Idag var den första dagen jag kan säga att jag gillar VS.

Idag hade vi (en till) strand-grillfest. Lite samma gäng, lite nytt gäng. Idag kan jag ärligt säga att jag tror jag trivs här. Eller så har jag någonstans fattat att gå omkring och bara sakna är psykiskt påfrestande, mentalt utmattande och fysiskt smärtsamt och helt enkelt får gilla läget och ha så bra jag kan. Idag gick det bra.

Det är helt ointressant att beskriva folk ni inte träffat här i detalj, men det finns ett fåtal här som jag kan räkna in med er där hemma...som sådana här underbara, jättefina människor. En av dom ska flytta till Haiti om ett par veckor och det suger verkligen. En fin, fin själ.

Hur som helst finns inget bättre än havet, vare sig det är havet här eller hemma och idag har jag fått titta mycket på havet. Lyssnat på bra musik, ätit mycket av god mat och haft fint sällskap. All in all är de här stranddagarna bra för själen.

Imorgon har jag så mycket planer att jag vill stanna hemma och inte svara i telefon. Jag kommer inte ens ihåg allt.

Dagens bilder:

En till helg

En till helg här nere, veckorna går ju i alla fall även om jag fortfarande har massor med strul med jobbet. Det borde hinna lösa sig och jag borde kunna göra någonting bra.

Igår kväll fick jag sällskap av Mattia här hemma, han gjorde popcorn och vi kollade på roliga filmer. Alltså, det finns jätte många trevliga, det är jätteskönt att äntligen skaffa kompisar som man kan umgås med på riktigt och så, men det gör egentligen att jag saknar alla hemma mer. Skumt kanske.

Jag har fortfarande knappt lyckats få en hel natts sömn. Vaknar av grannarnas högljudda musik, att det för varmt, för kallt, osv. Suck. Jaja, jag ska iväg om någon timme till stranden. Då hoppas kunna sova lite i solen kanske? Imorgon ska jag sova ut!!

Titta så fin

liten minflagga jag fick idag :)

Det blev sång. Det blev dans. Det blev shots.

Jag kan i alla fall stoltsera med att jag och en kompis från UNHCR fick högsta score på karaoken. Dock troligtvis tack vare honom och inte mig. Jag borde hållit mig till en låt, när jag stod och sjöng "girls just wanna have fun" visste jag nog att jag egentligen borde hoppat det.

Det var en jättelyckad happy hour / karaoke kväll om man bortser från tjejgänget som insisterade på att butcher songs som från början är jobbiga att lyssna på som Mariah Carey och Celine Dion. För en gångs skull så var det ett relativt stort gäng med tjejer kvar så det var en bra könsfördelning!

Nu har jag nyss ätit lunch hemma hos chefen. Ikväll är min plan mer eller mindre : soffa! Sen om jag sitter själv och kollar serier eller får sällskap och ser film istället återstår att se.

Ojsis.

Klockan är bara typ 23.00 men jag har hunnit med allt från karaoke till politiska diskussioner till shots och salsadans med militärer från Honduras. Och måste ju då tillägga: hur skönt med folk som kan dansa på riktigt!? Blitt bjuden på fester och fått utskällning för jag inte dykt upp på tidigare fester, "we told them to invite you!". Fått sjunga och dansa och kan nu knappt stava. Det här tar tid....

Imorgon kommer jag vara trötter, like really! Sen blir det lunch hos chefen (hoppas utan alkohol), kanske filmkväll med Italien, lördag gym, hårddisk-dejt och Italien-kväll, söndag grill på strand och sen fest hos Sudan. Någonstans emellan gym!? Sömn! Chat!!!!

Emma ♥ Zoe Razz.

La la la

Idag är torsdag och jag har nästan sovit en hel natt. I början/mitten på november ska jag och mine action-kontoret åka till Tindouf i Algeriet på möten och det kanske blir aktuellt för mig att presentera hur man bäst kan arbeta med databaser och IMSMA och massa saker som får mig att bli yr, matt och lite illamående.....samtidigt är det skitkul att få följa med till Tindouf och träffa de olika NGOs som är med och arbetar med det här.

Ikväll är det happy hour som vanligt, lite senare karaoke-kväll. Jag ska inte sjunga nej. Det finns nog nästan ingenting som generar sådan dagen-efter ångest som karaoke, även om jag älskar det. Jag kan inte sjunga och jag borde inte försöka inför publik...om det inte kanske finns Elvis. Nej! Inte sjunga!

Usch, återkommer med morgondagens karaoke-ångest :P

Tjo.

Gårdagens lugna hemmakväll blev en tequila-shottande, danskväll med mycket sång. När de sparkade ut oss från vår kafeteria vid 22.00 så fortsatte festen hemma hos chefen, hans vardagsrum blev dansgolv där allt från headbangande och dans med fläkt pågick! Tyvärr var det så kul så jag hamnade i säng först runt 02.30 och ville skjuta mig lite i huvudet när jag vaknade 06.45. Efter småångest och bakishuvud fick jag till slut i mig nog med kaffe, juice och lite bröd och mår nu bättre än jag ser ut. Imorgon är det happy hour med karaoke. Lite ångest redan. Har lovat sjunga en jäkla massa. Hoppas all tequila igår raderade allas minne av mina löften!

Jag vet inte riktigt om man ska skriva om sånt som händer i landet, men det händer i alla fall lite saker. Ingenting jag tror jag måste oroa mig över, men man märker lite att läget är annorlunda än när jag kom, bara på några veckor. Man kan läsa på demotix.com lite om det som händer om någon är intresserad, det är bara att söka på "Laayoune". Det svåraste här är att vara medveten om att precis all media är vinklad åt något håll och ingenting är helt neutralt, allting är otroligt politiskt laddat och man vet inte riktigt vad som hela sanningen. Det gäller även det som skrivs hemma i Sverige om det här.

Anyways, idag är det Håkan Hellström och Danny som gör min dag bra. Eller, Danny får mig att nörddansa vid min dator och Håkan-älsklingen får mig att sakna hemma massor. Han är ju så bra och fin!

Åh, och Jeppe, om du läser det här har jag en hårddisk-dejt i helgen med en amerikan som lovat mig "Once More With Feeling"!!!! THE JOY!

Idag har jag haft en fin dag.

Gymmet var väl inte som hemma, men det var rent och de hade i alla fall ett fungerande och bra löpband, ett urval av alla maskiner man vill ha och enbart för kvinnor (score!). Ginevra tipsade mig om att alltid gå mer iPod i öronen när man är ute på gatorna...ett väldigt bra tips! Svettiga jag gick hem utan att märka någonting bakom mina solglasögon :) Slapp alla jobbiga kommentarer och blickar.

Efter dusch och ombyte blev jag hämtat av Mattia, min favvomilitär, och skjutsad till Ginevras lägenhet där de båda italienarna lagade mat åt mig medan jag satt och och drack vin, åt oliver, salami & ost och kollade på. God mat och även om sällskapet halkar in på italienska ganska ofta gör det ingenting; det är som med alla "ryssarna", en egen liten serie att kolla på utan att fatta ett dyft!

Mattia, som alla militärerna här nere, jobbar 7 dagar i veckan men hade fått eftermiddagen ledig så vi bestämde oss för en till tur till stranden (igen). Vi åkte ganska sent så jag slapp i alla fall bränna mig igen! Jag fick till den där kramen jag tjatat om, även om den mest var elak från en blöt, nybadad Mattia. Jag får väl vänta på Helena, Peter eller Linda för att få riktiga kramar!

Nu hade jag hoppats på lite chat med Peter, men han är ingenstans här på internet så jag får väl nöja mig med det här inlägget. Härnäst på kvällens schema: pizza, handla mat, iväg till marknaden!

All in all, en väldigt icke-ensam dag. Jag gillar mina nya italienska kompisar :) Nu måste jag bara hitta en kamel så jag och Ginevra kan rida iväg i solnedgången ihop!

Dagens strandbild.

Breathe with me

I love having Hani's music here with me. It makes me feel at home. It also makes me feel awesome. Just simply because I have awesome, talented friends.
♥

Äntligen

Nu ska jag iväg till gymmet. Det ska bli sjukt skönt faktiskt. Jag känner mig som en degig överjäst hög. Allt jag äter här är en blandning av ingenting eller skit.

Nu jävlar!

Stranden

Vi, mine action, spenderade hela dagen på stranden idag. Vi grillade och tog det lugnt. Till förrätt åt vi grillad kyckling, till förrätt nummer två åt vi kafta och till huvudrätt enorma köttbitar. Vi åt nog med mat för ett kompani! Det blåste skitmycket och dum som jag är tror jag ju inte att jag kan bli bränd. Men vet ni? Det kan jag. Halva Emma är nu väldigt mycket rödare på högra sidan. Till och med högra sidan av näsan är bränd. Ser ju asdumt ut, men är man så dum så är man.

Förutom min huvudvärk som är inne på sin 4e dag nu hade vi väldigt trevligt. Av en slump kom en kille och hans tjej, också båda från Minurso, förbi på promenad. Med sig hade de sin 8 veckor gamla valp, på pricken lik Bolt. Jag blev glad!

Imorgon är vi lediga och jag ska förhoppningsvis äntligen iväg till gymmet! Jag vet inte vart det ligger men det är tydligen både ganska fint och dyrt. Hela 130 kr i månaden typ. Ikväll hoppas jag kunna sova okej, jag har knaprat alvedon, panodil och druckit resorb som en tok i flera dagar och inte kunnat sova tack vare den här huvudvärken. Precis i skrivande stund är den okej och jag kanske bara borde ta vara på det och gå och lägga mig? Eller så är jag uppe lite till och kollar på Glee...

Nostalgi

Jag har så många fina minnen. Av så mycket. Man borde verkligen vara mer tacksam över allt...

Jag känner mig tacksam ganska ofta, över mycket. Ett litet urval:

UN Day

Tack FN för att du fyller år så jag får en långhelg...

Glee

är ju så sjukt bra. Tack Sissi för tvshack!! Även om jag sitter och bölar :P dumma amerikanska serier som gör så!

En kompis till mig

brukar lägga upp länkar på sin twitter med gratis musik man kan ladda hem. Oftast skumt och konstigt. Okej, jag kunde bara lyssna på typ två låtar här för jag blev så töntig och gråtfärdig, vilket kan vara mitt humör som spökar, men den här gången gillade jag verkligen han tips. Lyssna? "I will follow", så fin!

MEN SUCK!

Jag hatar hormoner. Det måste ju vara hormoner? Jag trodde igår att idag skulle vara bättre, men idag är en hemsk dag. Jag känner mig nere och ledsen och deppig. Jag skulle kunna ge ett finger för en "allt kommer bli bra"-kram. Jag vill också vara med och älska/klaga/chockas över första snön, bli arg på SL som inte kommer funka, bli blöt om fötterna i mina Converse, bli röd om näsan, inte ens reflektera över självklarheter som kramar.

Låter fjantigt, och troligtvis väldigt bortskämt, men jag är van vid fysisk kontakt. Jag kramar gärna och ofta på mina kompisar, min familj, min Peter. Jag har tur som har många kompisar som också kramar på mig tillbaka. Jag myser med mina katter, jag pussar på dom och somnar med dom. Jag är van att dela säng. Det är jobbigare än jag trodde att vara utan sånt här som för mig varit självklart. När jag som nu har en dålig, eller ett par dåliga, dagar och känner mig ensam och deppig är det jättejobbigt att inte kunna få en simpel enkel liten kram. Eller många stora. Det är jobbigt att vara utan närhet, här är allt skaka hand och kalla folk för "sir" (vilket aldrig kommer falla naturligt för mig). Näe. Mer kramar åt folket. Mer kramar åt Emma. Jag tycker ju att alla borde vilja krama på mig, om jag nu är så himla gullig som dom säger.

Jag har fått massa kramar genom msn, tack alla, men vem vill hoppa på ett flyg och komma ner hit?


Jag älskar den här låten mer än jag kan förklara. Lyssna och njut. Jag älskar Olivias röst. ♥

Vackraste staden

Jag har suttit på Google Earth och kollat på Lilla Västerbron. Sen på Ornö, Dalarö skans, skärgården by night, till och med Gävle. Fick sån hemlängtan jag ville gråta. Vidare till Geneve, WMO huset, Bains de Paquis. Jag vill tillbaka till Geneve, fick inte vara där nog. Vågade inte ta mig vidare till Jkt.

Kollar man på Västsahara så hittar man olika nyanser av beige. Sand. I Laayoune kan jag i alla fall navigera mig så pass bra att jag hittar missionen, min grannes bil, hotellen, genvägarna. Det känns faktiskt bra, trodde på fullaste allvar att jag aldrig skulle lära mig hitta här. Mest för allt är SAMMA jävla laxrosa färg. Men nu kan jag.

Jag har rest lite i alla fall, men en sak jag kan säga är att man får nog leta länge för att hitta en så vacker stad som Stockholm. Jag älskar Stockholm. Nu känner jag en drös med folk som avskyr Stockholm, Sverige, politiken, byråkratin, vädret, landet, skatterna, folket, osv osv osv och klagar och vill bort.

Jag kan helt och hållet bara disagree. Jag älskar Sverige. Ja, utan att vara läskig Sverige Demokrat eller nationalist. Jag vet att vi, som alla länder, inte alltid funkar till hundra. Jag vet också att mycket funkar sämre på andra platser. I don't care riktigt, jag älskar mitt Stockholm. Jag står stolt för det.

Ikväll har jag haft det roligt. Haft roliga diskussioner, mindre roliga lite mer seriösa om hemskheter, druckit gin och ätit hamburgare. Dansat, lyssnat på waka waka, fått kramar och oj oj vad alla gillar min pappa. Han hann på kort tid bli en liten smålegend och favorit. :-) En kul kväll. Nu dags att sova så jag kan jobbar klart de sista timmarna innan långhelgen. Det kan bli en bra sådan...

Jag saknar er. Visste ni om att ni är finast, ni där hemma? En jag saknar massor ikväll är Anna som jag tvättat lera med, hamnat i de mest overkliga situationer med i Grekland ("I'm not scared, I'm not scared......OK now I am scared!") och saknar väldigt mycket hela tiden. Puss Anna. Puss alla.

...och Anna, alla bilder på oss från Grekland är mer eller mindre muppiga!

Oooh

på tal om ingenting, så har jag en sån fin plan när jag blir svennebanan igen. Jag ska wow-a er allihopa :P

Håll i hatten!

Hmm

Ja, jag vet inte. Jag har kul här, i alla fall till och från. Alltså "hahahahahah"-kul! Och har träffat mängder med fina människor. Men...jag vill vara hemma och kunna prata med kompisar som vill prata, krama dem som vill ha kramar och umgås med resten. Pussa på er alla, liksom- nu och inte om hundra år.

Jag ser fram emot helgen nästan, jag ser fram emot att saker och ting ska lösa sig här på jobbet, jag ser fram emot att ha gjort det här men jag gillar inte att missa allt som händer hemma samtidigt! Suck, låter idiotiskt inser jag lite när jag skriver det.

Nu vill jag på allvar rädda i alla fall en av katterna från sina för tidiga död. Vet vilken till och med, en orange liten en med tjock svans. Jag vill jag vill jag viiill. Men jag KAN inte om jag inte kan ta med mig den hem. What to do?

Blä-dag.

På allvar, nu har de blockat grooveshark från mig, det är en site där man kan lyssna på musik utan att ladda ner, som spotify men utan "programmet". De har blockat med anledning "adult material".......ursäkta!? Jag blir så less.

Utöver det här är jag så less. Så less på att inte fatttttta. Blädag. Verkligen. Inte min favorit, in the line of days, troligtvis någon fin form av pms det här. Nu är det dags för en öl.

Shh Emma

Jag fick sitta tyst under några diskussioner under middagen så jag inte skulle riskera att förolämpa sällskapet. Det är väl bra att man i alla fall är medveten om såna risker, det kan ju bli lite jobbigt annars? Huvudämnena jag höll mig borta från var kvinnosyn i olika religioner...som fanns närvarande vid bordet. Jag kunde ju lätt uttryckt mina fina åsikter egentligen, men jag kan nog komma på liiite "strong" ibland. Kanske som frispråkig, liberal svensk kvinna. Jag vet att det inte alltid uppskattas. Kanske inte alls när man blivit bjuden på middag av någon vars uppfattningar om saker skiljer sig något så enormt från mina egna.

Och ja, vi är alla olika, men ibland önskar man bara att folk kunde uppskatta hur lika vi egentligen är, snopp eller inte.

The highways jammed with broken heroes

on a last chance power driiiive......cuz tramps like us, babyyy we were born to ruuuun!!!

Lite vin, lite hög musik, lite Emma-sång, lite "blocking of lonely thoughts" och kvällen är ju helt okej!!! Jag måste ju erkänna att jag är grymt bra på att blanda musik som inte alls passar ihop i en playlist. Vill man vara lite schizo kan man låna den :) Den är fin, min playlist. Den har även Robert Pattinson...!

Snart ska jag äta får eller lamm eller vad det nu är min militära kollega har planerat för våran mine action-middag.

Today I will be as happy as a bird with a french fry!

Idag är en okej dag tror jag? Grooveshark funkar så jag kan lyssna på musik, har jobb att göra, mår inte längre illa...så ja? Bra dag. Nu när jag ska vara mer positiv till livet :)

Det har spöregnat här, intressant då jag inte visste att det kunde hällregna på det här sättet i öknen. How wrong I was! Mysigt, lite svalare ute och det känns skönt. Fick mail igår om att de ska förflytta alla fina kissekatter från missionen till någon annanstans, vill man ha en ska man kidnappa den innan fredag. Med förflytta menar de nog tyvärr avliva på mer eller mindre humant sätt, även om ingen erkänner det här. Jag vill ju ha allihopa, men det går ju inte. Och om jag inte kan få med mig dem hem sen är det ju ännu värre? Eller?

Funderar på att köpa en tv ändå, är det dumt? Då kan jag ju köpa typ Wii eller något och underhålla mig själv med tennis eller något.

Har man tråkigt så

kan man byta bakgrund och layout hela tiden.

Min finaste present

Måste ju lägga upp en bild på den. Ni måste ju alla få se hur duktig Helen är...

Dumma Spotify

Fick precis lust att sitta hemma och spela hög musik ikväll, men Spotify misstänker att jag är utomlands och vill att jag ska betala. Hmph. Jag vill sjunga högt till Born to Run. Hoppas grooveshark eller något funkar. Eller så kanske jag utav respekt för mina (högljudda) grannar borde vara småtyst och inte störa då man hör ALLT i huset. Jag är ju ingen sångare ;-)

Jag stack till jobbet efter lunch för jag höll på att ångestdö hemma. Hellre sjuk bland folk än ensam. Men jag mår bättre, det gör jag, ett tecken är att jag hungrar ihjäl. Tyvärr har kafeterian "stängt köket" så jag fick inte beställa en macka. Exakt hur den logiken går ihop vet jag ej...

Om jag får veckan att gå, samt jobbet att fungera, kommer jag vara glad. Imorgon har jag en middag med mine action, onsdag vet jag inte (jobba på ångesten hemma) och torsdag happy hour (kan sova gott efter några GT). Fredag halvdag så jag måste få någon att göra något med mig då!! Lördag kväll kommer Ginevra, vi har sagt att söndag har vi fest och måndag BBQ på stranden om vi får allt att gå ihop! Jag hoppas allt blir bättre med Ginevra, stackars flicka vet inte hur mycket jag satsar på att hon ska underhålla mig...eller åtminstone att vi kommer gå bra ihop och hitta på roliga saker! Time will tell :)

Sjukling

Insåg när jag låg och inte kunde sova i natt för jag mådde dåligt att jag måste sluta vara så oglad. Måste ignorera det negativa! Jag ska försöka, men just nu är jag hemma från jobbet för jag var uppe och spydde i natt och i morse. Svårt att ignorera, mår inte så jättekul.

wait for it...

Kvällens deppinlägg.

Jag vet inte varför det är så svårt för mig att vara ensam. För bara några år sedan hade jag stora problem med att sova själv. Fick panik och var bombsäker på att någon skulle komma in och mörda mig typ. Helt irrationellt så klart, och efter ganska många år och massa ensamma nätter har det gått över. Det har gått över så pass att jag kunde plugga i Gävle, praktisera i Geneve och nu komma ner hit. Problemet tidigare har alltid varit när jag känt mig riktigt ensam och det har alltid varit lite lättare om någon funnits "tillgänglig". Bara liksom utifall det skulle komma en massmördare och försöka ta kål på mig. Dagens depp är nog för jag helt plötsligt inte alls alls alls vill sova ensam och inte alls alls alls har någon tillgänglig att flå massmördare om jag skulle behöva den assistansen.

Mitt lilla personliga helvete som jag säkert delar med många andra, men inte alls känns speciellt roligt just nu. Trösten är väl att dagarna går, förutom de ensamma kvällarna har jag roliga dagar för det mesta och förhoppningsvis kommer inga massmördare.

Man är starkare än man tror. För en som inte kunde sova en natt själv till en som bosatt sig ensam i öknen är det ett steg. Ganska stort i min värld. Jag kommer vara stolt senare!

Havet är som lugnande för mig

Det var så sist jag åkte ut till kusten också. Blir direkt helt lugn och mår mycket bättre. Det är någonting kvävande med den här staden, med att känna sig ensam och annorlunda och orolig, som bara släpper helt när jag kommer ut till havet.

Vi var på en nyhittad strand och grillade och tog det lugnt. Vädret var perfekt och vattnet var varmt så flera badade. Jag tänkte inte så långt så det får bli nästa helg hoppas jag! Då har vi 3-dagarshelg så jag hoppas man kanske kan ta en lite längre tur då.

En liten ledsen söndagsmorgon

Tror hela dagen började lite dåligt när jag vaknade ur en mardröm och insåg väldigt fort att jag är i Laayoune, inte hemma, och kommer inte vara det på väldigt länge. Ångest. Speciellt när det är en sån dröm man verkligen bara vill vara hemma när man vaknar ur. Men nu är det inte så. Det känns lite som jag kvävs.

Vi ska till stranden en sväng, det blir nog bra, sen skjutsar min chef ut pappa (och mig) till flygplatsen ikväll. Töntig som jag är vill jag inte alls att han ska åka hem, har haft det så skönt med sällskap här även om alla skämtar om att han är här för att hålla ett öga på mig och alla omkring mig. Jag hoppas hoppas verkligen att Linda kan komma ner snart, men också att allt blir lite lättare när Ginevra kommer och att man då ordnar "mer" saker. Annars sitter man mest och glor på en vägg eller, som i mitt fall, på internet. Det finns ju många bra här nere, problemet är ju bristen på aktiviteter.

Suck. Deppig dag. Lär ju bli ännu ett sånt här inlägg senare ikväll när pappa åkt.

Okejrå

Ikväll började awkward, blev stelt, slutade tidigt men hann där emellan bli riktigt roligt!!

Alla är verkligen trevliga och det finns ett stort gäng med väldigt snälla människor som man kan skratta och ha kul med! Sen har jag en fördel också, jag är tjej och alla vill så gärna prata och skratta med mig (läs: tjejen). Det har tidigare bara varit jobbigt, men ikväll måste jag erkänna att det var roligt! Ingen skulle gå för långt i varken det som sägs eller hur de beter sig när min pappa är med! Summan blir bara väldigt många trevliga människor som vill prata med en. Mitt ego är back on track! Jag är ju grymmast och självklart vill alla prata med mig :P

Kan ha något med att solen gjort mig überblond? Tydligen så är blondiner populära. Skönt att jag fortfarande inte kan identifiera mig med "blondiner" och inte ens kommer ihåg att jag bytt hårfärg. I'll always be black.

Imorgon blir det en trip till stranden innan pappsen åker tillbaka till det där kalla landet!

Okej, ett litet erkännande: lite vin kan ju få en att glömma små juckande elaka ungar och älska världen.

I've had it up to here...

Nyss fick jag en parfymflaska kastad på mig då jag ignorerade när en liten 10-årig pojke så trevligt sprang efter och juckade mot mig, samt föreslog på franska att vi skulle ha sex. Synd för mig att jag enligt mitt kontrakt inte får ha sexuella kontakter med varken lokalbefolkningen eller barn. <- ironi.

Det är sällan man ser folk tigga här nere även om det är väldigt tydligt att det inte är ett rikt ställe. Ungarna som springer efter en på gatan, och även de som till slut kastar saker på en, börjar ofta med att hälsa och sen tigga pengar. Det verkar inte som att de egentligen är ute efter pengar, men det ger dem en ingång att bli sura när man nekar dem växel. Jag fattar inte varför de blir sura, jag förstår ju inte deras språk och det förklarar jag så snällt för dem på svenska. Jag har även förklarat att jag inte får ge pengar. De kanske inte förstår vad jag säger, men det är väl fair, jag fattar ju inte det mesta de skriker åt mig på gatan. :(

Jag borde inte bli så irriterad men jag får ju inte kasta tillbaka, provocera eller skrika åt dem. Det enda återstående alternativet är att vänta på att den jäkla parfymflaskan ska komma.

Ärligt

Ärligt talat så vill jag inte vara ensam i den här lägenheten nu när pappa åker hem. Det är lyhört och det låter konstant (dag som natt) som att folk går omkring utanför min dörr. Jag bor högst upp i huset så folk har inget här uppe att göra. Jag tror egentligen det är de stora luftrummorna i huset som bär upp ljud från lägenheten längst ner. Det är som två atrium ner till den och det hjälper inte mycket att stänga fönstren in dit. Jag är bara nojjig, jag vet, men det känns lite lite jobbigt.

Snart är det dags för lunch, får ta vara på det här nu när jag har en hemmapappa! Jag kommer inte själv laga mat tror jag utan säkert leva mest på te och nudlar eller yoghurt! Lunch, sen ut en sväng, och ikväll blir det fest på ena hotellet. Det blir nog trevligt, gissar på att det dyker upp en hel del folk från jobbet då det är gratis middag ;-)

Nya bilder

Fler finns här.

Jag vill!!

Jag vill dansa och skratta och lyssna på bra musik och ha knäppa roliga samtal sent in på natten med alla ni som jag saknar...!!!

Kan vi inte? I jul? Ha en riktigt kul kväll?

Det här är ju inte vilken festkväll som helst utan ett bröllop, men så kul jag hade :)

Jahapp

Drömde konstigaste sakerna någonsin i natt, om att min gastank i köket började brinna och hur ingen kunde släcka den, till slut hittade jag en brandsläckare. Sen simmade jag med massa döda fiskar i en mörk sjö på landet, skulle flyga luftballong men blev istället polisanmäld av en liten unge (den fattar jag först nu vad den kan betyda) och såg på när Peter totalt bröt ihop på telefon när fick höra att Andreas skurit av sig lillfingret. Den sista är lätt weiiirdigast. Jag sökte på svar på vad gas, gasläcka, brand, brandsläckare, död fisk, mörk sjö, luftballong, fingrar, osv kunde betyda. Jorå, så det är ångest, osäkerhet, ohälsa och massa mörkt och negativt. SÅ dåligt mår jag väl inte. Däremot vet jag att jag brukar drömma mardrömmar när jag är stressad. Guess att jag är stressad. Troligtvis mest över att drömma mardrömmar när jag är ensam! Det är en kul ond cirkel. Peter brukar alltid tjata på mig och säga att jag "tänker för mycket". Men jag kan inte hjälpa det! Och då stressar jag upp mig och då blir allt värre osv osv.

Nu sitter jag med två laptops på ett litet litet bord hemma och försöker kombinera jobb med nöje, ska alldeles strax köra en TeamViewer-session med Geneve och samtidigt kolla på Twin Peaks. Imorgon är det partaj på kvällen och på söndag åker pappa hem...och jag blir ensam igen :(

Joy.

It! Worked! Ett av de många problemen på en av de tre problematiska datorerna är nu fixat. Lyckan är total. Och troligtvis tillfällig...

Annars har jag inte mycket mer att säga än att dagarna går. Försöker komma på spännande saker, men nej, ingenting. Jo, MCR har släppt sin nya video. Den är ju grym!

n.ö.r.d.

Jag känner mig lite cool, jag utförde en back-up av en databas med hjälp av command prompt. Egentligen vet jag inte vad det betyder, men jag gjorde det i alla fall. Och det funkade. Och det gör mig lite lite mer nördig och lite lite mer cool på samma gång.

Ett problem som är helt nytt för mig är att sitta vid en dator som är täckt av ökensand (eller ökendamm) och irritera mig på hur skitig man blir om fingarna när man jobbar. Who knew?

Idag har jag fått hjälp från alla möjliga håll och kanter (Geneve, USA, vår IT support) och tack gode gud att det finns folk som kan. Jag skulle aldrig aldrig i mitt liv ens lista ut varför saker och ting inte funkar, inte en chans att jag skulle kunna lösa problemen. Jag kan ganska lite om ganska mycket, det hade varit väldigt kul att kunna ganska mycket om någonting. I nästa liv kanske?

Inshallah.

Datorspråk?

Jag har suttit hela förmiddagen på telefon med min underbara support i Geneve. Hon som hjälper mig, Anne-Li, är så sjukt grrrym på datorer så jag sitter mest och kollar på hur hon klickar runt på massor på min datorn (remotely) och blir sjukt imponerad. Hon hittar in i filer jag inte visste fanns, byter sökvägar och läser batch filer och jag fattar INGENTING!! Haha! En sak som känns bra för mig är att när hon inte vet varför inte saker funkar och ringer vidare till sin support i USA som inte heller fattar hur saker funkar blir jag tacksam för att jag i alla fall inte är rikspuckot som bara inte kan lista ut lösningen. De sitter och pratar om varandra på datorspråk jag inte förstår och min input är "batteriet dör snart på datorn" typ.

Sen vet jag ju inte om det är bra att ingen fattar problemet, nej förlåt, problemen.
:S

Små, lätta moln.

Jag har hittat (ännu) ett nytt kall i livet. Inte hundvalpar, vikingar eller minor. Jag får ju infall titt som tätt men det här är verkligen något som jag inte kan förstå och känner att jag på någon nivå måste hjälpa till att stoppa. Det kanske inte går längre en ett litet, oviktigt bidrag och då får jag helt enkelt vara imponerad över de människor som gör mer än så. Den systematiska krigsföringen i DR Kongo är så grym och omänsklig och jag läste idag en (till) artikel i DN Debatt om våldet och våldtäkterna i landet. Jag skulle länka till den men jag skickade den till Micke tidigare idag och förstörde hans dag sa han, så jag skiter i det.

Det är ju inga nya nyheter, men lika chockerande varje gång man läser om det ändå. Hur kan man låta folk hålla på så här och våldta som krigsföring? På många sätt, som det står i artikeln (okej, jag länkar), är det värre än att döda då man verkligen förstör samhällets uppbyggnad från grunden. Jag vet inte ens hur man ska börja hjälpa till? Vad kan man göra? Och hur kan man inte göra något? Jag blir så arg, ledsen och illamående av människor som gör så här. LE POO! Vad gör man!?!? Och detär ju självklart inte bara i DR Kongo smo det här pågår, men man måste väl börja någonstans? Skulle ni läsa skulle ingen lämnas oberörd. Inga små, lätta moln där inte.

Jag har för mycket tid till att läsa sånt här här nere när det är brist på ytliga nöjen. Jag vet inte om det är bra eller dåligt, det vore skönt att bo i en liten låda och inte besväras av världens hemskheter känner jag. En annan, för mig helt okänd sak jag lärt mig om, i brist på nöjen, är Liberias historia...den är ju också väldigt konstig. Att folk orkar kriga? Och göra samma misstag som begåtts om och om igen...

Fan, det kröp precis in en relativt stor spindel i min dator. IN i den. Undrar hur spindeln / datorn mår av det? Jag har nog med data issues som det är.

Stackars Källström.

Kim får aldrig spela! Stackarn. Hoppas han blir inbytt i god tid i matchen, eller att det går bra ikväll. Jag ska verkligen försöka se matchen ikväll men vi får se hur det går.

Min pappa ringde mig och bad mig kolla DN-debatt. I den här artikeln kan man läsa om en liten del av problemen här nere. Artikeln är nog inte helt neutral om man säger så, men jag ska inte lägga mig i det. Jag läste även alla kommentarer och folk har många åsikter åt båda hållen. Jag vet att folk inte är så insatta i det här, jag är själv inte det, men vissa saker borde nämnas (dock inte av mig här eller nu). Det viktigaste här är väl att FN har funnits här nere som fredsbevarande i 19 år och fortfarande har man inte kommit närmre en lösning av konflikten vilket jag förstår är irriterande för folk här nere. Därav att man kan känna sit smått opopulär och få sten kastad på sig. Visste de att jag vore svensk skulle jag väl få ännu fler stenar efter mig! Jag vet känner inte att vi "står på randen till nytt krig" men det har varit snack om små oroligheter. Ingenting som jag oroar mig över men det vore ju skönt för alla inblandade här nere om de fick en röst och man kom fram till någon form av lösning. Det är väl ohållbart annars?

Ångest-inlägg, men det hjälper att skriva.

Jag vet inte varför men den här ångesten som har varit borta ett tag är tillbaka. Det kan väl vara en rad olika saker: jobbet funkar inte just nu som det ska, pappa åker hem i slutet på veckan, jag har oförklarligt ont i båda händerna och ena armen och känner mig sönder, vattenpumpen i huset har lagt av två gånger på 3 dagar så det kommer inget vatten, de människor jag har haft bäst kontakt med är borta just nu, osv. Det hjälper inte att jag snart kommer vara ensam igen och inte kunna fixa husligheter när det skiter sig (kan ju inte prata med landlorden och grannen ska på semester i några veckor). Av whatever reason går jag omkring med en jobbig känsla i magen och huvudet hela tiden och har svårt att sova igen. (Alltså, mer än så är det ju inte och man kan ju leva med det.)

Hur mycket jag än vill säga att jag självklart klarar av allt (det brukar jag ju säga och jag har verkligen trott det; mitt ego är ju som det är men här nere krymper det snabbt) vet jag inte om jag är gjord för sånt här. Och "det här" är inte så farligt. Det finns många andra situationer som hade gjort livet svårare...ett sämre säkerhetsläge, sämre standard, ännu mer isolering osv. Men jag är dålig på att gilla läget och tuffa till mig, vissa kan sånt så bra men inte jag. Jag känner mig mindre och mindre och sämre och sämre. Jag vill att allt ska lösa sig och bli bättre men nu har det gått (bara) en månad och jag vet inte. Känner mig bara ganska misslyckad. Vet inte ens om jag gör någon nytta här och jag får inte den hjälp jag behöver just nu, varken från dator-supporten eller här nerifrån.

Överlag mår jag helt okej, det är bara den där jobbiga, malande känslan som inte släpper. (Ibland är det ju riktigt kul och ingenting är ju enbart svart eller vitt.) En ganska stor grej som påverkar tror jag är situationen i området, jag känner mig inte helt säker att gå omkring här ensam och jag har väl insett nu att bara för att jag är här längre och känner igen mig mer så kommer inte folket här ändra på sitt beteende gentemot mig. Jag kommer ju konstant vara mig? Jag kommer inte kunna springa iväg på marknaden ensam utan att bli påhoppad av folk, barn som tigger, kvinnor som glor och män som ropar. Och det gör ingenting egentligen antar jag, så var det ju även i Indonesien...den markanta skillnaden är väl att jag aldrig någonsin kände mig hotad eller osäker när jag bodde eller har varit tillbaka i Indonesien. Där handlade det mest om att uppmärksamheten var jobbig och irriterande men folk var alltid tillmötesgående och trevliga. Inte kastade de sten på en.

Egentligen är det inte mer med det här än att jag bara få må så här i x antal veckor till, sluta vara så himla kinkig och lägga ner att klaga och sen åka hem igen. Idag har det gått en månad. Två kvar till jul. Men jag ska inte räkna. Om jag bara kunde koppla bort "mig" och fokusera på jobbet! Idag är jag nog trött och det är säkert någon pms eller liknande som gör att det känns extra jobbigt. Jag får tänka så. Det är inte jag, det är hormonerna ;-)

Det som verkligen saknas här är en gemenskap. Den finns, den finns på happy hour på torsdagar och den finns i vissa grupper (ryssar; malayer; balkangänget; itailenarna)...ändå saknas den något så enormt. Det är ju egentligen väldigt konstigt med tanke på hur liten mission det är och hur länge flera har varit här. Ändå händer det väldigt väldigt lite. Folk gillar ensamhet mer än vad jag gör. Jag vet att om man inte ordnar någonting så händer ingenting så jag får väl se till att dra ihop något. Men med vem, nu är vi där igen. Slutsatsen är väl att jag behöver kompisar? Kompisar som kan språket här och bor med mig och följer med mig överallt.......en lite smartare språkbegåvad siamesisk tvilling (för då skulle folk sluta stirra!), vart hittar man en sån?

Jag vill ha!

Jag förstår inte alls varför det inte skulle vara en lysande idé att ta med mig en, två eller alla dessa valpar hem. Jag kan ju inte välja en? Och de är ju sååååå söta. Och och och de hade ingen mamma vad jag såg och ingen annan verkade bry sig om dem, men de lekte och hoppa runt ändå. Jag vill ta med dem hem...can I please?!





Varför skulle det inte funka?

Det är nog inte lika varmt hemma som här...

Värme och Bali och vänner...lite bilder.

Jag har en kusin

Nej, egentligen har jag många kusiner. Men jag har en som bor i Palma sen massa år tillbaka och driver en bar. Från början en engelsk fotbollsbar, men nu kanske mer vanlig pub-bar, inte vet jag. Kusinen kommer från Kanada och jag har inte träffat honom på typ 20 år. Nästan i alla fall...men nu tycker jag att det borde vara dags! Jag funderar på att åka ner till Mallis i vår och hänga med min kusin och bo gratis och häcka på en bar där folk talar engelska. Låter väl okej? Jag tycker ju att jag kämpar så hårt här borta i Afrika och förtjänar en semester när jag kommer hem (okej, jag är fortfarande på min första månad här men whatever). Peter ska dras med för han och min kusin skulle tydligen gilla varandra. Peter vet inte om det här ännu men det blir nog super.



Idag är en slappar-dag. Pappa är dunderförkyld och jag sitter och surfar, läser och ska snart kolla Entourage. Peter bokar resa ner hit i slutet på november, kommer i 1.5 vecka. Då kommer jag ha varit hemifrån i typ 456 veckor, så länge har jag aldrig varit ifrån Peter på tio år. Nyttigt säger vissa, tråkigt säger jag. Men om Royal Air Marocs hemsida processar lite snabbare har vi snart bokat biljett!

Att ungar kan få en så deppig.

Jaha, igen då. Ungarna är på en, sliter och drar och jävlas. När man går iväg kastar de sten. Igen. Nu tredje gången, verkar inte spela roll om min pappa är med. De vuxna stirrar och killarna ropar och kommenterar. Jag bryr mig inte så mycket men mer och mer känns det som att jag kommer bli jäkligt begränsad i mitt sociala här. Jag vill verkligen bara skita i det och göra vad jag vill, men egentligen vet jag att det är dumt och kommer inte göra så. What gets to me är hur man kan känna sig så dum och osäker bland massa småskitar! Va fan! Det är jag som är vuxen och jag borde ju bara....inte vet jag, kunna gå omkring ensam! Blir så störd av att jag blir så störd av dom. Skit. Jag ska fan utnyttja alla snälla själar som erbjuder mig skjuts, jag tänker inte gå runt själv. Jobbigt att känna sig utsatt där man bor, ens "hemma".

Dumma ungar !

♥

Idag har varit värdelös, jobbmässigt, och jag känner mig lite smått värdelös. Jag kan ju ingenting egentligen. Jag undrar vad jag gör här. Helvetet fortsätter.

I morse när jag skulle duscha fanns det inget vatten. Det är ju spännande. Inte ens smådroppar. Jag som var irriterad pga trycket i duschen, tji fick jag för tryck. Det finns värre saker än dåligt tryck....så, det blev ingen dusch. Jag har ju halvdag idag och är så trött. Funderar på att gå hem och äta lunch, lägga mig på sängen och kolla True Blood i några timmar. Det är ju ingen idé att gå ut på stan, för det första är det för varmt, för det andra är väl allting stängt tills senare idag. Sen finns väl inte mycket att göra "på stan". I helgen hoppas jag på någon form av aktivitet. Vad vet jag inte men det har varit snack om grillning, standbesök och fest. Hur som helst har jag ju sällskap, men helgerna är roligast om man har något för sig. Ska bli kul när jag får hit min "kompis". Stackars Ginevra vet inte alla planer jag har för oss :P Borys är ju borta i helgen, Diek med, rolige Mike åker bort i 3v imorgon, vissa andra sticker ju till Kanarieholmarna, så lite tomt blir det! Fått nya italienska kompisar, de är de som är roligast utöver "ryssarna", men ryssarna insisterar ju på att snacka ryska! Italienarna pratar iaf engelska. Det äv väl bäst att komma in i det gänget redan nu så när Ginevra väl landar här har jag integrerats med hennes gäng :P

Har jag tur så får jag besök av Linda i början på november. Det vore lysande!! Då är jag här ett par ensamma veckor, får besök, sen ett par ensamma veckor, sen besök, ett par ensamma veckor, sen hem! Och och, när Linda åker hem nämnde hon att hon ville hälsa på Kanarieöarna på vägen så då kanske jag tvingar på henne lite sällskap där. Har faktiskt aldrig varit där. Men vi får se. Vi får se om jag lyckas fixa jobbhelvetet nästa vecka. Suck. Håll tummarna gott folk!!

Annars en bra dag, lite sad att jag är här men jag får väl vara glad för hälsan. Peter och jag firar 10 år idag, det är ju stort! Fast, vi firar väl inte så mycket, jag är ju i Afrika. Men 10 år! Puss min ängel! Älskar dig. Jag kommer ihåg det som igår :P när jag skulle ta nattbussen hem från en fest. Och sen skulle vi ses dagen efter på Balthazar. The rest is history. ♥

Vilken skitdag.

Finns inga ord för den här dagen.

"I toured the light; so many foreign roads for Emma, forever ago." Vet inte vad det betyder riktigt, men är det inte fint?

Haft en trevlig afterwork, pappa kom och hälsade på alla, det blev öl, tequila och trevligt! Imorgon är det halvdag sen helg...! Orkar tyvärr inte skriva något mer om dagen, resten var ren skit. Allt åt helvete. Finns inget värre än en dålig datordag när man jobbar med datorer. 'Nuff said.

Onsdag

Idag är en rolig dag. Sitter och leker med kartor och har det allmänt bra. Stenkastningsincidenten är public news nu och alla kommer fram och undrar vad som hände. Känns töntigt, bara småungar ju. Whatevs.

Snackar med Geneve en del nu och har äntligen kommit in i arbetet. Jag trivs lite. Laayoune är som det är, men jag har lärt mig hitta, lärt mig namn, lärt mig lite jobb. Det tog 3 veckor men nu slipper jag i alla fall vara "helt ny". Skönt. Längtar fortfarande efter alla och efter hemma men det är skönt med sällskap här.

Nu lunch. Kram!

Just ja, jag är ju bara tjej.

Och snabbare än någon kunde säga tjolahopp var min självständighet här som bortblåst. Helvete. Ju mer jag reflekterar över det ju ledsnare blir jag. Jag hade hört att allt var så säkert och att det inte var någon fara att gå runt själv här som tjej osv. Jag trodde verkligen jag hade struck jackpot när jag flyttat så nära kontoret just för att jag slapp vara beroende av alla killar med bil, utan kunde klara mig ensam och gå till och från jobbet själv. Stan är ju liten så även helger hade jag tänkt gå överallt. Bäst av allt var ju genvägen till jobbet som går bakom stora vägen precis från där jag bor.

Men nej, på väg från lunchen nu gick jag min lilla genväg ensam. Precis övanför mig och jobbet ligger en kulle upp till en annan del av stan...en stor, lång ökenkulle, där man bygger hus längst med där uppe. Massa ungar och sånt leker uppe på kullen i husen, även om det ser småfarligt ut om allt skulle rasa. Det är ju brant och sand, liksom. Nu på vägen när jag gick står det två små skitungar uppe på kullen och häckar. När jag går förbi och de ser mig så ropar de lite, eller stojar, jag bryr mig inte så mycket. Kanske inte på mig, eller på mig, vem vet. Jag fattar ju ingenting så jag mest ignorerar allt. Men då dunsar det till bakom mig och de små jävlarna har kastat en stor sten som landar bakom mig. Jag tittar upp och de smågömmer sig bakom en husknut. Jag fortsätter gå och hör hur de skrattar lite. Sen smäller ytterligare en stor kakel-tegelbit-sten-grej ner precis framför mig. Jag har tur att de inte träffar, vi snackar en rejäl bit större än en knytnäve. Jag blir mest irriterad och skyndar mig bort och beklagar mig för Borys som blir skitsur och ringer Mike som ber mig komma till hans kontor där han ringer chiefen av security som jag måste göra en anmälan hos and so on and so forth. Jag vet att det bara är småungar som har tråkigt. Jag vet att de borde vara i skolan eller ha lärt sig att inte kasta stenklumpar på folk, blabla. Poängen är att det suger, för nu berättar security-killarna att det här visst händer oss konstiga annorlunda tjejer här. De säger att jag egentligen inte borde bo där jag bor för det inte är ett bra område, att jag inte borde gå min genväg, att jag inte borde vara ute själv på kvällen eller helgerna (för då är det tydligen massa fotbollshuliganer i området), att jag borde bli skjutsad överallt...........och vips, så var min självständighet som bortblåst.

Nu är jag tjejen som måste be killarna om skjuts och hjälp hela tiden. Jag ville ju vara tjejen som slapp det. Men ja, key word är ju "tjej". Det är tydligen skillnad på att vara tjej hemma och att vara tjej här. Jag blir lite ledsen.

Jobb

Just nu är jobbet ganska kul, jag har mycket att göra, lär mig massor och trivs ganska bra! Wihoo. Hemma börjat det se lite levbart ut, jag saknar kyl och soffa med kanske kanske ikväll (så kommer jag säga varje dag). Alla är trevliga, allt är lite lättare med sällskap :P Att det var så enkelt.

Annars är det varmt, jag sover dåligt som vanligt, är trött men ganska nöjd med allt. :)

Här är världens gulligaste hemsida och jag har själv inte adopterat en råtta men jag ska och tycker att alla ni ska.......Hur fina är de inte?

PUSS!

Att jag har de bästaste kompisarna i världen vet jag ju sen innan. Är talesättet "man blir som man umgås" sant måste jag ju vara världsbäst, för ni är ju helt underbara! Igår när min pappa kom hade min finaste Apa packat med ett kort och en present till mig. Jag kan bara säga en sak Helen och det är att jag tror inte du förstår hur mycket det betyder för mig!! Jag blev sååå glad och så töntigt jätterörd!!! Tack tack tack tack tack!! Jag har kortet bredvid sängen, det är nog det finaste kort jag fått. Borde rama in det! Och den finaste present. Du är så jätteduktig! ♥

Även Peter skickade med bland det finaste som finns...fotot på mig och Karita och MCR :) Like being home. ♥

Saknar er jättemycket! Hela hela tiden...

Förutom att vara rörd, glad och saknig av mig idag är jag mitt hittills tröttaste i Sahara. Ungarna är ute på gatan och gapar till midnatt, sen började en granne spela hög musik några timmar, till slut somnade jag för att bli väckt runt 05 av morgonbönen. -.- Det här med störningsjour eller regler på hur sent man får föra oväsen existerar inte. SÅ TRÖTT.

En liten side-note. När mincentret i Geneve mailar MSB angående vissa saker har jag hamnat med på listan av mottagare av någon underbar anledning så jag känner mig både delaktig och viktig :P

Annars på agendan idag är att fixa soffa, försöka fixa kyl (båda i stort sett gratis, jag har tur), köpa mat, gardiner, lampor, handdukar...sånt där jättespännande :) Det ska i alla fall bli kul att ta sig till marknaden och gå runt utan stress, kanske äta någonstans på vägen hem och sen förhoppningsvis kunna sova i ren utmattning om inte annat. Sällskap är väldigt trevligt...det kommer vara tomt i min ginormous lägenhet när pappa åker hem, men förhoppningsvis har jag skapat någon form av mysfaktor tills dess.

Sömn

Satt hemma och häckade halva dan igår och på kvällen visade det sig att planerna inte blev av och jag visste inte riktigt vad jag ville hitta på. Till slut gick jag bort till HQ och träffade Antonio the italian, sen gick vi och åt middag på en av de två pizzeriorna som finns i stan. Efter det åkte han en snabbtur med mig runt i stan (det tar ca 5min)och det känns faktiskt som jag nu förstår vart "allt" ligger. Framsteg!

Kom hem runt 22-tiden, satt på msn med sällskap och kollade lite på How I met your mother och runt midnatt gick jag och la mig. Mycket lyckat! Sov i nästan 10-timmar. Välbehövligt.

Idag står uppackning på schemat, möjligen en promenad om jag känner mig ambitiös, sen skjutsar jag och Borys ut chefen till flygplatsen och hämtar pappa i samma veva! :)

Humle och dumle

Igår kväll letade vi lite saker till lägenheten som kuddar, lakan etc. Vi droppade av mitt här och sen åkte vi till Borys för att lämna hans grejer. I hans lägenhet kan man gå ut som i ett atrium (han är längst ner) där alla grannar ovanför har fönster in i. Lägenheten ovanför är bebodd av en armenier och en georgier (han som är så rolig). Dom här två ihop är som Humle och Dumle men på ryska. Som två roliga seriefigurer. Vi blev uppbjudna på borscht och blev kvar hela kvällen. Mike the South African kom också joina, så jag satt mitt bland vilda diskussioner på ryska på ena sidan och afrikaans på andra.

Idag har jag handlat grejer och nu är jag hemma och ska väl snart packa upp, måste bara kolla lite True Blood innan det blir mörkt :P Ikväll kanske jag ska till jobbet och ta en öl med några och sen kanske hem till den ena (en tjej, hör och häpna) på middag. Egentligen borde jag sova tidigt och fixa klart allt här men då är jag ju ensam....vi får väl se.

Fredag...

Idag flyttar jag. Det känns bra att ha eget nu när jag får besök samtidigt som det känns jobbigt att "isolera" mig själv. På hotellet bodde så många FN-anställda och det fanns alltid folk omkring mig. Det känns även lite jobbigt eftersom jag inte har allting fixat, inte vet säkert hur internetuppkopplingen är osv. Sen bilr det en helt ensam helg också. Ingen kyl, ingen mat, ingen soffa. Hoppas hoppas internet.

Jobbigast är ju helgerna. Faktiskt. Folk hemma är ute och har kul, jag vette sjutton vad folk här gör och jag kommer ha ännu sämre koll nu när jag flyttar tror jag. Jag får väl spendera helgen med att åka runt och köpa grejer men eftersom jag inte vet vem eller när jag kan få hjälp av så är allt lite jobbigt. En annan sak som jag tycker är lite trist är att jag nu nästan ångrat mig med lägenheten. FAN. Den blir nog bra och den ligger så nära kontoret...men jag kanske borde flyttat in i samma hus som Borys. Skit också. Men ja, nu är det ju för sent. Har betalat för både oktober och november så det är ju lite kört. Poo. POO! :( Men det är väl bara jag som är lite ensam och sällskapssjuk och jag får väl bara gilla läget. Men ååååååh så trist :( :( så här ska jag ju inte känna. Alls. Jag ska ju vara glad att jag har ett ställe. Men jag hittar ju inte ännu runt i stan ännu och när jag lär mig så lär jag mig och då kanske det inte är så jobbigt. Jag kommer ju lära mig hur jag tar mig till andra så småningom. Om de ändå kunde varierat färgvalet på hus lite hade det ju varit enklare. Suck. Persikofärgade staden :S

Fick även höra igår att jag inte ska klä mig som jag gör när jag går runt på stan. Jag klär mig i jeans och tshirt. Det drar tydligen alldeles för mycket uppmärksamhet till mig. Jag vet inte riktigt vad jag ska ha på mig. Jag har ju inte mycket annat med mig eftersom det var ju typ jeans / byxor och tshirt / topp man skulle ha här på jobbet. Tyvärr glömde jag alla mina beslöjade plagg hemma. Får väl köpa någon form av gigantiskt sjal och gå runt i ovanpå allt. Suck. Jag blir så trött. Det är ju inte så att jag går runt i kort kjol och linne. Jag fick höra att jag inte skulle visa axlar eller ben och det gör jag ju inte, men nu är tydligen mina toppar för "formfitting". Som att man inte redan är less för man inte har rätt att sätta sig på ett fik ens för man är tjej. Ska jag vara riktigt ärlig så skulle jag kunna klä mig i en soppåse och fortfarande bli uttittad enbart för jag är ung, blond tjej som ser annorlunda ut. Det går liksom inte att dölja. Det som irriterar mig med kommentaren om mina kläder (även om hon som sa det bara ville tipsa mig lite) är hälften av de unga lokala tjejerna här går runt i precis samma kläder som jag. Och det finns inte så mycket jag kan göra åt den heller nu, finns ingen H&M på hörnet riktigt.