En till bra dag

Jag ligger i sängen och är så trött att jag inte vet vad jag heter och skrattar högt åt kvällens roliga samtal. Skönt att ingen ser, det är ju precis sånt som får folk att tro att man är helknäpp på typ tunnelbanan när man inte kan sluta skratta åt saker i huvudet

Jag kan ju inte längre påstå att det är läskigt med de här utlandsmissionerna, man har det ju faktiskt nästan lite för bra. Ikväll var ytterligare en kväll som spenderades skrattandes till tårarna rann. Vi åt middag vid floden med utsikt över Kinshasa, försökte fota men det blev mest en mörkblå bild med små prickar som föreställer Kinshasas skyline.

Efter maten blev vår cheesecake very many uppskattad. Ja, all in all en till bra dag i Brazzaville.

emo och tröttheten

Jaha, ännu en natt med för lite sömn. Det börjar bli en vana. Jag sover aldrig speciellt gott men här sover jag sämre...men kvällen var kul! Vi var på fest hemma hos Demeter, en NGO från Frankrike som arbetar med oss. (Michel som driver organisationen gör det for all the right reasons. Den första riktigt humanitära människa som jag stött på tror jag...) Det var riktigt lyckat, det kom mycket folk och alla var glada och hade kul...somliga mer än andra och vissa hade till och med så kul att de somnade utomhus i plaststolar. Elen gick var femte minut men där emellan kunde man beundra de lokala danstalangerna. Jag tror att det är genetiskt. Afrikaner kan dansa och jag är helt enkelt för vit att lära mig. Man får leva med sina begränsningar antar jag. MAG som är riktigt kända för att kunna festa tog med sig en 20L dunk med "punch" och Michel från Demeter uppvisade stora talanger i sabrering. Vi åkte hem rätt så tidigt nån gång runt midnatt för folk började tydligen bli lite för glada, men vi fortsatte hemma hos oss. Jag kom i säng runt 5 efter timmar med diskussioner om allt, sådär som det kan bli.

 

Nu på dagen har vi fått besök av MSB och SIDA, de är här för att göra nån studie/utvärdering av projektet (detta samt flera andra) och vi hade ett bra möte med dem. Alltid kul att få deras input och lyssna på vad kollegorna har att säga om insatsarbetet. Ikväll blir vi bjudna av Britta (MSB) på middag på krokodil-restaurangen. Jag och Kerstin "slängde ihop" en cheesecake här på eftermiddagen som vi får festa loss på efter middagen. Kan ju nämna att det enbart är socker, vaniljsocker och cream cheese som är med i originalreceptet som vi har med. Resten fick improviseras fram. Äggen fick vi skippa pga salmonella risken och i stort sett allt annat gick inte att få tag på. Nåt blir det i alla fall, och om inte annat är vi ju sjukt bra som bakar tårta ;)

 

Ikväll är det även läge att catch up on some sleep....i veckan blir det nog mycket jobb, inga av de stora cheferna är här och det är massor som ska göras. Jag får jobba mer med kartor i veckan utöver IMSMA och det är ju faktiskt roligare än ni tror!!

vem bryr sig?

Ingen bryr sig om barnen i Homs och ingen bryr sig om barnen i Sverige. Läskigt. Jag gör ingenting heller och det är tragiskt (försökte ge en gåva till UNCHR men inte ens det funkade för jag inte har med mig bankdosan till Kongo. Och det är ok, I'm off the hook. Sjuk värld.) Och i tidningen läser man bara om hemskheter och Breivik och Gaddafi och olja.

 

Världen är en konstig konstig plats.

every time I hear "kaboom" I hear it in Homer Simpsons voice...

Livet skulle kunna vara sämre. Jobbade som en liten åsna på förmiddagen och kände mig väldigt effektiv, åt alldeles för mycket lunch på en libanesisk restaurang och sen var jag ute med Janek och Kerstin och shoppade tyg. Vi ska sy upp kläder! Blir det bra (för billigt är det tydligen) kommer jag hem med ny garderob, sån jag inte har råd med hemma...!

Igår kväll började min "EOD-training" :) Jag har tvingat EOD-grabbarna att lära mig allt de kan, jag är något mer entusiastisk än dem. Igår snackade vi aircraft bombs och i morse fick jag en genomgång av skillnader mellan RPG, raketer, projektiler, granater etc. Jag borde kunna det, men det är jäkligt confusing och allt ser precis likadant ut men otroligt annorlunda. Suck. En fuse, vafan är det?

De ska iväg nästa vecka och spränga en raket som sitter fastkilad 5m upp i ett träd. Janek lekte tydligen apa och klättrade upp för att kolla, men det är bara "tail"-biten som sticker ut, så hur farlig den är vet man inte. Jag hoppas få följa med och kolla på hur de jobbar, samt när de ska iväg nästa vecka för en typ stockpile destruction (allt som samlad in här i arbetet som inte sprängs på plats).

Utöver det vanliga IMSMAndet har jag jobbat lite med en supersöt venezuela-colombiansk kvinna som heter Sandra. Hon arbetar för MAG med risk education och är kompis med Jenny (chef) från Libyen ICRC. Vi har suttit och gått igenom all data de behöver samla in och hur vi kan använda oss av allt detta för att presentera resultat. Låter kanske inte så kul men det är jätteroligt att jag under denna insats har möjlighet att arbeta med många olika och se hur de fyller sina olika roller i den här rapid response insatsen. Har bland annat blivit medbjuden av Sandra att följa med på risk education sessions vilket vore spännande.

Jag har haft lite tur med mina insatser. Västsahara skiljde sig ju helt med tanke på att det var en gammal konflikt med ett långsiktig minröjningsprogram. Libyen var post-konflikt och Kongo rapid response. Allt skiljer sig ganska mycket och jag lär mig massor. Och alla platser har olika munition så jag lär mig sånt också. Det hade jag aldrig gissat för tio år sen att jag skulle ha någon som helst kunskap om....

Nu ska jag dricka te, lyssna på hällregnet (det öser ner, mer än det någonsin gjorde i Indonesien vilket är för mig en referensram för tropiska stormar) och senare ta ett glas vin med mitt fina team och skriva ut mönster till klänningar!

Tjo!

en klapp på huvudet

Och jag ser rött. Vad är det med oss kvinnor som gör att vi utstrålar hjälplöshet?? Kan inte någon förklara det för mig? Om jag vill ha hjälp så ber jag om det. Så enkelt är det!

Nog om sånt. Vi hade avskedmiddag för Karin i måndags och åt på en jättemysig typ sydafrikansk restaurang. Vi satt i en trädgård (ja, restaurangen hette Le Jardin) och mumsade på bland annat krokodil. Inte jättemumsigt kanske, enligt mig, men kul att testa. Jag trodde jag skulle få det ensamt och trist utan Karin (jag har ju Kerstin i min lägenhet, så så synd om mig är det inte, hon är jättetrevlig), men som tur var hade jag EOD-killarna som kan ta hand om mig i den annars så överväldigande tristessen som uppstår när man inte kan eller kanske vet vad man kan hitta på. Det blev tre filmer på raken, och utvalda delar av Pick of Destiny. Vi satt uppe till ett. Kerstin och Curt orkade med nästan hela första (Office Space ÄR inte lika kul som den var 1999), men vi andra kämpade på genom Juno (uppskattades mycket) och the Mechanic. Jason Statham är för cool.

Det var ett galet åskväder igår, ett mirakel att vi fick behålla elen. Det blixtrades och dundrades något helt fantastiskt. Vi var tvugna att ställe oss på balkongen och förundras över det ganska länge. (Lärde mig att i brist på annat kan man använda ett palmblad som någon slags sämre variant av paraply. Killen som demonstrerade detta fenomen var ju minst sagt genomblöt. Speciellt svårt är det ju när det blåser storm också...)

Snart ska jag tillbaka till kontoret och delta i Risk Education möte med bland annat Unicef, ICRC och MAG. Ska bli intressant att veta lite mer om vad de gör här. Är dock i brist på sömn ganska rejält trött och kommer sova som ett barn ikväll. Om det inte finns något annat på agendan.

Kram på er.

hanging in there

Idag har jag jobbat hårt på att inte bara sjappa ur. Det kanske bara helt enkelt är en sån dag, men jag har haft lust att både skrika, gråta och åka hem. Ingen direkt anledning egentligen och det går nog över...det är bara lite mycket. Och tydligen får jag två kongolesiska militärer imorgon, at my service. Som jag tydligen under mina veckor ska lära upp. I vad? Inte fasiken vet jag. "Allt, det du vill, eller det du känner för, det är bara att delegera" fick jag som svar när jag undrade. Kul att de meddelade mig om detta idag. "De kommer vara din skugga, följa efter dig och lära sig allt du gör under dina veckor här"...? Jaha. Kul. De pratar säkert engelska också...nej just det, jag kommer ju ha en tolk också. Så tre personer som inte alls kommer stressa mig i mitt arbete. För det finns ju ingenting roligare än att ha folk som bara stirrar på allt man gör när man försöker koncentrera sig. Och när ska jag hinna lära upp dem mellan allt som jag knappt hinner med?

Merde!

Ja, de är säkert skitkompetenta och jättetrevliga, I have no doubt. Men jag är inte på humör att bli arbetsledare, det är inte det jag kan eller ska göra. Och de kommer säkert tycka det är skitkul att en liten vit tjej som säger åt dem att scanna in 900 rapporter (vilket i dagsläget är det enda som jag inte hinner med själv).

Ikväll ska vi ut på afrikansk restaurang för det är Karins sista kväll. Då ska jag dricka öl. Nu ska jag gå och dö lite.

Lilla kompis

Lilla kompis-ödlan har bott hos oss sen vi såg han först, men jag har misstänkt att han inte egentligen vill det. Han blir livrädd när man upptäcker honom och springer fort fort bort från speciellt mig. Jag gjorde honom en liten tjänst och släppte ut honom till korridoren och världen utanför. Han vill nog egentligen bo utanför där det är varmt och det finns gott om små mygg och inte så mycket myggmedel. Han är nog lite glad, jag är nog lite ledsen. Han var en fin liten namnlös kompis.