Inte bra

Veckan som gått har mest gått. Jobbet är okej, det är ganska mycket, delvis går det framåt och delvis står det still. Borys, bäste Borys, kom tillbaka från semester vilket vi firade i fredags med fest hos mig. Vanliga gänget typ, vi på mine action, Carmen, Mike osv. Som alltid hamnade vi i galna diskussioner och Diek (som var så duktig och inte blandade sig in i "homosexuella i militären"-diskussionen) blev riktigt sur och stod och skrek ett tag en bit in på kvällen. Sen blev han glad igen och sjöng massa låtar på afrikaans. Som alltid :P Träffade min stackars granne igår och han hade haft en jobbig fredag-natt. Tydligen hade dom under också fest med högljudd arabisk musik, och vi ovanför som skrålade Bruce Springsteen.

Igår hjälpte vi Ginevra med sin flytt och på kvällen var det dags för fest, igen. En av cheferna slutar på jobbet och det var avskedsfest på Al Massira. Helt okej, jag var trött men folk verkade glada och dansade. DJ:n var galet dålig och de som dansade mest var servitriserna...lite konstigt kan man tycka. Eller tycker jag.

Efter festen skulle några stycken hem till min chef-chef på en sista drink men det slutade lite illa. Vi åkte i två bilar och de som satt i andra bilen var med om en ganska jobbig olycka. Det kunde gått mycket värre, men det gick inte heller så bra. Vi får se vad som händer nu.

Pga olyckan och utredningar och god-knows-what nu skippar vi den tänkta utflykten till några klippor som ligger någon timme bort...klippor man måste harness-rep-klättra-firas ner ifrån för att komma till stranden. Lät kul, men kanske nästa helg?

Oh, och bara lite random. På festen igår stötte jag på en Ove från Göteborg. Helt plötsligt stod det en svensk där och var lika chockad själv att se mig där. Han jobbar som fiskare sen tio år tillbaka och pendlar mellan Agadir-Laayoune-Dakhla. Han bodde på Al Massira och hörde musiken och gick ner till festen. Väldigt udda, men ganska kul. Svenskar är det få om och långt emellan här i Sahara!

meh

I helgen blev det film, off-road körning i öknen, bbq mellan sanddyner, film, strand, bbq, vin, roligt sällskap, mm. Not half bad för en helg när de flesta var borta. Life could be worse...

Sopbilen a la Laayoune

Desert flower

unhappy or UN happy??

Sug på den.

Idag har jag pendlat mellan effektiv, värdelös, tom, creeped out och inget alls. Jag sitter på jobbet nu så jag slipper vara ensam hemma. Kan inte påstå att jag jobbar så mycket. Gick hem på lunchen och failade med att göra pulversoppa. Useless.

Nästa vecka ska jag barnvakta Fred, sköldpaddan...vi får se, hon kanske blir så kär i mig att hon aldrig vill till sitt andra påtänkta nya hem i Tindouf hos Rafik (love that name!!). Då kanske hon får bli svensk. Jag har väl fattat att jag inte kan pimpa henne genom att måla skalet med nagellack (även om jag inte exakt fattat varför, men ja ja, jag skulle aldrig push my limits med sånt som kan uppfattas som fel mot djur) men jag ska iaf lista ut vad hon tycker är roligast att göra. Kanske bada? Kanske hinderbana? Hon ska tamejfan trivas!!

Snart ger jag upp på jobbet, åker hem till Mike och kollar på film. Imorgon eller söndag blir det strand/jobb. Måste bara lista ut vad när.

trött torsdag

Timmar av dans fick min onsdag att till slut sluta med mig trött och glad. Idag vaknade jag trött och glad. Idag är mycket bättre än igår, en sån liten vetskap är en tröst när man har riktigt skitdåliga dagar.

Imorgon är helg. Halvdag jobb, sen helg. Jag funderar dock på att jobba i helgen, men kanske inte börja riktigt så tidigt som på vardagar. Carmen åker till Madrid, Gine är i Rom, Borys borta, Diek sjuk...ja, jag kan lika gärna jobba och hänga med Fabio på kontoret. Mindre ensamt, har mycket jobb ändå. Det kan ju fortfarande hända saker så min helg blir något roligare men just nu känns det inte som en dum idé.

Happy hour idag var helt ok. Lagom. Nu hemma, nu sova, imorgon är jag en dag närmre min död men även min hemkomst ;-)

Ooh...och jag vill ha hund. En av de här.

onödiga onsdag

Jag förstår inte hur jag funkar. Ena sekunden vill jag hoppa upp och ner för är glad och sprallig och full av energi. Sen säger det pang. Nästan på riktigt "pang", och jag känner mig om den mest misslyckade och mest ensamma ihopdeppade personen i hela världen. Det vore ju skönt om man kunde kombinera känslorna lite bättre eller? Okej om man är totalt misslyckad med glad eller ensam men sprallig. Men nej, de hänger ihop som page och pannband, de negative känslorna tillsammans, de positiva för sig. Jag undrar om jag var så här rörig när jag var hemma? Eller är det nu i öknen det blitt så här? Eller är det så enkelt så att det bara är hormoner? Jag kan inte lista ut det, men vad det än beror på är jag less på det.

I morse skulle jag fått följa med Captain Mineaschon på spännande monitoring of a destruction of 9 mortar shells, men nej, han som godkände det igår ångrade sig på morgonen. Bara militärer får. Jag som sett fram emot "BOOM!" så mycket. Skitsamma egentligen antar jag. Det är en smäll och ett dammoln 1km bort.

Ikväll ska jag på fest. Några militärer åker hem till helgen och ställer till med middag och dans på Al Massira. Ginevra åker till Rom ikväll så jag sa ja till fest för att slippa sitta ensam. Hola-Carmen ska dit och när jag sa att jag sagt ja lovade även Fabio att hänga på som livvakt...nu känner jag inte ens lite för att gå. Dumma onsdag. Idag är verkligen en skitdag. Till och med stackars kattmamman här tycker det, hon blir förföljd av Killer, pappan till alla kattungar, som inte vill annat än mysa med henne. Han är stor och en riktig råtuff katt...kattmamman is having none of it. Inte hennes favoritonsdag heller kan jag lova.

Det enda jag kan hoppas på är att imorgon är bättre eller att den här dagen på ett magiskt sätt bara blir helt lysande...

screw you, gas stove

Jag lagar mat, ensam, med gasspis! Haha, suck it phobia! Nu ljuger jag...jag lagar inte mat. Jag kokar vatten och pulversoppa. Poängen håller jag fast vid, jag är cool som vågar :P

Första helgen har jag haft lite ångest inför men det har gått bra. I fredags kväll kom Ginevra, Hola och Diek hit på middag. Vi tjejer hade varit och köpt fisk nere vid hamnen...

Efter alla åkt hem nån gång efter midnatt hör jag konstiga ljud från mitt sovrum och när jag går in och kollar så har hela golvet spruckit och "rest sig" upp. Skitskumt och lite läskigt så jag ringde hit Diek igen så han kunde försäkra mig om att jag inte skulle dö. Sen sov jag i gästrummet.

Igår hade vi lunch vid hamnen på Josefina's, den enda restaurangen som är okej på flera hundratals kilometer. Sen blev det stranden i några timmar. Mike hade kommit tillbaka från sin semester, så på kvällen åkte Carmen, Ginevra och jag dit på middag och introkurs i Sex and the City för Carmen. Det var en lagom lugn och väldigt trevlig kväll...!

Idag har jag kollat på Vampire Diaries. I typ 7 timmar.

Snowy har växt!
Tarouma
Golvet...

Tjockis

Jaha, då är det väl dags att sluta äta eller något. Grannen kallade mig tjock igår :P vilket han i och för sig gör med all rätt. Nej, nu ska jag ta mig i kragen och gå ner allt plufs. Hehe, de som inte har mage att kalla mig tjock säger att jag "ser stark ut", haha. Ikväll blev det yoghurt och äpple till middag. Jag ska försöka förflytta mig ända till mattan snart och "träna" bäst jag kan här hemma. Kondition kan jag ju glömma, men lite good-old sit-ups, utfall och pilates kan man ju göra...jag kanske börjar i helgen istället.

Annars, förutom det faktum att jag är tjock då, så är det allmänt en skitdag. Jag vill gråta. Jag vill ge upp. Hur kan jag varit här så länge som jag har, trott att jag fattat, fått ETT uppdaterat dokument av folket i öknen och sen pang! går ingenting ihop längre.....INGENTING. Inga ID-nummer på olika bombgrejer stämmer, inga siffror går ihop, ingenting funkar. Jag vill dö. (Men helst snygg då, så jag får väl träna lite innan jag klappar ihop totalt.)

Och on top of fetman och skitdagen känns det som jag drunknar långsamt. Helena sa innan jag åkte hit att man "ångrar det man inte gjorde, inte det man gjorde när man tänker tillbaka". Jag tror absolut på det, därför åkte jag hit. Men nu då, kommer jag ångra att jag åkte hem om jag inte blir kvar? Jag vill vara kvar, jag vill avsluta jobbet och göra det bra och vet inte om jag hinner på 2 månader. Jag vill vara hemma. Jag vill INTE ta ett beslut. Vem kan göra det åt mig? Om man ändå kunde anpassa lite...typ, vara kvar, men inte såå länge? Till sommaren, inte till hösten? Men nej, så funkar det inte. Jag har till och med så svårt med att släppa stressen och ångesten, tömma huvudet, att somna och sova, att jag köpte en flaska vin till mig själv. Det är deppigt med vin ensam. Jag får väl googla tavlor eller skriva haiku eller något samtidigt, så kan vi kalla det kultur.

Men äh, det skiter sig ju ändå, jag köpte rosé och inte rödtjut. Rosé är som värst fjortis-vin och som bäst en-fin-vårdag-på-uteservering. Tyvärr lutar det åt det första när man sitter inne i sin smelly lägenhet (som verkligen luktar får ännu mer i år) i öknen.

I believe in the power of tomorrow.