Julbord

I måndags var det julbord ute på Sundby gård med Louise, Marcus, Hello och Hani. Vi åt gott och skrattade mycket. Jag förstår inte hur vi alltid kommer in på sådana otroligt konstiga samtal, vi borde vinna pris för våra weird minds. Det var jättetrevligt och det är sådana kvällar som gör att jag inte alls vill tillbaka till öknen, utan stanna kvar hemma och verkligen försöka "göra mer" sånt. Ut och äta med vänner på vardagar, verkligen satsa på att ses och umgås mer.

Igår kom Jeppe hit, vi kollade på roligheter, åkte till Skärholmen och handlade (inte många) julklappar sen tillbaka hit och såg 28 weeks later. Alltså, den öppningsscenen kan vara den jobbigaste någonsin. That's why I love it!



Idag kommer alla Micskisar från alla hörn, nästan. Det ska bli kul att alla kommer hit för att fira jul :) och jag får äntligen träffa vovve-Max! Självklart Emmas höjdpunkt ;) Det har storstädats här hemma och nästa projekt blir att sortera mina smycken. Låter enkelt? Det är inte enkelt, jag har lyckats samla på mig massa skit som en ekorre som samlar ekollon. Suck. But it has to be done.

Vilka tråkiga inlägg det blir!!!!!

Snö

Här är det snö snö snö och jag känner mig värdelös. Det är inte alls värt att ha semester hemma ensam när alla andra jobbar. Jag gör ingenting, är lat och lite meningslös. Jag borde göra massor men gör ingenting. Är lat. De här veckorna kommer försvinna hur snabbt som helst och jag kommer ha gjort alldeles för lite kul. Suck. Det kanske blir bättre när jul och nyår kommer och folk är lediga men än så länge är jag bara lat och dålig. Gör ju ingenting!!

Nu ska jag städa tills lägenheten skiner...men hur jävla lockande är det att städa? Jag vill shoppa och leka med kompisar och göra roliga saker, men det är så kallt och jobbigt ute........aaaaaaaah.

Utöver att känna mig värdelös så ligger jag sömnlös. Vet inte alls vad jag vill. Har visat intresse för förlängt kontrakt. Det innebär inte att jag får det...och nu när jag är hemma blir det ju svårt än en gång att åka iväg. Vad vill jag? Jag vill våga göra saker och satsa på saker, samtidigt vill jag ju vara hemma på mitt K-holmen. Alltid. Jag vet inte vad jag vill. När jag är i Laayoune trivs jag så gott man kan. Hemma är jag ju hemma, Emma ska ju va hemma. Suck!!

Två liv.

Hemma känns allt som vanligt, och det är väl inte så konstigt. Jag har ju faktiskt bara varit borta i 3 månader. Det som är konstigt är väl att jag på denna tid hunnit skaffa ett till liv i Laayoune. Det har känts som ett fake-liv när jag varit där, men nu när jag är hemma känns det väldigt riktigt. Inte så att det här är mitt fake-liv, för det är det ju inte, det här är ju mitt vanliga liv, men eftersom jag inte "gör" något här blir det väldigt bakvänt.

Hur som helst har jag det bra här, jag sitter inte ensam och häckar så mycket utan har hunnit träffa ganska många. Får aktivt göra saker så semestern inte bara försvinner framför Days of our Lives, som jag hann med lite av imorse, innan Oprah och Justin Bieber som är väldigt gullig!!

Ikväll blir det öl med Kara, jag åt lunch med Anna och hann glögga med Lyhre. Lyckat!

Ja, det är ju snö och kallt men hemma är ju bäst så nu har jag second thoughts about El Aaiun och förlängning av kontrakt...suck. Samtidigt vill man vara en sån som vågar och satsar och inte är rädd.

Man ångrar det man inte gör, eller hur?

Hemma

Hemma i snön och kylan. Det är så skönt och jättekonstigt. Alltså, det är super att va hemma, få träffa Peter, familjen, alla kompisar...men det är så skumt att va hemma på semester? Det känns som att man borde ha något att göra, men nej? Har jobb med mig, men tar tag i det senare...

Jag har typ bestämt mig att jag visst vill vara kvar längre i öknen...men det är ju fortfarande osäkert allt. Men det är också skumt. Att vilja förlänga kontraktet? Det är ju Laayoune, inte hemma. Det är bra folk, men inte "my peeps". Det är bra väder fine, kul jobb ja, och ok, alternativet är arbestlös...men det är ändå skumt. Jag tror jag trivs. Självklart saknar jag allt och alla och Peter här. Men det är nog bra för framtiden? Taking one for my own team?

Ja ja, vi får se. Men hemma är kul och kallt som in i sjutton. Och självmordsbombare :S
Jag har väl inget att skriva egentligen. Lägger pärlplattor, fortsätter med det istället.

Ursäkta röran.

Onsdag kom Linda. Hon körde en Emma och lämnade sitt baggage i Casablanca. Vi åkte hem till mig och drack rosé och gick till al Massira hotellet och åt. Lång resa så tidig kväll.

Torsdag var happy UN AIDS day, UNV day och happy hour. Linda fick en briefing av Diek om MACCen och vi gled runt och hälsade på folk. Kvällen blev väl i stort sett a great success, jag dansade mig svettig som aldrig förr. Vi fortsatte kvällen efter mycket mycket dans (arab-dans battle till exempel, bra eller dålig idé om man är svennebanan?) hemma hos Mike, även om man innan vet att efterfest hos Mike är en dålig idé. Så sent blev det inte, men trötta var vi.

Fredag hade vi en MACC-middag vilket innebär gruppen på fem, Carmen (Charlie Delta honorary MACC member), Mike bara för att han är cool och såklart Linda. Kvällen sammanfattas med tonårsmusik, Waka Waka på mitt soffbord, Linda visar hur man på bästa sett "drop it like it's hot" och vi dansade med stolar. Britney, yes please. Vi korade Fabio till Captain Mineaschon och gav han en cape som han sprang runt med. Lyckat, I would say so. Frågar man Linda håller hon nog med.

Lördag blev Tarouma-standdag. Vi åkte ut med Navid och Carmen, träffade på ett par kollegor med hunden Snowy som dubblats i storlek. Mysig dag med sol, sol, sol och mat. Inget bad då vi inte hade badkläder. Kvällen var lugn, men vi hann med en hel del fniss innan vi somnade.

Söndag blev stranddag nummer två. Linda och jag gick till slaktare, handlade kött (vad för kött är fortfarande lite oklart), marinerade och var ällmänt coola, sen blev vi upphämtade av Navid som blev dagens grillmästare. På väg ut fick vi hoppa i sanddyner och på stranden blev det väl ett och annat glädjeskutt. Vi hade med shesha och hade det bra. Mike dök upp trött efter en "tuff helg" och tog över grillmästeriet. Vi hade gjort upp middagsplaner med captain Mineaschon hos mig, så Navid åkte hem och fixade lite innan, Mike körde oss alldeles för fort, och sen blev det min första attempt att matlagning hemma. Som tur var gjorde Linda det mesta.

Måndag var öken-helikopter-minebusters-Tifariti dag. A.k.a. awesome day! Känner mig lite för cool för mitt eget bästa.

Tisdag åkte Linda hem. Eller, ja hon försökte men det har tagit lite längre än väntat. Sad bunny. Fick trösta mig med att ha folk på besök. Otippade gänget Carmen, Mattia, Tania, Jose the killer och jag käkade pizza hemma hos mig och det var väl okej. Inte overload med fun men efter det att alla gått utom Carmen hade vi en trevlig för sen kväll med underbara samtal. Underbara Carmen, hon är en ängel.

Onsdag stack jag och Carmen hem till Borys, sen hem till en Dennis och sen blev det film hos Mike. Inget direkt superspännande, just another day in paradise. Ikväll är min sista kväll innan Sverige. Nja, eller min sista natt här i VS. Las Palmas imorgon, sen måste jag lista ut hur jag tar mig till flygplatsen vid fyra på morgonen!? Hates this. Och väl i Barca har jag 55 minuter mellan flighter. Ehm, håll tummar och tår. Please!? Vill hem nu. Även om jag igen måste konstatera min säkra död i kylan, då jag fryser i jacka här fast temperaturen börjar på en 2a.

Nu i Las Palmas, trodde flyget skulle krascha på väg in till landningen. Jobbigt, som fan. Skakade i 15 minuter efter...planet tog en riktig nosedive in mot banan lite för snabbt och får lågt. Piloten (höll på att skriva "han" men det vet vi ju inte? How very gender-retarded of me.) hann räta upp planet typ 1.5m över marken. Thank you!

Nu bums i säng, taxi hämtar mig 03.30. Lycka.
Snart Sverige. Shit. Kärlek.

Linda

kom, hon såg, hon segrade.

Helgen har varit fylld av roliga saker som jag måste återkomma till vid tillfälle, typ imorgon. Vi har krönat Captain Mineaschon, druckit caipirinhas, dansat hur mycket som helst och flugit helikopter. Lekt på sanddynor, grillat, ätit kamel, varit coola.

En bild på coolheten:

Lycka

Jag kommer hem den 11e december. (Inshallah)
Det ska bli obeskrivligt skönt med en paus från det här och få träffa alla igen.
Lycka.

En lista

Jag har inte gjort en "rolig" lista på år och dag, so here it goes.

Saker jag vill äta när jag kommer hem:
-McDonald's hamburgare
-Sushi, tills jag dör
-Kebabrulle från Fleminggatan
-Torrt ris med kycklingklubba, chilisås och grekisk sallad från Hemköp.
-Julskinka. Julmust. Julgodis. Julallt.

Fan vad trist det här blev.
Lägger ner. Jag fördriver bara tiden för jag är för oambitiös med det jag borde göra. 4h8min innan deadline på en 20h uppgift som jag gjort nada på. Shoot me.

snart.snart.snart.snart.snart.

Snart är ett skitskumt ord. Verkligen. Men snart kommer jag hem...tjohej vad jag längtar. Kommer ta med mig jobbet hem till snön, men det känns helt okej! 4 veckor hemma. Med alla er! Längtalängtalängta!!

Igår så åkte jag och Penelope från Landmine Action ut med Teddy (UNHCR) och Navid (FN) ut till sanddynerna vid kusten. Jag fick nästan krupp när jag klev ur och såg alla snäckor. Inte små trasiga saker, utan stora som jag vet inte vad....!! Jag har tydligen en tendens att bli lite too excited över småsaker. Men det här var ju stora saker så det var nog okej ;-)

Navid är en till sån där Borys-typ. Snäll, genuin och smart. Han är UN Volunteer och har fastnat här i Laayoune för ingen mission vill anställa honom pga hans nationalitet, så nu försöker han hitta hem igen och få ett bra jobb på FN i Kabul. Har han tur får han åka hem igen efter nyår. Synd för oss andra här, han är en snäl själ. Skrattar jämt och sjunger massa Bollywood :P

Här är några bilder från "utflykten":

For you!

För de är ju så galet bra.

När uppskattning blir patetiskt.

Med risk för att låta som en självupptagen idiot....det finns en gräns när komplimanger och uppskattning övergår till något lite smått desperat och patetiskt. Det finns FÖR FÅ tjejer här, ja, det har jag sagt förut. Det finns för få unga tjejer, trevliga och snygga tjejer, sociala tjejer. I brist på det här blir jag den. Det klart det är kul att folk gillar att umgås med en men när det blir en tävling om vem som får dansa med en eller när de ska ta kort på mig blir det ju nästan lite töntigt. Vad får folk energi ifrån. Jag ska lägga ner att vara social och bli en gnällkärring istället. På något sätt får all konstig uppmärksamhet en att känna sig ännu mer ensam, hur det går ihop vet jag inte. Men vad tror folk egentligen?

Jag kommer ihåg hur jag kunde tycka det var jobbigt att aldrig få uppmärksamhet hemma när man var ute, som om jag hade "gift med barn och villa"-stämplat i pannan på mig, men det ska bli skönt att komma hem och vara sådär tråk-average i land med riktigt snygga människor så ingen lägger märke till mig.

Idag i bilder:




(1st Saharan Armoured Regiment har tank-battle...)

Dagis igen.

Hela veckan har varit deppig och konstig med en jobbig blandning av förvirrad och ändå rolig. Peders bortgång sitter liksom i mig men jag tror inte jag riktigt fattar. Det är svårt att ta till sig och förstå. Speciellt här nerifrån Sahara. Allt känns väldigt främmande.

Chefen pratar om mitt kontrakt, hur vill jag göra? Hur vill jag göra? Kan liksom inte ta till mig det heller. Jobbet går bra, det är roligt men jag börjar stressa över tiden. Det är jobbigt! Men skoj. Jag vill hem och träffa alla mina fina men jag vill bli klar med jobbet också. Det är lite "pressure's on" nu.

Igår hade vi middag hos Diek. En tjej från London och Landmine Action är här på besök och vi hade middag med avdelningen. Under lunchen på jobbet försökte ett gäng buda in sig och till slut blev det lite konstig stämning. Folk pratar om vår sammanhållning och vill vara med och ha roligt. Väl hos Diek bjöd vi in några fler och hela middagen blev väldigt lyckad.

Efter alla gått så ville Diek ha ett lite allvarligt snack med oss. Tydligen, på gott och ont, är hela jobbet avundsjuka på vår avdelning, vår sammanhållning, hur kul vi har det osv. Det går massa skitsnack runt på jobbet, om oss alla, i grupp, rykten, mm. Det är ju trist att höra...samtidigt är det lite patetiskt om folk inte har bättre saker för sig. Det hjälper inte att vi är unga, sociala och har väldigt kul. Samtidigt får man väl ta till sig det som en komplimang, the big minurso chef har sagt till Diek att vi är den bästa och mest professionella avdelningen han har. Det är kul. Men hela grejen är ju töntig. Diek bad oss ignorera det hela men vara medvetna om att det kommer bli värre. Suck. Att vuxna människor inte kan växa upp??

Jag drar till stranden istället.

Här är allt som vanligt

För det har cheferna bestämt nu :)

Jobbet flyter på, det kanske inte är hurra-roligt att vara tillbaka här men det funkar. Fick lite sällskap hos mig igår, satt kvar på jobbet och drack ett par öl idag och imorgon ska vi har surprise-middag för chefen som fyller år. Det är bra. Till helgen blir det, hoppas jag, stranden och bbq eller helg-utflykt till Nayla, ett ställe lite norrut vid kusten. Det gäller att hålla sig sysselsatt!

Ikväll ska jag ta det lugnt och kolla på serier kanske. Sova i tid? Gått omkring med små-ångest idag, det är nog bara för jag fick mersmak på riktig civilisation på Gran Canaria.....

"Uhm, I think we're living in a retirement home"

Det blev en riktig pensionärshelg på Gran Canaria. Vi gick upp alldeles för tidigt, somnade alldeles för tidigt och spenderade den större delen av tiden i horisontellt läge. Dock shoppade vi rejält bra också. Vi försökte på det här med utekväll och visst hade vi kul, men jag känner mig gammal. Hela dagen efter gick jag runt som en efterbliven sengångare.

Playa del Ingles är väl kanske inte någon riktig höjdare (enligt mig) men jag har njutit av att bara få gå runt utan hassle. Så så skönt! Vi har haft det bra, det har varit kul att få träffa Helena, att få prata med henne om sånt jag inte får prata om här, att få släppa allt skit i Laayoune och bara fått vara. Vi har inte hängt bara jag och Helena så här på länge...bara det var väldigt skönt! Kollade precis igenom kameran, bilderna är hemska så ni får inte se!!

Att vara tillbaka i Laayoune är väl inte det mest upphetsande man kan tänka sig. Men tydligen är saker och ting back to normal nu, så imorgon kan jag gå till jobbet. Peter-plutt kommer nog inte och hälsar på nu innan jul, han skulle ju komma nu på torsdag, men efter allt skit här och med tanke på att jag kommer hem om mindre än en månad så bokar vi nog om biljetten till i februari eller något. Linda kommer ju om en dryg vecka. Måste planera in Tifariti-besök och helikopter-tur!!

Jaja, jag lever och har fått äta sushi, ost och massa annat jag längtat efter. Får inte klaga..! :D

MACCen och lite annat halvkul.

Och hur söta är inte mina kollegor på mitt kontor....se hur hårt alla jobbar precis när jag fotar. Eller pratar i telefon i alla fall.

Mine Action Coordination Centre, minus the boss.

Det saknades lite bilder, så här är några från resan till Tindouf. Eller hem från Tindouf. Det är ju inget nytt, really, bara mer öken.

Desert flying

Desert driving.

Desert Team Site-dog.

LasPalmasLasPalmasLasPalmasLasPalmas

Om jag inte får åka imorgon due to whatever reason är det mig folk borde vara rädda för.......

Jag har nått min öken-gräns. Mer än 9 veckor i öknen är ohälsosamt in more than one way. Jag måste bort bort. Bort från radiosprak och husarrest och oroligheter och sand och kläder och folk som stirrar och stenkastning och getter i grannhuset. Måste till Europa och osten. Nu nu nu!!

Gran Canaria, here I come.
Sökte på hotels.se, tog det försa bästa och bokade (eller Helena bokade). Frukost ingår och det finns pool och strand. Resten är sekundärt. Lätt.


Alla, håll tummarna att folk håller sig i skinnet...i alla fall till efter klockan 13.15 imorgon.

En till "första"

Kort om helgen. Vi åkte i torsdags till Tindouf (tack tack doktorn för att jag inte länge behöver vara flygrädd!) för att ha en workshop om mine risk education på fredagen. Resan gick bra, Tindouf är väl kanske inte världens mest happening plats, men vi såg inte mycket mer än insidan av vår FN liaison office där heller. Från flygplatsen dit fick vi militäreskort. My first.

Fredagen gick bra, folk kom från flera olika ngo's för att presentera sina projekt och liknande. Under lördagen skulle vi egentligen hälsa på ett av flyktinglägren med saharier som ligger utanför Tindouf, men, igen, på grund av säkerhetsläget och oroligheter (suck), så kunde vi inte åka dit. Istället hängde vi kvar på FN-basen och jag och chefen passade på att bli matförgiftade. Lördag natt hamnar lätt på en oförglömlig lista, tyvärr inte över roliga nätter. Jag har en tendens att överdriva ibland, men jag trodde jag skulle dö. Slog nog någon form av turer-till-toan rekord.

Söndagen tillbringades i sängen, döende, och idag flög vi hem! Hem. Haha. Laayoune, the big city. Skönt att komma tillbaka, samtidigt är jag rejält less på att inte veta vad som händer! Jag oroar mig inte det minsta förrän säkrhetsläget höjs. Så länge jag kommer på flyget till Las Palmas på onsdag är jag nöjd. Jag ska hitta första bästa affär på flygplatsen där och köpa och käka upp en hel jäkla salami. Sen ska jag gå runt på stan, stranden, ön (eller vart man nu går runt) och njuta av att inte en själ lägger märke till mig. Jag ska ha på mig kjol och linne. Jag ska dricka drinkar och sola och shoppa och skita i allt skit som händer i öknen...i alla fall under 4 dagar. Heaven!

Inga fler happy hours

For now. Vilket inte gör mig så mycket, jag och hela mine action shoppade loss på tax freen inför Tindouf-resan imorgon. Blir en (förhoppningsvis) lugn-ish helg i öknen. Här är virrvarr och småkaos. Ingen vet något, eller så säger folk inget, rykten sprids och man vet inte vad som gäller eller in eller ut. Jag har mina personal protectors, ett helt gäng ;-) jag kan känna mig säker. Är det något har vi radio med oss överallt nu. Som vi egentligen alltid ska ha. Jag vill inte att något ska hända, but what if I just once could use my callsign?

Vi får väl hålla tummarna att det här har blåst över när vår resa är klar, på måndag. Annars kanske vi fastnar i Tindouf, hemska tanke. Så mycket vin köpte jag ju inte!

Har man lust att kolla finns massa jobbiga youtube-videor uppe med kravallerna, man kan nog söka på Laayoune eller något, sortera på datum. Vissa visar saker vi absolut inte får höra något om, jag kan tyvärr inte säga att det känns bättre. Men, life goes on. To Tindouf!!

Nämen

The sleepy town of Laayoune har vaknat. Idag var det lugnare än igår, mest hela dagen. Först när vi var på väg att packa ihop för dagen märkte vi lite och fick även höra att det hände saker runt på stan. Folk får inte köra i FN-bilar men jag fick gå hem, eskorterad av en vakt. Här är det lugnt, såvitt jag märker i alla fall. Svårt att veta exakt vad som händer med tanke på att man inte vet vart ifrån media kommer med sina historier. Finns lite info här. Imorgon stannar jag hemma om jag inte hör något annat. Inte som idag när jag och G dök upp på jobbet och gjorde bossen ganska rejält sur. Han visste inte att vi var på väg och ja, det hade kunnat sluta illa om något hänt antar jag. Men det verkade lugnt nog.

Jag ska sluta googla nyheter, gilla läget och inte oroa mig förrän någon höjer säkerhetsläget! Imorgon får jag väl i värsta fall häcka hemma och förbereda inför vår Mine Risk Education workshop i Tindouf till helgen. Jag vet inte exakt vad jag ska prata om, men prata ska jag. Läskigt, men kul att få träffa lite olika NGOs och folk som jobbar med det här :) Även intressant att få besöka flyktinglägren, om vi nu kommer blir insläppta.

Det händer grejer.

Vill ni läsa om det kan ni göra det bland annat på följande sidor :) Finns även på svd.se och text tv. Finns inte så mycket information, själv har jag fått mer info från de här artiklarna än från jobbet.

Demotix

BBC

Bra att veta: FN har varit vaktat som ett fort. Nu ska vi stanna hemma och inte gå ut, hoppas bara man kan ta sig till jobbet imorgon, känns alltid bättre att vara flera...

Helgen som varit

I helgen har jag fått sova. Och inte. Skulle jobba i lördags, fick samtal runt lunch av Mike som ville till stranden och grilla. Eftersom det lät mkt roligare än att jobba så hakade jag på. Jag visste att Borys skulle vara där, så vi hittade dom och kraschade deras party. Jag badade tre gånger och vattnet var helt underbart! Jag hade en trevlig dag, fick psykbryt på kvällen och var lite ledsen, med det gick över.

Igår var jag på trevlig födelsedagslunch hos en supermysig Helen från Ghana. Hon hade lagat Ghanesisk (???) mat och jag och Ginevra hade köpt med oss en jättefin tårta (bageri-tårta för typ 20 pers och 90kr, helt stört). På kvällen igår skulle vi på avskedmiddag för vår military operations officer som åker hem till Egypten imorgon. Det gick rykten om oroligheter på stan, men vi hamnade till slut på hotellet och åt god mat, tyvärr håll jag på att somna stående så det blev en tidig kväll.

Annars är det inget nytt. Eller massor. Men jag återkommer :)

Lazy

Sitter hemma och undrar om jag ska till stranden, till jobbet, till mataffärer, laga mat, träna eller plugga. Skitjobbigt. Igår kväll dök det inte upp överdrivet med folk till filmen, men det var trevligt ändå. Sen direkt efter stack alla hem och jag har, igen, lyckats sova nästan 8h! Score.

Jag sitter och letar hotell på Gran Canaria, men vet inte riktigt vad jag har för krav. Hotellfrukost vore ju inte dumt, inte heller pool. Internet? Man tar väl inte med sig laptop? Eller? Jag har en miljard saker jag vill köpa. Förutom massa mat vill jag överdrivet mycket handla flickiga väskor, skor och klänningar. Dumma Laayoune, känner mig som en ökenråtta, I'm in need of uppiffning!

Karin skickade mig länk till den här bilden idag, den är för bra för att inte dela med sig. KAN vara det roligaste jag sett...

Blubb.

Jag har hittils inte haft mycket att säga om vädret, ibland ashett och ibland lite småkyligt och ibland värmefläkt-vindar. Allt det där är okej!! Det som inte är okej måste ju vara nu. Har blitt varnad, men helvete! Det blåser ju sandstorm! Som en dimma av sand, överallt! Man får sand i näsan, i ögonen, i kläderna, skorna, överalllllt!! Jag hatar sand!!!!! Så här är tydligen "vintern" här. Kul. Tack.

Jag har sovit inatt. Och vaknat. Men totalt har jag nog fått nästan ca 8 h sömn!
Ikväll ska vi ha filmkväll på jobbet, ska se The Visitor som jag sett redan men verkligen gillar. Annars är allt strålande. Livet leker. Inte. Det är upp och ner, som en jäkla berg-och-dalbana. Haha. Fnittrig och gråtig om vartannat.

Just barely.

Jag har nog aldrig varit så här trött. Går sönder. Måste försöka få en natt riktig sömn utan mardrömmar, jobbiga grannar eller annat som väcker. Annars håller det inte länge till...

Teenage wasteland

Igår hade vi ytterligare en trevlig kväll. Jag har hittat en lösning på alkoholkonsumtionen. Man dricker så långsamt att man till slut ligger två-tre öl efter alla andra. Då blir folk till slut så irriterade på en så de tar de öl man inte druckit och dricker upp dem :) Det löser i alla fall mina problem!

Ett annat problem här nere är skitsnacket. Det är ju skitsnack överallt. Om alla. Så är det nog på de flesta sådana här posteringar men här är det ännu mindre och färre människor och ja, man får tåla det. G som jag jobbar med råkade ut för det i somras, nu är det min tur. Problemet är att alla inte kommer från samma förhållanden som vi hemma gör. Hemma är det inte någon som ifrågasätter om man har killkompisar och folk här tror automatiskt att om man umgås med någon av motsatt kön så är det något mer. Tydlgen hade folk sagt dumma saker om Mattia när han skjutsade hem mig igårkväll har jag fått höra nu. Skittöntigt, irriterande och jag blir lite ledsen. Jag är glad att jag nu hittat några att umgås med, och om då någon råkar vara kille så ska det bli prat. Jag bryr mig inte. Men suck. Att folk orkar. Dock kan Ginevra umgås med italienarna utan snack, för hon själv är italienare. Det finns ju inga svenskar. Och även de hade ju varit killar om det fanns. Man är alltså körd hur man än gör. Det roliga är att de som snackar är inte skvallerkärringar som skulle gissa, utan andra killar. Mattia sa att det var pga avundsjuka men igen, orka? Det finns väl en anledning man inte är kompis med just de killarna.....

Förutom det hade vi ganska trevligt igår. Idag är det sista kvällen i Laayoune för en annan italienare, Antonio, som blir ivägskickad t öknen imorgon efter en liten incident här. Ikväll ska jag ta en cola, le och ignorera idioter och sen hem och sova!

Jag saknar min hjärna

Ja, nu vet jag i alla fall var det crappy humöret kommer ifrån. Jag kommer dö om jag fortsätter sova så här dåligt. I natt vaknade jag nästa varje timme. Och igår var den första dagen jag verkligen la mig i tid!! Jag är nästan lite gråtfärdig. Orkar inte. Kan inte tänka.

Jag vet inte vad jag ska skriva om....jag letade döskallar i öknen och åt kamel och sjöng karaoke i söndags. Igår löste sig en stor del av mina jobbproblem. Tror jag. Sen åt jag fiskgratäng hemma hos en svensk lastbilschaufför. Otippat? Jag lyckades ta mig i taxi hem till honom även om jag och de i bilen inte kunde kommunicera ens lite. Lyckades gå hem därifrån utan att bli mördad. Ja, jag vet inte. Idag har jag tappat intresset för det mesta. Hoppas verkligen jag lyckas boka biljetterna till Las Palmas idag, då har jag någonting att se fram emot...att kunna slappna av på riktigt. Längtar.

Annars är det inget speciellt spännande att rapportera. Det är kallt. Nästan neråt 20 eller i alla fall 25 grader. Hate me...! Ikväll gym sen ska vi testa en ny italiensk restaurang, jag, Ginevra och ett par till. Imorgon är onsdag, om ni inte visste det.

Men ja, idag fyller världens bästa Daniela ÅTTA år. Det är ju helt galet!! Stora tjejen...!! Huge Happy Birthday Daniela ♥

Jag blir så less.

På inkompetens. SUCK.

Idag var den första dagen jag kan säga att jag gillar VS.

Idag hade vi (en till) strand-grillfest. Lite samma gäng, lite nytt gäng. Idag kan jag ärligt säga att jag tror jag trivs här. Eller så har jag någonstans fattat att gå omkring och bara sakna är psykiskt påfrestande, mentalt utmattande och fysiskt smärtsamt och helt enkelt får gilla läget och ha så bra jag kan. Idag gick det bra.

Det är helt ointressant att beskriva folk ni inte träffat här i detalj, men det finns ett fåtal här som jag kan räkna in med er där hemma...som sådana här underbara, jättefina människor. En av dom ska flytta till Haiti om ett par veckor och det suger verkligen. En fin, fin själ.

Hur som helst finns inget bättre än havet, vare sig det är havet här eller hemma och idag har jag fått titta mycket på havet. Lyssnat på bra musik, ätit mycket av god mat och haft fint sällskap. All in all är de här stranddagarna bra för själen.

Imorgon har jag så mycket planer att jag vill stanna hemma och inte svara i telefon. Jag kommer inte ens ihåg allt.

Dagens bilder:

En till helg

En till helg här nere, veckorna går ju i alla fall även om jag fortfarande har massor med strul med jobbet. Det borde hinna lösa sig och jag borde kunna göra någonting bra.

Igår kväll fick jag sällskap av Mattia här hemma, han gjorde popcorn och vi kollade på roliga filmer. Alltså, det finns jätte många trevliga, det är jätteskönt att äntligen skaffa kompisar som man kan umgås med på riktigt och så, men det gör egentligen att jag saknar alla hemma mer. Skumt kanske.

Jag har fortfarande knappt lyckats få en hel natts sömn. Vaknar av grannarnas högljudda musik, att det för varmt, för kallt, osv. Suck. Jaja, jag ska iväg om någon timme till stranden. Då hoppas kunna sova lite i solen kanske? Imorgon ska jag sova ut!!

Titta så fin

liten minflagga jag fick idag :)

Det blev sång. Det blev dans. Det blev shots.

Jag kan i alla fall stoltsera med att jag och en kompis från UNHCR fick högsta score på karaoken. Dock troligtvis tack vare honom och inte mig. Jag borde hållit mig till en låt, när jag stod och sjöng "girls just wanna have fun" visste jag nog att jag egentligen borde hoppat det.

Det var en jättelyckad happy hour / karaoke kväll om man bortser från tjejgänget som insisterade på att butcher songs som från början är jobbiga att lyssna på som Mariah Carey och Celine Dion. För en gångs skull så var det ett relativt stort gäng med tjejer kvar så det var en bra könsfördelning!

Nu har jag nyss ätit lunch hemma hos chefen. Ikväll är min plan mer eller mindre : soffa! Sen om jag sitter själv och kollar serier eller får sällskap och ser film istället återstår att se.

Ojsis.

Klockan är bara typ 23.00 men jag har hunnit med allt från karaoke till politiska diskussioner till shots och salsadans med militärer från Honduras. Och måste ju då tillägga: hur skönt med folk som kan dansa på riktigt!? Blitt bjuden på fester och fått utskällning för jag inte dykt upp på tidigare fester, "we told them to invite you!". Fått sjunga och dansa och kan nu knappt stava. Det här tar tid....

Imorgon kommer jag vara trötter, like really! Sen blir det lunch hos chefen (hoppas utan alkohol), kanske filmkväll med Italien, lördag gym, hårddisk-dejt och Italien-kväll, söndag grill på strand och sen fest hos Sudan. Någonstans emellan gym!? Sömn! Chat!!!!

Emma ♥ Zoe Razz.

La la la

Idag är torsdag och jag har nästan sovit en hel natt. I början/mitten på november ska jag och mine action-kontoret åka till Tindouf i Algeriet på möten och det kanske blir aktuellt för mig att presentera hur man bäst kan arbeta med databaser och IMSMA och massa saker som får mig att bli yr, matt och lite illamående.....samtidigt är det skitkul att få följa med till Tindouf och träffa de olika NGOs som är med och arbetar med det här.

Ikväll är det happy hour som vanligt, lite senare karaoke-kväll. Jag ska inte sjunga nej. Det finns nog nästan ingenting som generar sådan dagen-efter ångest som karaoke, även om jag älskar det. Jag kan inte sjunga och jag borde inte försöka inför publik...om det inte kanske finns Elvis. Nej! Inte sjunga!

Usch, återkommer med morgondagens karaoke-ångest :P

Tjo.

Gårdagens lugna hemmakväll blev en tequila-shottande, danskväll med mycket sång. När de sparkade ut oss från vår kafeteria vid 22.00 så fortsatte festen hemma hos chefen, hans vardagsrum blev dansgolv där allt från headbangande och dans med fläkt pågick! Tyvärr var det så kul så jag hamnade i säng först runt 02.30 och ville skjuta mig lite i huvudet när jag vaknade 06.45. Efter småångest och bakishuvud fick jag till slut i mig nog med kaffe, juice och lite bröd och mår nu bättre än jag ser ut. Imorgon är det happy hour med karaoke. Lite ångest redan. Har lovat sjunga en jäkla massa. Hoppas all tequila igår raderade allas minne av mina löften!

Jag vet inte riktigt om man ska skriva om sånt som händer i landet, men det händer i alla fall lite saker. Ingenting jag tror jag måste oroa mig över, men man märker lite att läget är annorlunda än när jag kom, bara på några veckor. Man kan läsa på demotix.com lite om det som händer om någon är intresserad, det är bara att söka på "Laayoune". Det svåraste här är att vara medveten om att precis all media är vinklad åt något håll och ingenting är helt neutralt, allting är otroligt politiskt laddat och man vet inte riktigt vad som hela sanningen. Det gäller även det som skrivs hemma i Sverige om det här.

Anyways, idag är det Håkan Hellström och Danny som gör min dag bra. Eller, Danny får mig att nörddansa vid min dator och Håkan-älsklingen får mig att sakna hemma massor. Han är ju så bra och fin!

Åh, och Jeppe, om du läser det här har jag en hårddisk-dejt i helgen med en amerikan som lovat mig "Once More With Feeling"!!!! THE JOY!

Idag har jag haft en fin dag.

Gymmet var väl inte som hemma, men det var rent och de hade i alla fall ett fungerande och bra löpband, ett urval av alla maskiner man vill ha och enbart för kvinnor (score!). Ginevra tipsade mig om att alltid gå mer iPod i öronen när man är ute på gatorna...ett väldigt bra tips! Svettiga jag gick hem utan att märka någonting bakom mina solglasögon :) Slapp alla jobbiga kommentarer och blickar.

Efter dusch och ombyte blev jag hämtat av Mattia, min favvomilitär, och skjutsad till Ginevras lägenhet där de båda italienarna lagade mat åt mig medan jag satt och och drack vin, åt oliver, salami & ost och kollade på. God mat och även om sällskapet halkar in på italienska ganska ofta gör det ingenting; det är som med alla "ryssarna", en egen liten serie att kolla på utan att fatta ett dyft!

Mattia, som alla militärerna här nere, jobbar 7 dagar i veckan men hade fått eftermiddagen ledig så vi bestämde oss för en till tur till stranden (igen). Vi åkte ganska sent så jag slapp i alla fall bränna mig igen! Jag fick till den där kramen jag tjatat om, även om den mest var elak från en blöt, nybadad Mattia. Jag får väl vänta på Helena, Peter eller Linda för att få riktiga kramar!

Nu hade jag hoppats på lite chat med Peter, men han är ingenstans här på internet så jag får väl nöja mig med det här inlägget. Härnäst på kvällens schema: pizza, handla mat, iväg till marknaden!

All in all, en väldigt icke-ensam dag. Jag gillar mina nya italienska kompisar :) Nu måste jag bara hitta en kamel så jag och Ginevra kan rida iväg i solnedgången ihop!

Dagens strandbild.

Breathe with me

I love having Hani's music here with me. It makes me feel at home. It also makes me feel awesome. Just simply because I have awesome, talented friends.
♥

Äntligen

Nu ska jag iväg till gymmet. Det ska bli sjukt skönt faktiskt. Jag känner mig som en degig överjäst hög. Allt jag äter här är en blandning av ingenting eller skit.

Nu jävlar!

Stranden

Vi, mine action, spenderade hela dagen på stranden idag. Vi grillade och tog det lugnt. Till förrätt åt vi grillad kyckling, till förrätt nummer två åt vi kafta och till huvudrätt enorma köttbitar. Vi åt nog med mat för ett kompani! Det blåste skitmycket och dum som jag är tror jag ju inte att jag kan bli bränd. Men vet ni? Det kan jag. Halva Emma är nu väldigt mycket rödare på högra sidan. Till och med högra sidan av näsan är bränd. Ser ju asdumt ut, men är man så dum så är man.

Förutom min huvudvärk som är inne på sin 4e dag nu hade vi väldigt trevligt. Av en slump kom en kille och hans tjej, också båda från Minurso, förbi på promenad. Med sig hade de sin 8 veckor gamla valp, på pricken lik Bolt. Jag blev glad!

Imorgon är vi lediga och jag ska förhoppningsvis äntligen iväg till gymmet! Jag vet inte vart det ligger men det är tydligen både ganska fint och dyrt. Hela 130 kr i månaden typ. Ikväll hoppas jag kunna sova okej, jag har knaprat alvedon, panodil och druckit resorb som en tok i flera dagar och inte kunnat sova tack vare den här huvudvärken. Precis i skrivande stund är den okej och jag kanske bara borde ta vara på det och gå och lägga mig? Eller så är jag uppe lite till och kollar på Glee...

Nostalgi

Jag har så många fina minnen. Av så mycket. Man borde verkligen vara mer tacksam över allt...

Jag känner mig tacksam ganska ofta, över mycket. Ett litet urval:

UN Day

Tack FN för att du fyller år så jag får en långhelg...

Glee

är ju så sjukt bra. Tack Sissi för tvshack!! Även om jag sitter och bölar :P dumma amerikanska serier som gör så!

En kompis till mig

brukar lägga upp länkar på sin twitter med gratis musik man kan ladda hem. Oftast skumt och konstigt. Okej, jag kunde bara lyssna på typ två låtar här för jag blev så töntig och gråtfärdig, vilket kan vara mitt humör som spökar, men den här gången gillade jag verkligen han tips. Lyssna? "I will follow", så fin!

MEN SUCK!

Jag hatar hormoner. Det måste ju vara hormoner? Jag trodde igår att idag skulle vara bättre, men idag är en hemsk dag. Jag känner mig nere och ledsen och deppig. Jag skulle kunna ge ett finger för en "allt kommer bli bra"-kram. Jag vill också vara med och älska/klaga/chockas över första snön, bli arg på SL som inte kommer funka, bli blöt om fötterna i mina Converse, bli röd om näsan, inte ens reflektera över självklarheter som kramar.

Låter fjantigt, och troligtvis väldigt bortskämt, men jag är van vid fysisk kontakt. Jag kramar gärna och ofta på mina kompisar, min familj, min Peter. Jag har tur som har många kompisar som också kramar på mig tillbaka. Jag myser med mina katter, jag pussar på dom och somnar med dom. Jag är van att dela säng. Det är jobbigare än jag trodde att vara utan sånt här som för mig varit självklart. När jag som nu har en dålig, eller ett par dåliga, dagar och känner mig ensam och deppig är det jättejobbigt att inte kunna få en simpel enkel liten kram. Eller många stora. Det är jobbigt att vara utan närhet, här är allt skaka hand och kalla folk för "sir" (vilket aldrig kommer falla naturligt för mig). Näe. Mer kramar åt folket. Mer kramar åt Emma. Jag tycker ju att alla borde vilja krama på mig, om jag nu är så himla gullig som dom säger.

Jag har fått massa kramar genom msn, tack alla, men vem vill hoppa på ett flyg och komma ner hit?


Jag älskar den här låten mer än jag kan förklara. Lyssna och njut. Jag älskar Olivias röst. ♥

Vackraste staden

Jag har suttit på Google Earth och kollat på Lilla Västerbron. Sen på Ornö, Dalarö skans, skärgården by night, till och med Gävle. Fick sån hemlängtan jag ville gråta. Vidare till Geneve, WMO huset, Bains de Paquis. Jag vill tillbaka till Geneve, fick inte vara där nog. Vågade inte ta mig vidare till Jkt.

Kollar man på Västsahara så hittar man olika nyanser av beige. Sand. I Laayoune kan jag i alla fall navigera mig så pass bra att jag hittar missionen, min grannes bil, hotellen, genvägarna. Det känns faktiskt bra, trodde på fullaste allvar att jag aldrig skulle lära mig hitta här. Mest för allt är SAMMA jävla laxrosa färg. Men nu kan jag.

Jag har rest lite i alla fall, men en sak jag kan säga är att man får nog leta länge för att hitta en så vacker stad som Stockholm. Jag älskar Stockholm. Nu känner jag en drös med folk som avskyr Stockholm, Sverige, politiken, byråkratin, vädret, landet, skatterna, folket, osv osv osv och klagar och vill bort.

Jag kan helt och hållet bara disagree. Jag älskar Sverige. Ja, utan att vara läskig Sverige Demokrat eller nationalist. Jag vet att vi, som alla länder, inte alltid funkar till hundra. Jag vet också att mycket funkar sämre på andra platser. I don't care riktigt, jag älskar mitt Stockholm. Jag står stolt för det.

Ikväll har jag haft det roligt. Haft roliga diskussioner, mindre roliga lite mer seriösa om hemskheter, druckit gin och ätit hamburgare. Dansat, lyssnat på waka waka, fått kramar och oj oj vad alla gillar min pappa. Han hann på kort tid bli en liten smålegend och favorit. :-) En kul kväll. Nu dags att sova så jag kan jobbar klart de sista timmarna innan långhelgen. Det kan bli en bra sådan...

Jag saknar er. Visste ni om att ni är finast, ni där hemma? En jag saknar massor ikväll är Anna som jag tvättat lera med, hamnat i de mest overkliga situationer med i Grekland ("I'm not scared, I'm not scared......OK now I am scared!") och saknar väldigt mycket hela tiden. Puss Anna. Puss alla.

...och Anna, alla bilder på oss från Grekland är mer eller mindre muppiga!

Oooh

på tal om ingenting, så har jag en sån fin plan när jag blir svennebanan igen. Jag ska wow-a er allihopa :P

Håll i hatten!

Hmm

Ja, jag vet inte. Jag har kul här, i alla fall till och från. Alltså "hahahahahah"-kul! Och har träffat mängder med fina människor. Men...jag vill vara hemma och kunna prata med kompisar som vill prata, krama dem som vill ha kramar och umgås med resten. Pussa på er alla, liksom- nu och inte om hundra år.

Jag ser fram emot helgen nästan, jag ser fram emot att saker och ting ska lösa sig här på jobbet, jag ser fram emot att ha gjort det här men jag gillar inte att missa allt som händer hemma samtidigt! Suck, låter idiotiskt inser jag lite när jag skriver det.

Nu vill jag på allvar rädda i alla fall en av katterna från sina för tidiga död. Vet vilken till och med, en orange liten en med tjock svans. Jag vill jag vill jag viiill. Men jag KAN inte om jag inte kan ta med mig den hem. What to do?

Blä-dag.

På allvar, nu har de blockat grooveshark från mig, det är en site där man kan lyssna på musik utan att ladda ner, som spotify men utan "programmet". De har blockat med anledning "adult material".......ursäkta!? Jag blir så less.

Utöver det här är jag så less. Så less på att inte fatttttta. Blädag. Verkligen. Inte min favorit, in the line of days, troligtvis någon fin form av pms det här. Nu är det dags för en öl.

Shh Emma

Jag fick sitta tyst under några diskussioner under middagen så jag inte skulle riskera att förolämpa sällskapet. Det är väl bra att man i alla fall är medveten om såna risker, det kan ju bli lite jobbigt annars? Huvudämnena jag höll mig borta från var kvinnosyn i olika religioner...som fanns närvarande vid bordet. Jag kunde ju lätt uttryckt mina fina åsikter egentligen, men jag kan nog komma på liiite "strong" ibland. Kanske som frispråkig, liberal svensk kvinna. Jag vet att det inte alltid uppskattas. Kanske inte alls när man blivit bjuden på middag av någon vars uppfattningar om saker skiljer sig något så enormt från mina egna.

Och ja, vi är alla olika, men ibland önskar man bara att folk kunde uppskatta hur lika vi egentligen är, snopp eller inte.

The highways jammed with broken heroes

on a last chance power driiiive......cuz tramps like us, babyyy we were born to ruuuun!!!

Lite vin, lite hög musik, lite Emma-sång, lite "blocking of lonely thoughts" och kvällen är ju helt okej!!! Jag måste ju erkänna att jag är grymt bra på att blanda musik som inte alls passar ihop i en playlist. Vill man vara lite schizo kan man låna den :) Den är fin, min playlist. Den har även Robert Pattinson...!

Snart ska jag äta får eller lamm eller vad det nu är min militära kollega har planerat för våran mine action-middag.

Today I will be as happy as a bird with a french fry!

Idag är en okej dag tror jag? Grooveshark funkar så jag kan lyssna på musik, har jobb att göra, mår inte längre illa...så ja? Bra dag. Nu när jag ska vara mer positiv till livet :)

Det har spöregnat här, intressant då jag inte visste att det kunde hällregna på det här sättet i öknen. How wrong I was! Mysigt, lite svalare ute och det känns skönt. Fick mail igår om att de ska förflytta alla fina kissekatter från missionen till någon annanstans, vill man ha en ska man kidnappa den innan fredag. Med förflytta menar de nog tyvärr avliva på mer eller mindre humant sätt, även om ingen erkänner det här. Jag vill ju ha allihopa, men det går ju inte. Och om jag inte kan få med mig dem hem sen är det ju ännu värre? Eller?

Funderar på att köpa en tv ändå, är det dumt? Då kan jag ju köpa typ Wii eller något och underhålla mig själv med tennis eller något.

Har man tråkigt så

kan man byta bakgrund och layout hela tiden.

Min finaste present

Måste ju lägga upp en bild på den. Ni måste ju alla få se hur duktig Helen är...

Dumma Spotify

Fick precis lust att sitta hemma och spela hög musik ikväll, men Spotify misstänker att jag är utomlands och vill att jag ska betala. Hmph. Jag vill sjunga högt till Born to Run. Hoppas grooveshark eller något funkar. Eller så kanske jag utav respekt för mina (högljudda) grannar borde vara småtyst och inte störa då man hör ALLT i huset. Jag är ju ingen sångare ;-)

Jag stack till jobbet efter lunch för jag höll på att ångestdö hemma. Hellre sjuk bland folk än ensam. Men jag mår bättre, det gör jag, ett tecken är att jag hungrar ihjäl. Tyvärr har kafeterian "stängt köket" så jag fick inte beställa en macka. Exakt hur den logiken går ihop vet jag ej...

Om jag får veckan att gå, samt jobbet att fungera, kommer jag vara glad. Imorgon har jag en middag med mine action, onsdag vet jag inte (jobba på ångesten hemma) och torsdag happy hour (kan sova gott efter några GT). Fredag halvdag så jag måste få någon att göra något med mig då!! Lördag kväll kommer Ginevra, vi har sagt att söndag har vi fest och måndag BBQ på stranden om vi får allt att gå ihop! Jag hoppas allt blir bättre med Ginevra, stackars flicka vet inte hur mycket jag satsar på att hon ska underhålla mig...eller åtminstone att vi kommer gå bra ihop och hitta på roliga saker! Time will tell :)

Sjukling

Insåg när jag låg och inte kunde sova i natt för jag mådde dåligt att jag måste sluta vara så oglad. Måste ignorera det negativa! Jag ska försöka, men just nu är jag hemma från jobbet för jag var uppe och spydde i natt och i morse. Svårt att ignorera, mår inte så jättekul.

wait for it...

Kvällens deppinlägg.

Jag vet inte varför det är så svårt för mig att vara ensam. För bara några år sedan hade jag stora problem med att sova själv. Fick panik och var bombsäker på att någon skulle komma in och mörda mig typ. Helt irrationellt så klart, och efter ganska många år och massa ensamma nätter har det gått över. Det har gått över så pass att jag kunde plugga i Gävle, praktisera i Geneve och nu komma ner hit. Problemet tidigare har alltid varit när jag känt mig riktigt ensam och det har alltid varit lite lättare om någon funnits "tillgänglig". Bara liksom utifall det skulle komma en massmördare och försöka ta kål på mig. Dagens depp är nog för jag helt plötsligt inte alls alls alls vill sova ensam och inte alls alls alls har någon tillgänglig att flå massmördare om jag skulle behöva den assistansen.

Mitt lilla personliga helvete som jag säkert delar med många andra, men inte alls känns speciellt roligt just nu. Trösten är väl att dagarna går, förutom de ensamma kvällarna har jag roliga dagar för det mesta och förhoppningsvis kommer inga massmördare.

Man är starkare än man tror. För en som inte kunde sova en natt själv till en som bosatt sig ensam i öknen är det ett steg. Ganska stort i min värld. Jag kommer vara stolt senare!

Havet är som lugnande för mig

Det var så sist jag åkte ut till kusten också. Blir direkt helt lugn och mår mycket bättre. Det är någonting kvävande med den här staden, med att känna sig ensam och annorlunda och orolig, som bara släpper helt när jag kommer ut till havet.

Vi var på en nyhittad strand och grillade och tog det lugnt. Vädret var perfekt och vattnet var varmt så flera badade. Jag tänkte inte så långt så det får bli nästa helg hoppas jag! Då har vi 3-dagarshelg så jag hoppas man kanske kan ta en lite längre tur då.

En liten ledsen söndagsmorgon

Tror hela dagen började lite dåligt när jag vaknade ur en mardröm och insåg väldigt fort att jag är i Laayoune, inte hemma, och kommer inte vara det på väldigt länge. Ångest. Speciellt när det är en sån dröm man verkligen bara vill vara hemma när man vaknar ur. Men nu är det inte så. Det känns lite som jag kvävs.

Vi ska till stranden en sväng, det blir nog bra, sen skjutsar min chef ut pappa (och mig) till flygplatsen ikväll. Töntig som jag är vill jag inte alls att han ska åka hem, har haft det så skönt med sällskap här även om alla skämtar om att han är här för att hålla ett öga på mig och alla omkring mig. Jag hoppas hoppas verkligen att Linda kan komma ner snart, men också att allt blir lite lättare när Ginevra kommer och att man då ordnar "mer" saker. Annars sitter man mest och glor på en vägg eller, som i mitt fall, på internet. Det finns ju många bra här nere, problemet är ju bristen på aktiviteter.

Suck. Deppig dag. Lär ju bli ännu ett sånt här inlägg senare ikväll när pappa åkt.

Okejrå

Ikväll började awkward, blev stelt, slutade tidigt men hann där emellan bli riktigt roligt!!

Alla är verkligen trevliga och det finns ett stort gäng med väldigt snälla människor som man kan skratta och ha kul med! Sen har jag en fördel också, jag är tjej och alla vill så gärna prata och skratta med mig (läs: tjejen). Det har tidigare bara varit jobbigt, men ikväll måste jag erkänna att det var roligt! Ingen skulle gå för långt i varken det som sägs eller hur de beter sig när min pappa är med! Summan blir bara väldigt många trevliga människor som vill prata med en. Mitt ego är back on track! Jag är ju grymmast och självklart vill alla prata med mig :P

Kan ha något med att solen gjort mig überblond? Tydligen så är blondiner populära. Skönt att jag fortfarande inte kan identifiera mig med "blondiner" och inte ens kommer ihåg att jag bytt hårfärg. I'll always be black.

Imorgon blir det en trip till stranden innan pappsen åker tillbaka till det där kalla landet!

Okej, ett litet erkännande: lite vin kan ju få en att glömma små juckande elaka ungar och älska världen.

I've had it up to here...

Nyss fick jag en parfymflaska kastad på mig då jag ignorerade när en liten 10-årig pojke så trevligt sprang efter och juckade mot mig, samt föreslog på franska att vi skulle ha sex. Synd för mig att jag enligt mitt kontrakt inte får ha sexuella kontakter med varken lokalbefolkningen eller barn. <- ironi.

Det är sällan man ser folk tigga här nere även om det är väldigt tydligt att det inte är ett rikt ställe. Ungarna som springer efter en på gatan, och även de som till slut kastar saker på en, börjar ofta med att hälsa och sen tigga pengar. Det verkar inte som att de egentligen är ute efter pengar, men det ger dem en ingång att bli sura när man nekar dem växel. Jag fattar inte varför de blir sura, jag förstår ju inte deras språk och det förklarar jag så snällt för dem på svenska. Jag har även förklarat att jag inte får ge pengar. De kanske inte förstår vad jag säger, men det är väl fair, jag fattar ju inte det mesta de skriker åt mig på gatan. :(

Jag borde inte bli så irriterad men jag får ju inte kasta tillbaka, provocera eller skrika åt dem. Det enda återstående alternativet är att vänta på att den jäkla parfymflaskan ska komma.

Ärligt

Ärligt talat så vill jag inte vara ensam i den här lägenheten nu när pappa åker hem. Det är lyhört och det låter konstant (dag som natt) som att folk går omkring utanför min dörr. Jag bor högst upp i huset så folk har inget här uppe att göra. Jag tror egentligen det är de stora luftrummorna i huset som bär upp ljud från lägenheten längst ner. Det är som två atrium ner till den och det hjälper inte mycket att stänga fönstren in dit. Jag är bara nojjig, jag vet, men det känns lite lite jobbigt.

Snart är det dags för lunch, får ta vara på det här nu när jag har en hemmapappa! Jag kommer inte själv laga mat tror jag utan säkert leva mest på te och nudlar eller yoghurt! Lunch, sen ut en sväng, och ikväll blir det fest på ena hotellet. Det blir nog trevligt, gissar på att det dyker upp en hel del folk från jobbet då det är gratis middag ;-)

Nya bilder

Fler finns här.

Jag vill!!

Jag vill dansa och skratta och lyssna på bra musik och ha knäppa roliga samtal sent in på natten med alla ni som jag saknar...!!!

Kan vi inte? I jul? Ha en riktigt kul kväll?

Det här är ju inte vilken festkväll som helst utan ett bröllop, men så kul jag hade :)

Jahapp

Drömde konstigaste sakerna någonsin i natt, om att min gastank i köket började brinna och hur ingen kunde släcka den, till slut hittade jag en brandsläckare. Sen simmade jag med massa döda fiskar i en mörk sjö på landet, skulle flyga luftballong men blev istället polisanmäld av en liten unge (den fattar jag först nu vad den kan betyda) och såg på när Peter totalt bröt ihop på telefon när fick höra att Andreas skurit av sig lillfingret. Den sista är lätt weiiirdigast. Jag sökte på svar på vad gas, gasläcka, brand, brandsläckare, död fisk, mörk sjö, luftballong, fingrar, osv kunde betyda. Jorå, så det är ångest, osäkerhet, ohälsa och massa mörkt och negativt. SÅ dåligt mår jag väl inte. Däremot vet jag att jag brukar drömma mardrömmar när jag är stressad. Guess att jag är stressad. Troligtvis mest över att drömma mardrömmar när jag är ensam! Det är en kul ond cirkel. Peter brukar alltid tjata på mig och säga att jag "tänker för mycket". Men jag kan inte hjälpa det! Och då stressar jag upp mig och då blir allt värre osv osv.

Nu sitter jag med två laptops på ett litet litet bord hemma och försöker kombinera jobb med nöje, ska alldeles strax köra en TeamViewer-session med Geneve och samtidigt kolla på Twin Peaks. Imorgon är det partaj på kvällen och på söndag åker pappa hem...och jag blir ensam igen :(

Joy.

It! Worked! Ett av de många problemen på en av de tre problematiska datorerna är nu fixat. Lyckan är total. Och troligtvis tillfällig...

Annars har jag inte mycket mer att säga än att dagarna går. Försöker komma på spännande saker, men nej, ingenting. Jo, MCR har släppt sin nya video. Den är ju grym!

n.ö.r.d.

Jag känner mig lite cool, jag utförde en back-up av en databas med hjälp av command prompt. Egentligen vet jag inte vad det betyder, men jag gjorde det i alla fall. Och det funkade. Och det gör mig lite lite mer nördig och lite lite mer cool på samma gång.

Ett problem som är helt nytt för mig är att sitta vid en dator som är täckt av ökensand (eller ökendamm) och irritera mig på hur skitig man blir om fingarna när man jobbar. Who knew?

Idag har jag fått hjälp från alla möjliga håll och kanter (Geneve, USA, vår IT support) och tack gode gud att det finns folk som kan. Jag skulle aldrig aldrig i mitt liv ens lista ut varför saker och ting inte funkar, inte en chans att jag skulle kunna lösa problemen. Jag kan ganska lite om ganska mycket, det hade varit väldigt kul att kunna ganska mycket om någonting. I nästa liv kanske?

Inshallah.

Datorspråk?

Jag har suttit hela förmiddagen på telefon med min underbara support i Geneve. Hon som hjälper mig, Anne-Li, är så sjukt grrrym på datorer så jag sitter mest och kollar på hur hon klickar runt på massor på min datorn (remotely) och blir sjukt imponerad. Hon hittar in i filer jag inte visste fanns, byter sökvägar och läser batch filer och jag fattar INGENTING!! Haha! En sak som känns bra för mig är att när hon inte vet varför inte saker funkar och ringer vidare till sin support i USA som inte heller fattar hur saker funkar blir jag tacksam för att jag i alla fall inte är rikspuckot som bara inte kan lista ut lösningen. De sitter och pratar om varandra på datorspråk jag inte förstår och min input är "batteriet dör snart på datorn" typ.

Sen vet jag ju inte om det är bra att ingen fattar problemet, nej förlåt, problemen.
:S

Små, lätta moln.

Jag har hittat (ännu) ett nytt kall i livet. Inte hundvalpar, vikingar eller minor. Jag får ju infall titt som tätt men det här är verkligen något som jag inte kan förstå och känner att jag på någon nivå måste hjälpa till att stoppa. Det kanske inte går längre en ett litet, oviktigt bidrag och då får jag helt enkelt vara imponerad över de människor som gör mer än så. Den systematiska krigsföringen i DR Kongo är så grym och omänsklig och jag läste idag en (till) artikel i DN Debatt om våldet och våldtäkterna i landet. Jag skulle länka till den men jag skickade den till Micke tidigare idag och förstörde hans dag sa han, så jag skiter i det.

Det är ju inga nya nyheter, men lika chockerande varje gång man läser om det ändå. Hur kan man låta folk hålla på så här och våldta som krigsföring? På många sätt, som det står i artikeln (okej, jag länkar), är det värre än att döda då man verkligen förstör samhällets uppbyggnad från grunden. Jag vet inte ens hur man ska börja hjälpa till? Vad kan man göra? Och hur kan man inte göra något? Jag blir så arg, ledsen och illamående av människor som gör så här. LE POO! Vad gör man!?!? Och detär ju självklart inte bara i DR Kongo smo det här pågår, men man måste väl börja någonstans? Skulle ni läsa skulle ingen lämnas oberörd. Inga små, lätta moln där inte.

Jag har för mycket tid till att läsa sånt här här nere när det är brist på ytliga nöjen. Jag vet inte om det är bra eller dåligt, det vore skönt att bo i en liten låda och inte besväras av världens hemskheter känner jag. En annan, för mig helt okänd sak jag lärt mig om, i brist på nöjen, är Liberias historia...den är ju också väldigt konstig. Att folk orkar kriga? Och göra samma misstag som begåtts om och om igen...

Fan, det kröp precis in en relativt stor spindel i min dator. IN i den. Undrar hur spindeln / datorn mår av det? Jag har nog med data issues som det är.

Stackars Källström.

Kim får aldrig spela! Stackarn. Hoppas han blir inbytt i god tid i matchen, eller att det går bra ikväll. Jag ska verkligen försöka se matchen ikväll men vi får se hur det går.

Min pappa ringde mig och bad mig kolla DN-debatt. I den här artikeln kan man läsa om en liten del av problemen här nere. Artikeln är nog inte helt neutral om man säger så, men jag ska inte lägga mig i det. Jag läste även alla kommentarer och folk har många åsikter åt båda hållen. Jag vet att folk inte är så insatta i det här, jag är själv inte det, men vissa saker borde nämnas (dock inte av mig här eller nu). Det viktigaste här är väl att FN har funnits här nere som fredsbevarande i 19 år och fortfarande har man inte kommit närmre en lösning av konflikten vilket jag förstår är irriterande för folk här nere. Därav att man kan känna sit smått opopulär och få sten kastad på sig. Visste de att jag vore svensk skulle jag väl få ännu fler stenar efter mig! Jag vet känner inte att vi "står på randen till nytt krig" men det har varit snack om små oroligheter. Ingenting som jag oroar mig över men det vore ju skönt för alla inblandade här nere om de fick en röst och man kom fram till någon form av lösning. Det är väl ohållbart annars?

Ångest-inlägg, men det hjälper att skriva.

Jag vet inte varför men den här ångesten som har varit borta ett tag är tillbaka. Det kan väl vara en rad olika saker: jobbet funkar inte just nu som det ska, pappa åker hem i slutet på veckan, jag har oförklarligt ont i båda händerna och ena armen och känner mig sönder, vattenpumpen i huset har lagt av två gånger på 3 dagar så det kommer inget vatten, de människor jag har haft bäst kontakt med är borta just nu, osv. Det hjälper inte att jag snart kommer vara ensam igen och inte kunna fixa husligheter när det skiter sig (kan ju inte prata med landlorden och grannen ska på semester i några veckor). Av whatever reason går jag omkring med en jobbig känsla i magen och huvudet hela tiden och har svårt att sova igen. (Alltså, mer än så är det ju inte och man kan ju leva med det.)

Hur mycket jag än vill säga att jag självklart klarar av allt (det brukar jag ju säga och jag har verkligen trott det; mitt ego är ju som det är men här nere krymper det snabbt) vet jag inte om jag är gjord för sånt här. Och "det här" är inte så farligt. Det finns många andra situationer som hade gjort livet svårare...ett sämre säkerhetsläge, sämre standard, ännu mer isolering osv. Men jag är dålig på att gilla läget och tuffa till mig, vissa kan sånt så bra men inte jag. Jag känner mig mindre och mindre och sämre och sämre. Jag vill att allt ska lösa sig och bli bättre men nu har det gått (bara) en månad och jag vet inte. Känner mig bara ganska misslyckad. Vet inte ens om jag gör någon nytta här och jag får inte den hjälp jag behöver just nu, varken från dator-supporten eller här nerifrån.

Överlag mår jag helt okej, det är bara den där jobbiga, malande känslan som inte släpper. (Ibland är det ju riktigt kul och ingenting är ju enbart svart eller vitt.) En ganska stor grej som påverkar tror jag är situationen i området, jag känner mig inte helt säker att gå omkring här ensam och jag har väl insett nu att bara för att jag är här längre och känner igen mig mer så kommer inte folket här ändra på sitt beteende gentemot mig. Jag kommer ju konstant vara mig? Jag kommer inte kunna springa iväg på marknaden ensam utan att bli påhoppad av folk, barn som tigger, kvinnor som glor och män som ropar. Och det gör ingenting egentligen antar jag, så var det ju även i Indonesien...den markanta skillnaden är väl att jag aldrig någonsin kände mig hotad eller osäker när jag bodde eller har varit tillbaka i Indonesien. Där handlade det mest om att uppmärksamheten var jobbig och irriterande men folk var alltid tillmötesgående och trevliga. Inte kastade de sten på en.

Egentligen är det inte mer med det här än att jag bara få må så här i x antal veckor till, sluta vara så himla kinkig och lägga ner att klaga och sen åka hem igen. Idag har det gått en månad. Två kvar till jul. Men jag ska inte räkna. Om jag bara kunde koppla bort "mig" och fokusera på jobbet! Idag är jag nog trött och det är säkert någon pms eller liknande som gör att det känns extra jobbigt. Jag får tänka så. Det är inte jag, det är hormonerna ;-)

Det som verkligen saknas här är en gemenskap. Den finns, den finns på happy hour på torsdagar och den finns i vissa grupper (ryssar; malayer; balkangänget; itailenarna)...ändå saknas den något så enormt. Det är ju egentligen väldigt konstigt med tanke på hur liten mission det är och hur länge flera har varit här. Ändå händer det väldigt väldigt lite. Folk gillar ensamhet mer än vad jag gör. Jag vet att om man inte ordnar någonting så händer ingenting så jag får väl se till att dra ihop något. Men med vem, nu är vi där igen. Slutsatsen är väl att jag behöver kompisar? Kompisar som kan språket här och bor med mig och följer med mig överallt.......en lite smartare språkbegåvad siamesisk tvilling (för då skulle folk sluta stirra!), vart hittar man en sån?

Jag vill ha!

Jag förstår inte alls varför det inte skulle vara en lysande idé att ta med mig en, två eller alla dessa valpar hem. Jag kan ju inte välja en? Och de är ju sååååå söta. Och och och de hade ingen mamma vad jag såg och ingen annan verkade bry sig om dem, men de lekte och hoppa runt ändå. Jag vill ta med dem hem...can I please?!





Varför skulle det inte funka?