på mitt möte med chefen nästa vecka om hur jag vill utvecklas. Att cykla till jobbet kanske inte är något jag borde ta upp som amibition. Men vad? Jag vill bli grym, men hur? På vad? Känner mig ganska puckad och lätt autistisk när jag hela tiden har massa socialt kompetenta, snygga, roliga och sjukt smarta människor överallt omkring mig.
Jag hade ambitionen idag att baka. Det gjorde jag. Winning! Drygt hundra små cupcakes. De är inte fruktansvärt goda, men de duger. Den ena glasyren skulle ju bli mint. Men mintaromen var ju inte grön? Och mina gröna karamellfärg hade gömt sig så då försökte jag dölja mintsmaken med citron...men jag hade ju redan glaserat ett gäng med citronsmak. Ja, då försökte jag få till en chokladvariant med sjuka mängder kakao. Gick sådär. Fick koka snabbkaffe och hälla i...resultatet är lite tveksamt men who cares? Jag bakade. (Och skippade gymmet.)
Nej, nu fan. Bloggen, kvickheter. Det kommer, jag lovar. Om inte när jag åker ut på insats igen. Vet inte ens om någon läser det här...jag hade förmodligen inte gjort det!
Ooh, och min första jobbkonferens är avklarad utan större missöden! Det är ett woop i sig!
No comments:
Post a Comment