Och det känns ju väldans bra! Jag har verkligen haft tur att landa det här jobbet. Drömjobb i Sverige?
Jag har riktigt trevliga kollegor på båda kontoren, jag trivs med mina arbetsuppgifter och jag börjar lära mig alla namn nästan. Nästan. ;)
Jag har hunnit med Kongo-återträffen och hunnit med att bli lite deppad efter den. Jag vill ut igen! Jag saknar insatslivet men är nöjd att vara hemma och vill ju inte åka från nya jobbet, så det känns lite kluvet. Jag vet att de flesta insatser bleknar i jämförelse med Libyen och Kongo. Jag hade otrolig tur med allt och nästa insats kanske blir hemsk, vem vet?
Diek har hunnit tillbaka till WS och "checkat ut" och lämnat den insatsen. Han sitter förhoppningsvis kvar i Syrien så pass länge att jag hinner åka ut och jobba med honom igen. Han lär inte jobba så många år till och jag ska göra allt jag kan för att få chansen att åka på insats med honom igen.
Oktober gör mig allmänt nere och smådeppig så jag ska försöka hålla modet uppe med att planera in roliga saker. Bootcamp två dagar i veckan med Anna, vill försöka komma igång med klättring samt att ha den bästa umgängeskrets i universum hjälper mot post-mission stress och höstrusk.
Jag har som alltid en ambition att skriva här men någonting med hemma-livet känns så platt och tomt att det inte alltid finns något av värde att säga. Jag är inte så rolig och vem vill läsa höstdepp?
No comments:
Post a Comment