att bli magsjuk! Jag har klarat mig hela tiden här (ätit och druckit allt, sovit fåligt och inte underhållt någon form av träning), men nu när det är mindre än en vecka kvar...boom! Och varför är vi konstruerade så himla fel, om det skall komma ut ur två ändar kan vi inte ha placerat dem lite mer strategiskt? Sorry, too much info. Men, ett dygn senare och jag är nästintill återställd. Jag blev fint omhändertagen av både medic och EOD, fick strikta order om att inte äta och bara dricka vatten från ett håll, strikta order från ett annat håll att vatten är det sämsta jag kan dricka, däremot är alkohol bra och massor med mat. Ja, ni kanske kan gissa vem som gav vilka order.
Nu är jag på kontoret, tidig lördag morgon då det är vårat sista koordinationsmöte. Jag känner mig sjukt stressad över jobb, över att åka hem, över massor...det är ju klart att det blir skönt att komma hem, men jag behöver ett projekt, kan inte njuta av elva veckor ensam ledig. Måste hitta på något, men vad? Lära mig franska? Kommer ju inte hända. Ta körkort kanske är en idé.
Jag är nöjd över det jag gjort här, men det är mycket kvar. Orkar inte tänka på det ännu, klockan är inte tio och min hjärna är inte i sitt bästa skick.
Annars har sista veckan varit bra. Rolig och bittersweet. Såklart. Vi har haft fest med Demeter, min favvo-organisation här. Vi har ätit ute. Vi har fått tillbaka Bengt-Åke och Oliver från Point Noir, utan hjullastare, men det är en lång historia i sig. Afrika och dess byråkrati. A joy in itself.
Men ja, allt blir ju alltid bra in the end. Eller hur?
No comments:
Post a Comment