Tomt

Nu har jag gått in i R&R-behov, för länge i öknen, vill ingenting utom gråta-väggen.

Allt känns jobbigt, jag är helt slut i huvudet och det känns som om det brister när som helst. Jag vet att det är sand i hjärnan som gör det, men när det här händer är verkligen ingenting kul och jag går omkring med konstant panikångest. Vill inte sitta hemma, så sitter ensam på HQ istället, mkt bättre. Eller inte alls. Ännu mer patetiskt att gå omkring med tårar i ögonen på jobbet. Snart kommer jag hem, och innan dess har jag R&R. Och alla påminner så snällt mig om att jag är så saknad och att jag snart är hemma. Jag vet det, och det hjälper lite, men varje sekund jag mår så här känns som ett år. Och det blir många långa år innan jag kommer ifrån.

Nästa fredag flyger jag upp till Casa eller tar nattbuss upp till Agadir. Jag träffar Helena i Agadir eller Marrakech, vi har inte riktigt bestämt hur vi vill göra ännu...Jag måste bort bort nu nu. Det är allt jag vet. Ont i själen och sand i skorna.

Det kommer gå över, jag kommer ju klara det, jag brukar ju själv säga till folk här att vi har tur att det värsta vi dealar med är ensamhet och boredom. Det är sant. Men nu orkar jag inte med rosa staden mer.

:( Ledsen Emo.

it's time

Jag är dålig på det här med blogg. Jag gör allt för att sysselsätta mig och slippa ensamheten och då hinner jag ju inte med coolaste bloggen ever. Suck.

Det finns inte mkt att skriva om, samtidigt finns det säkert hundra saker att skriva om. I fredags fick jag psykbryt, saknade allt och alla, deppade ihop över missad MCR konsert...bästa Helena H piggade upp en snorig, gråtig mig på Skype. Lördagen gick bättre, efter ett psykbryt (version mindre) inför Borys och en halvlyckad sardin-bbq på jobbet fixade jag och Mike fire-wood och dylikt för kvällens mycket mer lyckade Supermoon BBQ bland sanddynerna utanför stan. Det kom ca 15 pers till BBQn och alla hade det bra.

Tja, vad mer? Kattmamma Lola på jobbet föder snart kull 3 (på ett år). Hmm. Det är varmare igen. Vi hade sandstorm i söndags. Vi har fixat coola mine action tröjor. Tja, that's it. I suck.

Dålig på att uppdatera

Jag skriver ju inte mkt längre. Vet inte varför.

Jag skulle egentligen kommit hem idag men har fått mitt kontrakt förlängt ett par dagar, nya hemresedatumet är 23e. Sen får vi se om jag får ytterligare förlängt till maj eller inte.

Jag deltog i en darts-tävling och tog mig till semi...det var ingen som förväntade sig det kan jag säga! Nu ska jag bli dart-champ :P Annars är allt som vanligt här. Varvar öl-drickandet med film-tittande med tidiga kvällar och tidiga morgnar. Det enda som ändrats är att tv-kanalerna visar hemskheter i Japan istället för Libyen.

Idag ska en medarbetare ha grillfest på sitt tak, förhoppningsvis blir det en kul dag. Alla roliga bjudna och vädret är bättre än det varit på en vecka.

Jag ska leta upp min skriva-inspiration...

Tifariti

Jag kom nyss (typ) hem från en skitkul helg i öknen. Jag är på nivån att allt nytt är kul, dvs. ökenbilresa 10h - kul, köra snabbt i Land Rover - kul, vira in huvudet i massa sjal som en nomad - kul, team site i öknen - kul, osv osv. I alla fall hände alldeles för mycket kul att berätta om, då det egentligen inte är så intressant och kul för andra, men en "kort" sammanfattning...

Vi åkte från Laayoune vid 05.00 på lördag morgonen, i två bilar (jag och Diek i en, Borys och Gine i en annan), genom den värsta dimma jag varit med om. Vi kom fram till Smara vid halv åtta, åkte iväg med eskort från två andra FN-patruller genom bermen, mötte upp med nästa eskort som tog oss till team site Mehaires. Där åt jag den godaste kyckling någonsin everrr! Från Mehaires fick vi samma eskort med oss till Tifariti, dit vi kom fram någon gång på eftermiddagen. Efter ca 4h sömn trodde jag att jag skulle sova hela resan, men icke. Att bila genom öknen är apakul!! Såg åsnor, kameler, getter, skumma pumpor, sand....massor med sand. Öknen skiftar så fort från platt och gul, till stenig och svart, till röd till blå till jag vet inte vad. I love it.

Söndag var vi och såg firande och tjohej för SADR, träffade på unga svenskar tjejer från Jakobsbergs Folkhögskola. Otippat att träffa på unga svenskar mitt i ingenstans men det hade kommit massor med utländska journalister och Polisario-supportrar. Vi åkte inte för att delta i något sådant, utan bara på min-monitoring, vilket var på måndagen.

Söndag kväll hade vi grillfest med Land Mine Action på deras bas, åt massa grillad kamel och drack sunkigt vin. I öknen är det en lyckad kväll!! Måndag morgon åkte vi iväg för att kolla på ett, eller rättare sagt två, stora BOOMs vilket var sjukt kul. Diek och LMA-Karl (Chief of Ops för röjningen på öst-sidan) höll tal, SADRs president höll tal, osv. Smällarna var för kul!! Jag vill spränga saker! I like!

Måndagkväll hade vi välkomsfest för två nya UNMOs på Tifaritis team site. De fick göra massa initiation-grejs och sen satt vi och drack och pratade. Tidigt i morse började vi den (inte alls lika roliga) bilresan hem. Även om den var tradigare och långsammare fanns det ju hödpunkter...som när en karavan med +50 kameler travade ut över vägen eller när vi randomly hittade en RPG som låg 50cm från våra biltracks. Det kanske inte är en höjdpunkt i sig, mest tragiskt, men att få se sånt här irl är spännande och nytt.

För övrigt är team sitesen ute i öknen mycket trevligare än Tindouf, även om man bor i kontainrar. Mycket trevligare!! Vi tog mer än 1,000 bilder på resan (varav en hel del råkar vara på hundar i solnedgången, ja, tack vare mig) men Ginevra har alla på sin dator så jag lägger upp imorgon. It will be awesome.

Wey, jag är trött men nöjd efter min öken-helg! :)

Tindouf, men ursäkta röran.

Peter kom hit och spenderade de snabbaste 10 dagarna i historien i Laayoune. Vi hittade tyvärr inte på så mkt som jag hade hoppats, men all in all var det obeskrivligt skönt att få ner plutten hit. Det är skönt att han kan veta vilka alla är, se hur staden funkar, sett mitt jobb osv. Vi hade det mysigt och åt på Laayounes hetaste restauranger (lol), drack draftbeer i kafeterian, hade små get-togethers hos kollegor och lagade mat hemma! Nu är det tomt. Och jag vet inte ens när jag kommer hem. Det är en lite smådeppig dag, så nu berättar jag om Tindouf istället.

Vi spenderade första delen av den här veckan i Tindouf, södra Algeriet. Tindouf, eller rättare sagt FN-basen där, är det långsammaste ställe i universum.

((Utanför Tindouf ligger flera flyktingläger, sen många många år, för Saharier som inte längre är kvar i Västsahara pga konflikten. Saharierna har ett område utanför Tindouf som är "deras" och inte egentligen en del av Algeriet. När vi lämnar basen får vi militäreskort av den algeriska militären, men bara till Polisario-kontrollerade området, sen får vi röra oss ensamma. Minurso har en liaison office i Tindouf där vi var, och UNHCR (som också har kontor i Laayoune, har flera människor som jobbar i Tindouf, eller rättare sagt Rabouni som ligger inom Polisarios område, 30 min bort. UNHCR jobbar mycket med Confidence Building Measures, och har projekt där de försöker återförena familjer (med family visits) som bor på olika sidor av konflikten (dvs. saharier från Laayoune och de som sen 20 år bor i de olika flyktinglägrena utanför Rabouni). Lägrena är egentligen små byar, folk bor inte i tält och det är mycket mer permament boende än man förväntar sig av läger. Barnen går i skolor, det finns affärer och museum, samt små craftshops där man kan köpa "turist"-souvenirer.))

När vi åker till Tindouf och besöker så bor vi på basen. Det är ofantligt tråkigt. Förra gången vi åkte var det smått oroligt och vi fick inte åka och besöka några flyktingläger, och på det blev chefen och jag total magsjuka, så det här besöket var överlag mycket bättre även om basen är stället gud glömde. Vi spenderade kväll ett med vin och darts. Måste erkänna att det, alltså darts, är jäkligt kul, i alla fall i brist på annat. Kväll två blev filmkväll och kväll tre Emma-däckade-tidigt kväll.

Anledningen till av vi åkte var för att hålla i ett mine action coordination meeting mellan flera olika organisationer. Mötet gick bra och det är alltid intressant att få höra vad de olika inblandade organisationerna håller på med. Utöver mötet hade vi inte mycket för oss under de tre dagarna, så sista dagen fick jag följa med Mike (som också åkt till Tindouf på brand-inpektions-någonting arbete) till UNHCRs "kontor/bas" i Rabouni, utanför lägren. Jag känner sen tidigare en del av UNHCRs personal, och det är många unga som jobbar för dom och andra NGOs runt om i området.

Efter besök där fortsatte vi till ett av flyktinglägren. Där besökte vi deras "nationalmuseum", en jättefin liten mattfabrik där kvinnor sitter och väver mattor och väskor osv, och äntligen har jag nu fått en bild i huvudet av hur folk verkligen bor i dessa läger. Ingen vet säkert hur många det är som bor i de olika lägren, men det talas om tio, eller hundratusentals.

Igår kom vi tillbaka till Laayoune, hann med en öl på happy hour och riktig mat på Luigis. Sen sova i riktigt säng!! Den lyckan blir kortvarig då vi imorgon bitti (eh, klcokan 04.50 på morgonen) ska bege oss iväg till Tifariti. "Vi" är mine action, minus Captain Mine Aschon. Vi ska bila hela vägen, vilket med FN-speed limits blir en resa på ca 8-10h. Genom öknen. Utan riktig väg. Med eskort.

Tifariti är huvudstaden på östsidag av bermen, a.k.a the liberated territory. Där ska SADR fira sin proclemation day, typ. Vi åker dit för att få ta del av en stor stockpile destruction med Landmine Action på måndagen. Jag tycker personligen det ska bli askul att bila genom öknen för första gången men jag har blivit försäkrad om att det enbart är kul i ca 20 minuter. Inte 8h. Jag får ta med kudde, iPod och tacka SL för att jag inte lyckats ta mitt körkort ännu. Sööömn....!

Lördagkväll blir det camel-BBQ ute i öknen. Sen får vi se vad som händer.
Det här får räcka som update for now. Här är lite bilder:

Kollegor i öknen, mellanstop i Mahbas

Kollegor inför möte
Coke?
Världens finaste klocka i äkta plast
Rabouni - UNHCR

Fin väggmålning i ena flyktinglägret

dålig

på att uppdatera...

Åker till Tindouf imorgon, här igen torsdag, sen fredag bila till Smara, övernatta, sen eskort genom öknen till Tifariti på lördag, BOOM på söndag, sen hemma här igen måndag.
Inshallah.

Ska bli bättre att skriva....

gissa vad jag inte saknar?

Jag saknar inte att vara en tonåring. Får höra så mycket tonårsskvaller om Ginevras lillasyrra och allt drama med killar och kompisar, skola och föräldrar. Det är så skönt att numera veta om att man inte kommer dö om man missar en fest, och ja, mina föräldrar hade rätt, det kommer fler fester/ konserter/chanser att göra allt det där man vill.

Livet är Laayoune är långsamt. Det har varit svinkallt i en vecka men idag är det 26-27 grader och sol. I morse var vi nere på 11 grader men så länge jag inte fryser ihjäl dagtid är jag nöjd. Idag åt jag och några kollegor lunch på ett nyöppnat ställe, en italiensk restaurang som heter Luigi. Keep in mind att det inte finns något riktigt bra matställe här...men oj oj vad imponerad jag är! Service, stilkänsla, bra mat, bra pris, lugn musik och efterrätter that brought tears to my eyes. Nu vet jag var jag kommer hänga. Det enda som saknas är serveringstillstånd, men det får man leva med. Alla saknar ju det här.

I helgen ska jag jobba. Förhoppningsvis kommer något lite mer spännande hända men man vet aldrig. Gine åker till Rabat imorgon, Carmen är i Las Palmas nu, Borys ska förbereda sig inför intervju på måndag och Mike är alltid stand-by på jobbet. Captain Mine Aaschon jobbar alltid. Navid är i Afghanistan. That's it. That's my social circle.

Måste komma ihåg att ta mig över gatan och stock up on lite vin eller liknande utifall. Utifall jag blir ensam eller utifall något roligare skulle hända.

Minus på helgerna här är att om man inte har planer och sitter hemma och häckar brukar även internetuppkopplingen suga extra mycket. Uppkopplingen på helgerna är sämst, de tråkiga helgerna är om man har otur ännu värre.

All in all har det varit en jobbig vecka med jobb, rolig vecka med jobb, halvkul vecka socialt men solen skiner och jag har blitt fnittrig över chokladtårta. Om mindre än en vecka landar min Micski och det ska bli strååålande. Om än skumt. För honom. Laayoune är Laayoune, nu kommer iaf en till förstå. Och Linda förstår, men Linda kan fan ha galapartaj anywhere.