En till dag.

Idag är jag trötter. Vi skulle ha möte med arabiska-läraren igår, men han dök inte upp så nu är det uppskjutet till ikväll. Istället blev vi kvar i kafeterian igår så jag varken pratade med hotellet om att flytta därifrån eller betalade hyra i nya lägenheten. Det får jag fixa idag.

Vi hade i alla fall väldigt kul igår. Folk droppade av runt åtta, halv nio, och när vi som var kvar (mine action-gänget) och en jätterolig georgier med ett namn jag absolut inte kan uttala eller komma ihåg som jobbar med IT precis skulle gå dök Mike upp. Mike är någon form av brand-safety kille här och är som min chef från Sydafrika. Lägenheten jag ska flytta in i är Mikes gamla som han flyttade ut från någon månad sen. Han hade tänkt flytta till en helt ny lägenhet lite i utkanten av stan men flyttade istället in i en som ligger centralt. Tanken var då att Borys skulle flytta in i den nya men när Mike åkte tillbaka för att visa Borys den ändrade han sig och har nu flyttat igen, in i den nya. Borys ska nu ha Mikes gamla lägenhet och jag hans ännu äldre. Rörigt? Hela gänget är väldigt trevligt och chefen sa igår att det var väldigt kul att jag var med även om det blir mycket grabbsnack.

När vi insåg att vi missat hotellmiddagen bestämde vi oss att åka och äta pizza (minus georgiern som drog hem) och väl på pizzerian bestämde vi oss för en "sista drink" i Mikes nya lägenhet. Take-away och hem till Mike alltså. En sak som avgjorde var att Mike hade bacon hemma som vi kunde ha på pizzan! Jag saknar faktiskt fläsk, believe it or not. Hur som helst var nya lägenheten jättefin (med jacuzzi som egentligen bara är ett triangelformat badkar) och innan vi visste ordet av det var klockan typ kvart i ett. Jag borde tagit med mig klocka hit. Nu har jag noll koll på tiden och litar på resten, vilket egentligen är idiotiskt. Det var faktiskt väldigt kul igår och det kanske beror på att vi var ett mindre gäng. Sen har prat-Emma kommit igång och folk fattar inte vad jag säger för tydligen pratar jag fort. Resultatet idag är en väldigt trött Emma.

En sak som jag reagerat på ett par gånger här är att min chef har pratat om (lite på skämt men ändå inte) att, som expempel, vi är Sverige är så liberala. Igår nämnde han att Mike gått och blivit så "liberal" och tappat alla sina värdering osv. Jag har aldrig tyckt att vara liberal är någonting dåligt men shit pommes frites, när han pratar om det så pratar han verkligen om det som om det vore hemskt. Jag fattar ju att alla har olika syn på moral och värderingar och omvärlden och allt, men jag tycker ändå det är lite skumt att tycka det är fel med liberalism. Jag var ju tvungen att googla lite för det kändes som jag kanske missat något jäkligt viktigt och liberalismen kanske var helt korrupt och hemsk men så här står det på wikipedia: "Liberalism kan dock allmänt sägas vara nära förbundet med individuell frihet, mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och demokrati...Liberalismen menar att varje människa har samma rättigheter, oberoende av exempelvis kön, sexuell läggning och etnicitet. Liberaler förespråkar en rättsstat och allas likhet inför lagen. Liberalismen har en humanistisk utgångspunkt." Det låter ju rätt så nice tycker jag. Sen så är ju ingenting så enkelt heller men jag tyckte det var lite spännande att höra det användas nästan som skällsord, i alla fall som förolämpning.

My Chemical Romance - Na Na Na - Lyric Video

COOLEST LYRICVIDEO. If you watch it I promise you'll like it. You have my word.

just don't fall recklessly, headlessly in love with me...

Jag älskar Robyn. Hon är nog min nya Britney. Hon är grym på texter och känslor. Och att göra deppig musik på ett underbart glatt sätt. That's talent.

Det ska bli så skönt när allting är på plats. Lägenhet och möbler och arbetet och allt som kan tänkas behövas för lite lugn och ro. Självklart har jag ju också grandiosa planer på att börja träna när jag flyttat, då jag kommer ha massa plats. Vi får väl se, jag vet ju hur långt min motivation brukar räcka.

Guess what? Idag är det, wait for it...kallt! Who knew. Det blåser och är mulet och för att ha varit 40+ bara ett par, tre dagar sen är det nu så pass kyligt att det är väldigt skönt med min fleece (tack MSB). Jag antar att ni har det kallare hemma, men ändå. Is chilly.

Sen vet jag inte vad som hänt med Sonic Syndicate (som är ganska hårda annars) men eftersom jag är efter med musik som oftast har jag aldrig hört deras låt My own life. För att vara ett metalband är den lite väl töntpoppig men jag ääälskar den. Den är så pass töntig att jag skäms lite. Ni måste lyssna....den tar mig tillbaka till min tonår som boyband-fan! Och folk som inte kan bättre kallar MCR poptöntar. Ha! På tal om mesrock. Varför spelar Bandit Gavin DeGraw? Alls? Det. Är. Konstigt.

Vad vet jag.

Alltså wow. Jag vet att saker fungerar olika i världen men det är beyond me hur saker kan ta så lång tid som här. Simpla enkla saker tar sjuttioelva gånger längre här och jag har noll tålamod. Jag vet att det här blir mitt problem, ingen annan verkar märka, så det är ju bara att gilla läget. Grejt.

Jag tror och hoppas i alla fall att det har löst sig med lägenhet men det har inte tagit lång tid för mig att fatta att folk kan ändra sig snabbt här nere. Jag ska betala hyra för okt och nov imorgono så hoppas vi att de inte ändrat sig på ett dygn! Sen blire bara att handla kyl, säng, soffa, etc. Bajsigt lite, men jaja. Jag får ett "hem" med marockanskt kakel som tapet. Och stort!

Jag kanske inte känner mig som hemma ännu och kanske inte rockar jobbet ännu men någonting känns bättre. Kan ju vara att jag får sällskap till helgen, eller så kanske det bara börjar bli lättare. Vad vet jag. Saknar fortfarande alla sjukt mycket, men alla är ju så fina så jag kan ju inte annat än le när jag pratar med er. PUSS!

Na na na na na...

Sitter med roliga saker på jobbet. Lite pyssel :) Designar formulär för minolyckor och liknande, wehey. Men lite kul är det. För leka designer och göra loggor och liknande. Annars är jag lite lost. Jag undrar om jag tänker för mycket och jobbet egentligen är ganska enkelt. Hitta all information (okej, det är ju lättare sagt än gjort), lägg in den i databasen, anpassa allt efter behov? Jag undrar vad jag oroat mig över. Eller så är det tvärtom och jag fattar ingenting haha.

Imorgon ska jag träffa min blivande arabiska-lärare. Japp, jag ska plugga arabiska. Jag hade tänkt franska eller spanska. Jag gillar spanska mycket mer än franska men vet att franska är bättre i "den här" världen, och faktum är att jag avskyr franska. Man kommer aldrig bli riktigt duktig ändå,och fransmännen ser ju bara ner på en om man inte kan bra nog. Nä, franska orkar jag inte med (även om jag verkligen verkligen borde lära mig). Jag ska istället lära mig arabiska. Vi är fem stycken här som ska ha lektioner ett par, tre gånger i veckan. Hittills kan jag bara två ord. Kött och tack. Och hej typ.

Rolig sak? Jag var med nyss med på radio typ. Tack Bandit-Sanna för att du läser upp min fina önskning och spelar My Chemical Romance åt mig :) :) Sanna tycker inte jag borde sakna hemma utan att jag istället borde bygga sandslott. ;) Jag var ju tvungen att informera dem om att Bandit funkar här nere också! Och hur bra är MCRs nya låt!??! De är ju helt sjuka, att de alltid lyckas bli bättre och bättre? All kärlek i världen åt mina änglar. Deras musik är det närmsta jag kommer till att bli religiös. Jag tror inte jag kan förstå hur mycket jag ser fram emot deras nya skiva, ännu mer än sist och då var det ju galet. Hur kul hade inte jag och Karita i London första gången de ens spelade någonting från nya skivan nånsin? Eller alla de konserter vi åkte på efteråt? Vet inte hur många gånger vi gick omkring och deppade av post-concert depression efter alla våra resor...och nu missar jag deras nya turné. Det är så mycket med det som är fel jag nästan dör lite. Men, huvudsaken är att de är ute igen och spelar.

Det här kommer bli så galet bra. Aaaaah! Och sen ska jag åka iväg och se dem i vår, jag ska jag ska! ♥

Lima Charlie.

Jag har precis haft min första radio check!! Det var coolt! Haha, att en sån liten, för vissa självklar, sak kan vara så spännande. Men hur kul!? Jag har en callsign!! Och jag fick svara med en "This is...I read you loud and clear. Over." HAHA!! Jag fnissade. Inte i radion, men efteråt. Yes I did. Men jag är grym på radioprat. Jag borde bli en radiobase-person. Alfabetet skulle sitta på en förmiddag, sen skulle jag bara kunna sitta och radiosnacka hela tiden. Det är roligt....! På MSB-övningen, när jag var för feg för att delta i olika moment då det var läskigt, fick jag sköta radiosnacket. Det är hur kul som helst och man känner sig som att man är med i TopGun. Vilket alltid är coolt. Jag ska fan bli radiosnackade helikopterpilot som extraknäcker i Kungarnas Dal på utgrävningar och på semestern tar hand om ett djurmuseum (med levande djur?). Samt rockar loss ibland på karaoke. Yup. Vilken framtid! Lysande eller lysande?

Det har blivit en del "första" här. Helikopter, öken, radiocheck. Minjobb. Ha. Ett jobb där man har en egen VHF-radio och callsign är ju the shit. I precis denna sekund är det faktiskt lite kul. Lite haha-kul alltså! Sen kan man ju inte annat än bli glad när folk kommenterar på det jag skriver...tack Eddie! Jag skriver ju mest för mig själv, mitt lilla utlopp, men man undrar vilka som läser.

On a different note så är jag skitirriterad. (Rollercoaster much?) Lägenheten som jag skulle flytta in i i veckan och betala hyran för ikväll kommer troligtvis inte funka. De som äger huset hade muntligt gått med på att förse mig med det viktigaste (kyl, spis, soffa typ) men vill inte längre. Jag känner inte själv att det är värt att betala flera tusen allt för det när jag kommer bo i lägenheten typ totalt 4.5 månader. skulle kosta runt 8-10,000 sek, även om jag hittar i andrahand. Och jag behöver inte tv etc. Men det känns inte värt det. Speciellt när jag hört från flera här att folk inte brukar kunna sälja vidare sina saker när de flyttar, utan får ge bort allt. Jag ska dit efter jobbet och prata med landladyns man. Han lovade möblerna, hon tyckte inte han kunde lova det, och nu vet jag inte riktigt vart vi står. Vi får väl se ikväll. Suck. Annars blir det väl hotell for life, men det är sådär halvkul faktiskt. Och dyrt. Jaja...jag har hälsan och de bästa kompisar och familj som finns även om de är långt borta.

Jag blir även lycklig av Bandits webbradio när jag inte får hemlängtan av den. Men In Flames och MCRs nya singel kan ju inte vara fel. Förutom att jag fortfarande inte hört MCRs nya singel på radion. Det är Sverigepremiär för den idag, så de borde spela om den någon gång innan jag slutar? Kanske? Jag har en timme på mig :)

Out.

En ny vecka :D

Då har man överlevt en till ;-)

Ju mer jag sätter mig in i jobbet, ju mindre förstår jag. Går igenom rapport efter rapport och fattar ingenting. Eller, rapporterna förstår jag, men sen tar det stopp. Har ungefär en miljon frågor varav hälften säkert är heldumma. På kontoret är vi från och med nu tre stycken, jag och Borys har fått sällskap av Mohamed, den egyptiske militären. Vi har lite roligt på kontoret :) Tyvärr så är kontoret uppdelat i två delar typ. Jag sitter precis framför dörren när man kommer in, i mitt lilla hörn. Jag har en liten vägg längs min arbetsplats som skärmar av mig från resten av kontoret där de andra sitter. När Ginevra kommer så kommer hon sitta på andra sidan den väggen. Man hör ju varandra men det är lite trist att vara den som sitter ensam. Också kanske bra. Man kan ju jobba ifred och lyssna på lite musik själv.

Vi har pratat lite om vårat nästa besök till TS Tifariti. Jag hoppas jag får sällskap....!! Det låter som det i alla fall och det känns bra. Det låter även som Ginevra som jobbat här sen i våras kommer kunna bidra med en del info när hon kommer ner om mitt jobb. Också bra!

Jag har verkligen ingenting roligt att skriva. Bläh.

Annars är allting som det är här. Solen skiner, det är varmt, hemma på lunchen från kontoret och sitter och kollar på min nya addiction. True Blood! Jag är lite efter jag vet...men jag älskar vampyrer.

For just a moment...

så hände det. Det där lite roliga kom. En liten stund i alla fall.

Vi åkte ut till kusten på eftermiddagen igår. Hela vägen ut går genom öken. Det intressanta är att ena stunden kör man genom sanddyner och andra genom ett kargt landskap som är helt platt. Där vägen går igenom sanddynerna jobbar det folk hela tiden för att skyffla bort sanden från vägen. Snacka evighetsarbete.

Vi körde runt och tittade på små byar, stannade vid en strand med ett imponerande skeppsvrak,tog en öl på den enda restaurangen i hamnstaden, tittade på fiskebåtar för att till slut leta oss fram till "the russian beach". När vi såg raden med parkerade FN-bilar visste vi att vi hittat rätt. Det var helt sjukt vackert! Det satt ett gäng FN-människor där som hade grillat och badat. Vi satt med dom en stund, och det var då jag för första gången sen jag kom verkligen hade det kul. Så fint ställe.







På kvällen åkte vi hem till en libanes på missionen och fick god mat, och även där trevligt sällskap. Jag mådde lite skit på kvällen (huvudvärk, illamående, sånt kul) så vi kom hem ganska tidigt.

Och nu är det söndag. Det mest spännande som händer idag är att jag kanske åker och betalar en hyra till lägenheten så de inte ger bort det. Annars känns den här dagen för övrigt helt värdelös. Det enda lite roliga är att min pappa kommer hit om exakt en vecka.

Det finns fler bilder på min picasa.

Helg 2.

Åkte till kontoret på morgonen och skulle tvätta men ja, maskinerna var ju självklart upptagna. Satt och slösurfade lite, nu tillbaka på hotellet och...slösurfar! Och chattar hem med min ängel.

Lite senare idag åker vi till stranden och får en liten tur av chefen, sen är vi bortbjudna till en libanes på missionen på middag. Hoppas i alla fall jag kan få några bilder att lägga upp här imorgon. På stranden, inte libanesen.

Utanför min chef har de under en vecka byggt upp ett stort partytält inför ett bröllop, inrett med kristallkronor och fina möbler. Utanför har de byggt upp en liten inhängnad där det tillkommer fler och fler kameler för varje dag! Kameler är så sjukt söta, de ser ut som de ler hela tiden. Så förnöjt! Fast kamelerna här är egentligen dromedarer.

Idol 2010

Jag är officiellt uppdaterad. Tack TV4 Play. Sitter och kollar på alla avsnitt sen flera timmar tillbaka i lobbyn medan hela ryss-gänget och några fler har fest i restaurangen bredvid. Tja, sånt är livet när man är ny tjej. Borys, nästan ryss och kille, är med och festar så min kväll är lite solo. Det funkar. Är trött och helt deckad av värmen, så det gör väl inte så mycket. Jag går nog snart upp på rummet och kollar på HIMYM eller läser lite. Imorgon ska jag till kontoret och tvätta. Vilken spänning det är i Sahara ;)

Jag har svårt att förstå hur det kan vara så varmt! Svett-apa är man. Jag hade tänkt lägga upp bild på mitt kontor men det är för varmt att gå och hämta usb-kabeln till kameran. Sorry. Det är inte så exciting egentligen, men vi har sån fin min-varningsskylt i fönstret. Snart är det bara en vecka kvar tills jag får mitt första besök här nere! Lycka! Då ska jag verkligen utforska den här stan!!

Jag kan i alla fall lyssna på Bandits webbradio...

Jag har inte ens varit borta i två veckor och ändå känns det som jag är helt bortkopplad från allt som händer hemma (nu vet jag att när man är den som är hemma tycker man ju inte att det händer någonting). Det känns jobbigt när jag tänker på hur lång tid det är kvar. Veckodagarna går relativt fort, de mesta flyter på, speciellt nu när jag är sysselsatt. Det är helgerna som är värst. Vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig, men hemma hände så mycket. Även om det inte var så stora saker så umgicks jag väldigt mycket med någon hela tiden - jag hade oftast sällskap. Jag gillar verkligen sällskap. Jag vet att jag ibland hemma kunde känna mig lite otillräcklig för jag inte hann träffa alla så mycket som jag skulle velat, men att ha "för många" bra människor omkring mig är inte precis något jag klagar över. Dygnen hemma får gärna vara längre och dygnen här får gärna kortas ner!

Igår var det happy hour på HQ. Vi nya introducerades och sen var det fest. Lite för mycket fest. Man försöker säga nej till fler drinkar men folk lyssnar inte, de mest beställer. Folk hinkar i sig. Det slutar med att man (läs: jag) smyghäller över den "sista" drinken i grannens glas (i mitt fall Borys glas, han är ju nästan ryss och tål ju mer sprit rent genetiskt) och skålar med ingenting. För övrigt blir den sista drinken aldrig sista drinken. Folk är trevliga och glada och stämningen är bra men det är lite påfrestande att vara den enda unga tjejen i gruppen, som alla mer än gärna påpekar efter några glas, på gott och ont. De flesta tycker ju bara att det är såå kul med en ny ung tjej. Jag nickar och är trevlig och häller över vodkan till Borys. Det är så jag kommer överleva det här halvåret. Jag har inga problem med att vara den enda unga tjejen, men könsbalansen är ganska off och det märks. Tydligt. Det är nog bara att vänja sig om man jobbar inom mine action, jag vet.

Jobbet jag har framför mig är delvis klart i huvudet och delvis fortfarande en stor stor röra. Babysteps. Jag kommer kunna lista ut mer och mer och det kommer bli bra. Med tanke på att personen som satt här innan mig inte gjorde någonting rätt (citerar chefen) kan det ju inte bli mer "fel".

För övrigt är det tydilgen den varmaste hösten de haft typ ever. På dagarna kryper temperaturen upp över 40 grader. Det är perfekt väder på morgonen och kvällen, mellan 25-30, men dagarna är riktigt varma! Vindarna är fortfarande lika varma som en hårtork och det är jobbigt att gå från hus till hus :P Tankarna på att börja jogga, som jag ville innan jag kom ner, är helt som bortblåsta!! Inte en chans! Man får svettas i form i stället.

danger days: the true lives of the fabulous killjoys

Jag klarar inte av att lyssna på MCR som annars gör mig så glad, för allt jag kan tänka på är att jag vet att de kommer spela i Sverige när jag är här och jag kommer missa dom och blir så sjukt deppig. Bättre att låtsas som att det regnar. Deras nya album kommer ut snart men jag kan knappt förmå mig att kolla på deras "trailer"......som är sjukt grym. It's worth watching! Makes me so so excited and sad.

Awesome.

Makes me smile just thinking about it.

"Lonely. But really epic."

Möttes i morse med massa pipande när jag kom till HQ. Jag såg hur något rörde sig i buskarna, kollade in, och ser hur Gusten (mitt namn på en av de många katterna som här har otaligt många namn) fångat en liten mus som inte alls är så glad. Jag vet inte vad som är bäst, glad mus som lever och spinkig katt som inte äter, eller spinkig katt får käk och liten mus som piper in i det sista? Such is life, även om jag själv mest blir ledsen i båda fallen.

Idag flyttade vår boss till ett annat kontor, men vi hann innan dess sätta oss ner alla tre (Borys också) och gå igenom lite hur vi ska jobba. Det kändes bra och jag fick ställa allt mina frågor, reda ut informationsflödet och hur allting egentligen går till samt förstå lite bättre min roll. Det är en lättnad! Efter ett pepp-samtal med min support Inna i Genève och sen samtalet med chefen nu känns det som jag säkert kan fixa det här. Och bra! Sista timmarna innan lunch flög förbi och nu har jag massor med arbete framför mig. Jag kanske kommer förtjäna de julklappar jag har tänkt köpa åt mig själv :P

On a different, more chocking note...jag vill börja träna!! Vet inte när jag ska få ihop det, med tanke på Skype hem och tidskillnad, men kanske på luncherna? Eller bara hemma på kvällen, köra lite styrkeövningar, och köpa ett jäkla hopprep? Jag vet inte, men något måste jag börja göra. Jag känner mig som en lat, plufsig hög. Jag skulle ju komma hem vältränad och snygg men här sitter man bara. Som tur är äter man inte jättemycket men med tanke på hur lite man rör sig borde man knappt äta alls.

Jag skiter fullständigt i om det här blir töntigt.

Alla ni som läser, alla ni som uppmuntrar, ni som inte läser men uppmuntrar, ni som varken läser eller uppmuntrar men som finns och är underbara...alla mina underbaraste kompisar.

Jag tror inte ni förstår hur mycket ni betyder för mig.

Kanske

men tyvärr bara kanske, har jag fixat en lägenhet. Den ska bara möbleras och fixas innan jag flyttar in. Så ja, någon gång i början på oktober. Passar super att få besök då också, när jag har boende. Den ligger nära kontoret, gångavstånd, och är muchos stor. I svenska mått en rymlig 3:a för ca 2,000kr. Det är inte helt fel. Grannen under är en annan FN-anställd, trevlig sudanes. Men ja, han sa att inte ta dem på sina ord helt förrän man sett att de möbleras osv. Det enda som känns skumt är att bo så stort själv, det blir ju lite tomt när det enda man kom hit med var en resväska.

Ja, snart har en till dag gått utan att jag fått kläm på jobbet. Detta är dock inte för att jag är trög, men ändå. Det är inte kul att känna sig överflödig eller i vägen. Eller som att man inte gör något. Suck. Spiral is spiraling.

:S

Jag glömde precis på allvar hur gammal jag var. Som att just den siffran saknades i mitt huvud.

International Day of Peace.

Så det så :) Alla borde kramas och SD borde inte vara med i riksdagen.

I varje fall, hej alla! Humör är konstigt det. Igår var jag på bra humör i stort sett hela dagen, lite deppad över att det är svårt med lägenhet, men ändå så där go' och glad. Idag känner jag mig lost igen. Jag "konfronterade" chefen nu på morgonen och bad att få sätta mig ner med honom och gå igenom allt. Han sa att han hade tänkt gå igenom allt imorgon med både mig och Borys. Jag hoppas verkligen saker klarnar. Jag måste bara skriva upp alla frågor. Jag har gått igenom alla filer på hela datorn och alla delade filer...suck och pust. Finns så mycket information som jag ska jobba med, ungefär lika mycket som jag inte förstår ;-) MEN jobb finns det!

Lägenhetsstressen tar lite på mig. Ett alternativ är att bo kvar på hotellet och få tre mål mat inkl, tv, tvätt, städ och att alltid ha folk tillgängliga. Jag är inte så bra på ensam. Jag ska även kolla om den första lägenheten jag kollade på kan möbleras av the landlord. I sådana fall tror jag att jag kommer satsa på den faktiskt. Den var snygg, ren och det bor en annan FN-anställd under mig. Eller försöka lura mig in som roomie till någon, men det verkar opopulärt. Time will tell.

Bara på tal om peaceday...det känns lite kul att i alla fall tro och hoppas att man är en del av någonting bra. Sen får vi ju se när jag listar ut hur jag hjälper till med det här bra-iga. Men den här grejen med fred på jorden vore ju inte så dumt i alla fall. Bara en tanke, tyvärr finns det för många som inte håller med.

Men okej

Lite fler bilder även om öken är öken.

Team Site i öknen.

Helikopter i öknen.

Öken på tvären?

Och genom ett helikopterfönster...kommer nog inte släppa det här med helikoptern på ett tag!

"Lady and gentlemen"

Ja, så kan det låta när man flyger också, man är ganska ofta den enda tjejen verkar det som. Med tanke på hur folk betedde sig i lördags på oktober-festen borde de verkligen skaffa lite fler tjejer till det här stället.

Idag flög jag ut till Tifariti, mest för att få säga hej och se stället. Verkligen. Vi flög nog i 4-5h idag, för att få vara på marken i 1.5h. Men så värt det...!! Inte för Tifariti, som i och för sig var väldigt fint (läs: sandigt), men resan dit var ju hur grym som helst!!!

Vi flög först med små ryska Antonov-plan, läskiga som sjutton. Eller, ja precis lika läskiga som jag hade förväntat mig. Men, de var verkligen helt okej för att vara skitläskiga. Vi flög till en ort där vi sen bytte till helikopter. Det kan beror på mina flygpiller, men när vi gick ombord på helikoptern var jag inte ens nervös. Och gissa om det var askul!? Jag vill bli helikopterpilot!


Nu är mitt nästa problem, nu när jag kan sluta oroa mig över helikopterflygningar, att försöka lista ut mitt jobb. Jag vet vad jag kan göra, men jag vet inte riktigt hur jag ska få ihop det. Men, allt löser sig. Idag är nog en ganska bra dag :)

Hur gjorde jag?

För att fördriva dagen? Surfade, kollade lite på How I met your mother, fixade jobbmobil, laddade batterierna till min kamera (båda två batterierna, det är ju skitmycket sysselsättning), deppa lite på telefonen med mamma och pappa, åt middag, mådde illa, back online. Så. Sen emellan allt har jag hunnit få ångest över att jag låter så jäkligt negativ hela tiden, negativ och otacksam. The worst kind. Jag menar det inte! Det här är inte helt hemskt hela tiden, det är mycket trevligt from time to time och om inte annat väldigt...nytt.

Nu undrar jag bara en sak, som inte alls har med lilla Sahara och min ensamhet att göra. Vad fan gör Sverigedemokraterna i riksdagen!?!? Hur gick det till? Och vem sjutton röstade in dom? Jag förstår inte. Nu är jag inte hemma, jag kollar ingen valvaka, men utifrån allas Fejsbook-aktivitet verkar det som de är i riksdagen? Dn.se och aftonbladet.se påstår också det. Men det borde ju vara nån vajsing på allt?

Helvete.

Det är lite sent nu med att "vi gillar olika" men bättre sent än aldrig.

Tomburk

Idag känner jag mig som en sån.

Letade lägenheter i morse, no luck. Jag kan tänka mig att nu i framtiden är det verkligen söndagarna som kan vara värst. Längst. Sitter här i lobbyn och lyssnar på samma skivor de spelar om och om igen och surfar planlöst. Skypar hem men det är kanske inte så lätt för hela världen hemma att bara sitta och glo på en skärm så jag ska få sällskap.

Imorgon åker vi ut i öknen tidigt på morgonen, kommer hem på eftermiddagen och om vi har tur kanske vi kan kolla på fler lägenheter. Chefen drar iväg hem om ett par veckor, hans dotter gifter sig, och det gäller att fixa allt innan dess. Lägenhet, sätta sig in i jobbet, all that jazz, så man kan arbeta lite fritt när han har åkt.

Jaja, tips på hur man fördriver en ensam söndag? Utan körkort, språkkunskaper, sällskap??

En resväska med fjärrkontroller?

Åh marknader!

Jag har hittat det bästa i Laayoune. Om jag aldrig mer går in på en Ica eller på Åhléns men alltid få gå runt på marknader så skulle jag vara lycklig :) Marknaden här är uppdelad och består av en fiskmarknad, en grönsaks- och fruktmarknad och lite överallt hittar man kött. Det finns också högar med dadlar, pistagenötter, kaktusfrukt och oliver precis överallt.


Det finaste av allt var nog den "loppis" som man hittade till om man gick igenom matmarknaden. Man kunde hitta allt! Helt galet, man skulle kunna spendera timmar och dagar och bara gå runt och fynda (eller icke-fynda). Behöver du gamla scubatuber? Eller en förgasare (haha, som om jag vet vad det är, men de hade massa bildelar! Är det en bildel?)?

En cementblandare kanske?

Snart är det i alla fall oktober-fest. Ska försöka lära mig namn och matcha med ansikten, luska ut var en lägenhet kan finnas och äta korv. Sen imorgon var det sagt att vi ska äta lunch vid kusten! Jag längtar efter att få se kusten här...och varje dag jag kan hålla fritiden sysselsatt är bra. Bra med skype, bra med kust, bra med allt som får dagarna att gå :) speciellt fram tills att allt känns lättare. Det kommer, det vet jag ju! Det tar ju bara lite tid.

Akta er för fallande kokosnötter

Det tipsar FN om ;-)

Fick min air safety brief idag och den kändes ju verkligen kul. Jag förstår inte att varför man adrig får massa säkerhetsinfo på båtar, tåg eller när man ska åka buss eller bil. Flyg är ju "säkrast i världen". Varför kräver de så ingående säkerhet!? Ja, jag förstår varför, men det gör inte mig lugnare. Det gjorde inte heller kommentarerna om att militärflyg/helikoptrar är otroligt obekväma, att man får kraftig turbulens pga värmen i öknen eller bilderna på FN helikoptrar kraschade i stora eldklot. Måndag. Det är då det gäller. En helg att mentalt förbereda mig på det jag verkligen hatar mest!! Men safety brief-killen lovade att militärflygen och helikoptrarna skulle få mig att älska att flyga. Ha! Vi får väl se.

Ikväll hoppas jag på att få sim-kort till mobilen, kanske mobilt bredband och en hatt till öknen på måndag. "Annars dör man." Min ukrainske vän är med chefen och gör korv till Oktober-fest. Jag erbjöd min hjälp också, för chefen sa faktiskt att man kan "alltid behöva hjälp" när ukrainske vännen frågade. Men, ja, manshjälp. Äh, jag får vänja mig. Ingen snopp, inte hjälpa till med korv. Kanske är självklart när man tänker efter :P Jag får i alla fall sitta på hotellet lite ensam nu, skypea med Peter, läsa min bok, kanske försöka vara kreativ. På tal om att vara kreativ så tänkte jag leta reda på ett ritblock och några pennor, sen bli en sån där som rita av saker. Typ vattenflaskor, stolar, fjärrkontroller...allt för att bli lite bra på att rita. Allt för att hålla mig sysselsatt.

Så, det här med korta roliga inlägg för att hålla folk intresserade är inget för mig.
Saknar er alla. Hela tiden.

Det är lite skumt

Att man måste gå igenom jobbiga saker för att växa. Det är i alla fall det alla säger till mig. Och ja, det är faktiskt jobbigt det här. Spännande, mycket nytt, lärorikt men otroligt jobbigt. Och jag vet att det bara är den typ tredje dagen och det kommer gå fort och det kommer vara kul och att det bara blir bättre osv...men det ÄR jobbigt. Jobbigaste är ändå att vara ensam, eller nej, känslan av ensamhet. Den liksom sväljer en. Jag får småpanik av det, får svårt att andas och vet liksom inte hur man ska hantera det. Andas och tänka på alla som stöttar? Jo, det klart, men det är ju nästan det som på ett snedvridet sätt gör saken ännu värre. Det vore nästan lättare om man inte hade så många fina människor omkring en hemma. Sen är väl jag extra klen-mes-töntig för alla andra verkar klara av sådana här situationer galant. Men men. Så är det.

Allas uppmuntrande ord är fantastiska och viktiga men idag har det nästan blivit jobbigt istället. Varför är jag här och inte hemma om alla hemma är så underbara?

Bara för allt är jobbigt och läskigt utesluter absolut inte att det även är en otrolig upplevelse och erfarenhet jag får här nere. Nej nej, ni får inte tro det. Jag uppskattar utmaningen och kommer ta mig an den bäst jag kan! Och ja, förhoppningsvis kommer jag lyckas också. Grejen är att det negativa och jobbiga är så mycket lättare att känna...vi får ju inte glömma att jag är Emo.

♥ till alla er. Alla som säger så fina saker till mig och tror så fina saker om mig.

Kameler och FN

Det är verkligen öknen. Det visste jag ju, men idag när vi körde ut till UN Logistics Base, såg vi ett gäng som gick på rad! Var tvungen att hålla inne med en hel massa fnitter! Hihi, de är sååå söta. Och ser lite luggslitna ut.



Jag har fortfarande inte rört vid sanden (som för övrigt är väldigt röd). Tycker inte om sand, men den här kanske är okej, ska ta mig mod till att röra vid den. Sen. ;-)

Idag ska jag få en "political brief", imorgon "aviation safety". Massa intressant, absolut, och jag ska sluta deppa ihop över att vara ensam och inte ha koll. Min pappa skrev ett mail till mig idag, han är smart han. Han påpekar det självklara. Vi är i Sverige så vana med resultat direkt, det är inte så överallt. För tillfället ligger jag lite lågt och kommer bara in i saker.

På lördag är det Oktober-fest. Det ska bli spännande. Massa fläsk, korv och öl såklart. Undrar hur en Oktober-fest är här?


Ja, den beskriver inte verkligheten, men för att ge en bild av att det verkligen står FN-bilar överallt i den här staden. Det var allt för mitt osammanhängande, röriga lunch-inlägg.

Bilder, eller BILD för blogger är dumt.

och jag får inte lägga över fler. Suck.

Utsikt från mitt hotellrum by night.

En till dag

Ny dag. Sov gott i natt och kan inte påstå att jag var lika deppig som när jag kom. (Det går i och för sig i vågor.) Allt blir ju både lättare och roligare med tiden. Jag har kanske inte nått dit på en dag, men det kommer nog. Det jag oroar mig över nu är inte "allt annat" utan det jag inte oroat mig över innan: jobbet. Jag får väl se vad som krävs, men fick mina ToR's igår och hade jag sett de innan hade jag nog inte suttit här nu. Men ja, time will tell.

Under dagen igår blev det mycket spring. MINURSO ligger utbrett på två (egentligen tre) områden, bredvid varandra. Det är en väg emellan. Att en väg kan orsaka så mycket stress!! Igår låg temperaturen runt +41 grader men med tanke på vindarna så kan det säkert varit runt +45. Man kan ju säga att det var lite för varmt. Jag fick en "check-in" lista när jag kom, en lista med folk och avdelningar som jag skulle bekantas med. Vissa satt här där jag sitter, vissa på det andra området. Jag fick springa runt som en huvudlös höna och svettas. Mysigt.

Nu är jag tillbaka på hotellet för lunch. Åt med Borys, min ukrainska kontorskompis. Det är väl kul att ha en annan som jag (han är ny, kom igårkväll) men man märker fort att han direkt passar in då han är 1) man och 2) gammal militär. Suck. Jag undrar mycket och ofta vad det är jag gett mig in på. Var det en bra idé? Jag antar att om jag kommer levande ur det här och klarar av jobbet kan jag vara stolt. Aldrig har jag velat bevisa att jag själv har fel och bara är osäker så mycket som nu.

På måndag ska vi åka ut till Tifariti för att göra ett besök på Team Siten där. Vi har bara fått tillåtelse att vara kvar ca 1h, då det blir problem med flygen om det blir varmare än 40 grader. Tjena. Jag kan inte ens tänka på hur läskigt det kommer vara. Haha. En sak har vi ju kommit fram till. Emma är en stor mes.

Lite bilder?

Utsikt från "kontoret".

Jaha, öken.

(Skrivet igår på kontoret)
Sitter här nere nu på mitt nya kontor. Jag huserar på andra våningen i en barack-byggnad :) Jag har hälsat på en hel del ansikten, inte uppfattat många namn, och ska få gå på otaliga genomgångar och briefingar om hela MINURSOs arbete. Väntar på mitt FN-leg och mailadress, sen ska jag runt till alla olika sektioner här och lära mig allt. Vi kan ju snacka overwhelming.

Jag hade en bra resa (jag kom fram) men jobbig. Mycket turbulens, både på flyget och inombords. Jag reste i ungefär 13h och resan var ju som sagt inte helt smooth. Inflygning till Laayoune var dock något helt galet. Det är svårt att veta hur högt uppe man är när man ser ner på sanddyner och inte vet hur stora sanddyner är! Man kunde varit 30 meter eller 300 eller 1500 meter upp...Vi flög över Laayoune mot kusten och vände tillbaka. Att se Atlanten breda ut sig i slutet på öknen var obeskrivligt vackert. Jag önskar jag hade fotat, men genom ett skitigt fönster hade det ändå inte varit jämförbart med verkligheten. Väl på flygplatsen stod många FN-flyg och någon FN-helikopter på flygfältet. Allt blev väldigt påtagligt i det ögonblicket.

När jag kom fram fick jag stå alldeles för länge i en passkontroll för att sen få reda på att min väska inte kommit fram. Det är jättekul att sitta i gårdagens reskläder sin första dag på nytt jobb. Blev väl mött av min chef på flygplatsen, som efter vi anmält väskan gav mig en rundtur i sin stora FN-bil av Laayoune samt hjälpte mig till mitt hotell.

Kan väl inte påstå att jag är coolast i stan för tillfället, smått uppriven och hispig är en underdrift. Jag vet inte riktigt hur eller vad jag känner och det kommer nog ta sin lilla tid att komma in i allt. Både i boende, hitta runt i stan utan bil och ensam, veta var man fixar mat och annat, att känna sig säker på sig själv. Och detta är ju allt exklusive språksvårigheter. Och arbetet. Där är jag fortfarande lite små-osäker på vad jag skall göra, men det kommer väl fram så småningom. Jag vet inte heller hur ofta eller hur länge jag kommer resa runt i landet. "Så snart som möjligt" är inte lätt att tolka. Allt känns fortfarande ganska jobbigt och att folk tycker jag är modig som åker hjälper inte i dagsläget. Känner mig otroligt icke-modig. Att vara ensam har hittills inte varit min starka sida. Men man klarar nog mer än man tror...jag får i alla fall hoppas på det.

Jag kommer inte skriva någonting som är politiskt eller rör arbetet för mycket när jag är här. Lika bra att skippa allt känsligt.

Övning

I förrgår fick vi en bunt med information som vi skulle plugga in till gårdagens övning. Vi satt uppe, vi i grupp Bravo, på mitt rum och drack öl. Det blev inte så mkt planering.

Igår efter lunch fick alla grupper åka ut till MSBs lager i Kristinehamn där vi fick en genomgång av dagens uppdrag samt radiokontroll. Efter det åkte vi ut på uppdrag. Jag hade förväntat mig massor med olika saker, såsom beväpnade läskiga killar som kidnappar en eller mediarapportering osv. Det jag inte förväntat mig var det mest grundläggande. Det jag borde fattat. Vi fick ju till och med en första hjälpen väska med oss...bilolycka. Vi kör upp på en väg och ser (tja, jag missade det) en bil som krockat mot ett träd. En kille kommer stapplandes mot oss med blod över händerna och kläderna. Vi får inte springa ut och hjälpa honom för han kanske egentligen bara låtsats och vill råna oss. Till slut kunde vi iaf få ur människan att han var FN och vi kunde hjälpa till. Hans "lokala" chaufför hade spräckt huvudet mot fönstret i bilen och var halvt vid medvetande. Efter mycket fix och trix var den övningen över.

Nästa hade med en minolycka att göra, relativt obehaglig den med, men utan blodet. Den sista övningen var den jag hade förväntat mig. AK47:or, läskiga snubbar och hotfull situation. Allt var sjukt lärorikt, läskigt och kul. Dagen avslutade vi ed brandövning där man fick testa släcka eld på människa (docka) och släcka brand med alla olika sorters brandsläckare. Sjukt kul!

Overall en grym dag, jobbig på alla sätt men bland det roligaste hittills...

Det konstigaste var hur obehagligt det var fast man visste att det inte var på riktigt.

ICRC, IFRC, OCHA, UNICEF och WASH

Det har varit min dag. Nu mos i skallen, trött, stressad och vet fortfarande ingenting.

SUCK.

Radiokommunikation och första hjälpen.

Idag har varit jättekul! Vi har snackat radiospråk, ringt med satellittelefon och lärt oss stoppa blödningar och hur man drar ut folk ur bilar. Har varit helt slut i huvudet men lärt mig massor och skrattat och lekt :) Visste ni att främsta dödsorsaken bland FN-personal är bilolyckor, den andra är minolyckor? Det visste inte jag, den första kan man gissa men att minor orsakar näst flest dödsolyckor är lite galet.

Efter den ganska långa dagen gick jag och några andra på promenad, sen var det (min första) gemensam middag med alla. Det är verkligen kul att alla har så otroligt olika bakgrund men är här för samma sak. Man kan lära sig massor bara genom att prata med folk. Det är sjukvårdare, minröjare, vatten och miljö-folk, undp-människor, brandmän, konfliktlösnings-personer, militärer, piloter, osv. Jag är enda arkeologen ;-)

Nu är jag trött och ensam igen. Kul att Peter kunde komma hit över helgen, desto tråkigare nu när han åkt igen...hoppas verkligen att jag kan somna, SOVA och sen vakna utvilad...detta utan depp, oro och ångest.
Nej, nu ska jag testa sömn. Låter kul.

Over.

MSB

Idag har jag gått första dagen på kursen "introduktion till internationella insatser". Vi är många på kursen som inte varit utomlands ännu och ännu fler som varit ute massor och jobbat för olika FN-organ eller på olika insatser. Det kommer bli kul att få lära sig massor om allas erfarenheter. Själv går jag som på nålar och väntar på slutgiltig svar om Västsahara. Måndag. Alltså måste jag genomlida hela helgen utan att veta...........jobbigt.

Hihi

Åkte med 0615 tåget till Kristinehamn i morse. Blev mött av sådana trevliga MSB:are som åkte ut med mig till deras lagerlokaler. Fick kläder, väska, jacka, medic kit, dator, hårddisk, satellittelefon, VHF radio, osv, mm. Efter det fick jag en rundtur av alla mine action grejer de hade där, explosiva saker, icke-explosiva saker, metalldetektorer, osv. Spännande och roligt.

Efter material genomgång åkte vi vill Karlstad (via den "kända" Picasso-statyn i K-hamn) till MSBs kontor. Där fick jag genomgång med säkerhetsrådgivare som berättade att om jag blir kidnappad så har MSB, precis som FN, en avdelning som skulle hjälpa mig. Jag fick också träffa personalstödet som jag kan ringa till om jag vill gråta eller prata, en väldigt trevlig och förstående kille. Efter det fick jag en genomgång av rekryteraren där vi gick igenom försäkringar och prel. kontrakt. Slutligen träffade jag med medicinsk koordinator som berättade att de inte alls hade allt hemskt i Sahara, olikt Kongo där de har allt utom bra sjukvård. Han var den 5e i raden av läkarpersonal jag träffat den här veckan.

Innan jag gick fick jag även en genomgång i massa roliga veckorapporteringsdokument och liknande. På väg tillbaka till hotellet hittade jag ett par skinnkängor som kanske blir bra i öknen. De enda de hade på Naturkompaniet kostade 3000:- och var fruktansvärt hemska.

Nu sitter jag i mina nya MSB-kläder och kollar på tv / datorn. Ikväll blir det middag ute och förhoppningsvis ett glas vin om jag lyckas köpa utan leg. Glömde leget på MSB. Yay. Ibland är det surt att se ut som 15. Men idag känner jag mig i alla fall både vuxen och lite professionell. :)

Förberedelser

En läkare för prover, en annan för sprutor, en tredje för recept, en fjärde för diverse annat och man är så gott som frisk :)

Jag vet inte hur jag ska hinna, igår spenderade jag kvällen med Lana och Karita ute i Gamla Stan och ikväll kommer folk på middag. Jag åker med tåget 0615 imorgon till Karlstad och ska då ha packat för nästkommande vecka och för nästkommande halvår. Hur ska det gå till? Jag sitter på soffan och skriver mina listor, men kommer inte närmae att vara färdig. Jag borde ta tag i det typ nu, snart är det för sent. Om jag inte vore så sjukt trött skulle jag panika.